26 jan 2011 14:49

Från ord till upphandling...

Det var något av en revolution för pensionsbranschen när avtalsparterna på ITP-området 2007 började ställa krav på leverantörerna och ordna skönhetstävling för dem som ville vara med i nya ITP. Resultatet har gjort ont för de flesta, eftersom priserna pressades ned i källaren. ITP-upphandlingen fick efterföljare på Avtalspension SAF-LO och flera andra områden och vips så var kartan omritad och fettet bortskuret. Men det var inte bara fettet som försvann. Utbudet för dem som faktiskt orkade välja blev dessutom mindre, även om det än så länge – alltid? – är så att majoriteten av spararna inte verkar vara intresserade av att göra val. Hur man ska göra med upphandlingarna ska ITP-parterna fundera över under hösten. Både försäkringsbolag och många av företagen hoppas att den statliga modellen med öppen anslutning ska bli framtidens melodi. Då får alla som klarar av att krypa under prisribban vara med, något som gjort att alla bolag sagt att de vill vara med och leverera. Frågan är om pensionssparande är en vara eller tjänst som alla andra. Om man betraktar det som en Billybokhylla från IKEA är det enkelt, den som gör den billigaste hyllan enligt specifikationen vinner. Om man vill ta höjd för att Billyhyllan kanske kan utvecklas i en framtid så hamnar saken i en annan dager. Underleverantören får möjligheten att få lite mer betalt för framtida snilleblixtar som kan höja försäljningsvärdet för IKEA. Hittills har fokus legat på priset och där är nog vinsterna tagna. ”På trad är vi redan nere och gnager på benen hos bolagen”, som en av avtalsparterna uttryckte saken. Men Svenskt Näringslivs Christer Ågren har förklarat att man inte har något intresse av att ”köra skiten ur alla de andra så att det bara blir AMF och Alecta kvar”. Frågan är då vad eller vilka som blir kvar? Nordnets vd Carl-Viggo Östlund förklarar i det här numret av tidningen att man valt att inte gå med i upphandlingarna för att priserna varit för pressade. Han vill inte svara på hur andra får ihop kalkylen men min gissning, nej underbyggda uppfattning, är att det sker en korssubventionering mellan olika grenar i bolagen. Det bör alla med upphandlade kollektivavtalade pensioner tacka och buga för, samtidigt som man kan ifrågasätta om det är rättvist att man ska få betala mer för bolånet för att täcka kostnaden. Den stora frågan för parterna blir om alla ska ha Billyhyllor där det bara är skillnad på höjd och färg eller om man ska fundera över om folk har egna åsikter om hur de möblerar hemma. Jag har själv några Billy hemma och jag är inte ensam. På så sätt behöver ju varken jag eller någon annan känna att vi gjort fel som köpt dem. De hamnar liksom aldrig på ”utelistan”. Det är något som jag tror avtalsparter är väldigt noga med. De vill inte göra nåt som de kan få kritik för och ser ansvar för pensionsrådgivning som ett ”nödvändigt ont” som Saco:s Harald Mårtensson tidigare sagt. Jag hoppas att parterna visar mera mod än så och ser till att skapa bra alternativ och fångar upp de människor som får hem fel hyllor eller inte klarar av att skruva ihop dem själva, så att de slipper utsättas för bondfångare i rådgivningsbranschen. Klarar de inte det finns det dock alltid en bra lösning på problemet… Ta bort taket på 7,5 inkomstbasbelopp i det allmänna pensionssystemet så slipper vi alla tjänstepensionskryss, upphandlingar och komplicerade val och omval. Då får alla varsin orange Billy att ställa böckerna i. Och så blir det lättmöblerat med en stor och rymlig SÅFA för soffliggarna, som man kan ställa bredvid Billy.
Mikael Nyman Chefredaktör
Ur Pensionsnyheterna nr 1 , 2011