3 mar 2011 15:49

PP Pension sköter sig själv

PP Pension kan lite grann liknas vid Asterix och hans tappra Galler som envist håller emot romarna som på senare år lagt under sig avtalspensionsmarknaden och administrationen via Fora och Collectum. Där talar alla latin. PP Pension och avtalsparterna håller envist emot och fortsätter att sköta pensionerna på egen hand under ledning av sin vd Viveka Ekberg. Och där talar man på samma sätt som man gjort sedan slutet av 1800-talet, då kassan bildades. – Vår verksamhet är som om man skulle slå samman AMF och Fora. Det är hela den bredd som ryms hos oss eftersom vi sköter en förmånsbestämd ITP-plan, vi har ett eget fondförsäkringsbolag, en traditionell försäkring, ett fondtorg och vi har vår egen valcentral för de premiebestämda delarna av vårt bestånd, säger Viveka Ekberg och tillägger: – Vi tävlar med de stora, trots att vi är ett litet, nischat företag. Nu har man fått en del på skallen för att man envisas med att inte tala latin som de andra i ITP:s och Foras romarrike. Man har, med de egna avtalsparternas goda minne, fått ett monopol för ickevalen i fem år. Det är något av en förutsättning för överlevnad eftersom ickeväljarna alltid är den största gruppen. Så också bland de anställda på medieområdet. Fem år har man fått på sig att bevisa att man kan vara kostnadseffektiv och leverera resultat, trots att man är liten. Och nu har två år gått. – Parterna har givit oss ett tidsbegränsat monopol och det har man förhoppningsvis gjort på goda grunder. Mediebranschen har inte valbarhet mellan flera försäkringsgivare inom samma produktgren. Man vill inte ha en stor krånglig valcentral som ska skicka premier åt en massa olika håll, utan man vill ha ett ställe dit arbetsgivarna lätt kan skicka premierna och en valcentral som de anställda kan göra sina val ifrån. – Det gör att vår administrationskostnad för valhanteringen är mycket lägre än inom ITP-området. Vi tar 0,8 procent av premien för valcentralen. I Collectum tar de 1,5 procent. Så om man ser på hela kedjan är vi inte dyrare. Ny upphandling Förra sommaren gjorde man en ny upphandling av fonder till fondtorget och valde då att skikta det på tre nivåer. En billig del med indexfonder, en lite dyrare med aktivt förvaltade aktiefonder och ytterlig are en för den som vill ha tillgång till dyrare nischfonder. – Den kategori som vi kallar marknadsnära fonder, som vi hoppas ska passa för de flesta placeringsbehoven, innehåller aktie-, ränte- och blandfonder. På det torget är vår snittavgift 0,29 procent och det är nog ganska vasst, tror jag. Viveka Ekberg retar sig på att parterna på de stora områdena har bestämt att försäkringen inte får kosta något. I romarriket ska försäkring inte kosta någonting utan alla kostnader ska ligga på fonderna, trots att försäkringen kostar något för de försäkringsbolag som tillhandahåller den. – Jag tycker att det sättet att ta betalt är säreget. Man skickar en signal ut till kunden att försäkringsadministration inte kostar någonting och försäkringsbolagen blir helt och hållet beroende av den ersättning de får från fondbolagen. – I upphandlingarna tittar man bara på fondavgifter och på försäkringsavgifter. Man fokuserar oerhört lite på valcentralerna och vad de kostar. Man tittar inte heller på arbetsgivarnas kostnad för att driva de här systemen. – Det finns de som säger att hälften av kostnaden för att driva systemen ligger på arbetsgivaren och den andra halvan på valcentral, försäkringsgivare och sparprodukt. Vi försöker leverera värde längs hela den här kedjan och försöker att göra det lätt för bolagen att rapportera in till oss. Men faktum kvarstår. På PP Pensions fondtorg finns det fonder som är dyrare än de som Collectum och Fora handlat upp. Och Viveka Ekberg håller med om att det visst finns enskilda delar i kedjan som kan vara dyrare hos PP Pension än hos andra. Hennes bild är dock att kedjan som helhet är i nivå med eller billigare än på andra ställen. – Vi har ett fondtorg som jag tror konkurrerar väl i både pris och kvalité med de upphandlade bolagen men om du tittar på enskilda segment av kedjan kan du säkert hitta en skillnad. Men hela den här kedjan hänger ju faktiskt ihop och räknar man alla delar så tror jag att vi är konkurrenskraftiga. Lilleputt PP Pension är en lilleputt i jämförelse med de stora ickevalsbolagen Alecta, AMF och KPA. Bolaget förvaltar knappt 10 miljarder kr, vilket kan jämföras med Alectas 400 och AMF:s omkring 300. Totalt har man drygt 500 försäkrade medieföretag och omkring 32 000 försäkrade kunder. På senare år är det flera pensionskassor som börjat fundera över eller till och med bestämt sig för att ge upp för övermakten. Swedish Match har till exempel överlåtit sina bestånd i sina två pensionskassor. Andra, som AI Pension, har inte blivit valbara alternativ i upphandlingarna och kan därmed inte ta in några nya premier från nya kryssvalskunder. Det problemet slipper PP Pension. Men, den ”nya världen” med premie- istället för förmånsbestämda pensioner kommer på sikt att innebära att den förmånsbestämda rörelsen blir en run-off affär, även om det tar tid. Och de premiebestämda pensionerna förvaltas inte bara av PP Pension utan i växande utsträckning av externa fonder och fondbolag. Den egna kapitalförvaltningen sjunker ihop, om än långsamt. – På väldigt lång sikt har du rätt. Den traditionella förvaltningen av de avgiftsbestämda delarna tar vi hand om själva, men vi kommer behöva utveckla vår affärsmodell för att anpassa oss på sikt. Men att försöka ge sig på egen kapitalförvaltning i fonder, förutom den egna traditionella lösningen, är ingenting som hon funderar över. – Vår roll är att leverera en klok ITP1- och en klok ITP2-lösning till våra kunder och det innebär att vi måste ha en sund ekonomisk aktivitet. Därför är det jättebra att vi botaniserar externt efter de bästa fonder vi kan hitta. I en run off-affär så betalar du ut mer i pension än du får in i nya premier så den viktiga frågan du är inne på är snarare, vad händer med ITP1-lösningen efter 2013 då vår femårsperiod går ut? För PP Pension ligger beslutet hos parterna. De bestämmer vad de vill göra. Kapitalförvaltning Viveka Ekberg har nu suttit två år på vd-stolen som hon tog över efter Tomas Lindstrand. Han var personligen väldigt inblandad i kapitalförvaltningsfrågor. Viveka Ekberg har jobbat hos olika kapitalförvaltare som Morgan Stanley, SEB och Brummer & Partners. Men ett av hennes första beslut var att försöka hålla sig undan ifrån att ha det dagliga ansvaret för de frågorna. – Jag kände att verksamheten behövde en del stöd så jag valde en annan organisatorisk form och anställde en kapitalförvaltningschef. Jag tycker inte att det är realistiskt att vd ska ansvara både för den dagliga kapitalförvaltningen och den dagliga verksamheten. Jag pratar med vår kapitalförvaltnings chef varje dag, men det är hon som har ansvaret. Slår jättarna PP Pension har en historia på att vara bra på just kapitalförvaltning och man har legat högt upp i topplistorna genom åren. När vi kommer på besök är 2010 års siffror precis klara och totalavkastningen för 2010 landade på 10,3 procent för den förmånsbestämda portföljen. Det är ett resultat som slår jättar som Skandia Liv och Alecta, som inte klarade tvåsiffrigt utan hamnade strax under 10 procent. Billigare än Skandia Liv Driftskostnaderna i förhållande till det förvaltade kapitalet föll också och stannade på 0,22 procent, en sänkning från 0,26 som gällde året innan. – Man ska inte sticka under stol med att 2010 var ett bra år kapitalförvaltningsmässigt. Det gjorde att vårt förvaltade kapital i nämnaren, ökade. Men vi ägnar oss åt ett konstant gnetande för att hålla nere våra kostnader och de sjönk faktiskt i kronor också under 2010. Driftskostnadsprocenten är högre än vad som gäller för Alecta, som också har en gratismarknad i form av ickeväljare. PP Pension är dock bara hälften så kostsamt att driva som till exempel Skandia Liv som redovisar en driftskostnad på 0,52 procent. Fast då ska man ha i minnet att jämförelsen haltar något. Skandia Liv är ett bolag som har många fler produkter och en intern och en extern säljkår som naturligtvis kostar pengar. En viktig anledning till att PP Pension lyckats bra när det gällt kapitalförvaltningen är att man har och har haft en stor andel av sin portfölj placerad i fastigheter. När börsen fallit handlöst eller räntorna gått ned i källaren har man kunnat lita till direktavkastning och värdestegring på de egna fastigheterna. Många av dem ligger i bra lägen i storstäderna och hyresgästerna slutar inte betala hyra för att det blir lågkonjunktur. Man har också, i stor utsträckning, hållit sig borta från kommersiella fastigheter som är mer konjunkturberoende än hyresfastigheter. Av diversifieringsskäl har man bestämt sig för att stuva om lite grann i den stora fastighetsportföljen, som vid årsskiftet svarade för 27 procent av PP Pensions tillgångar. Nu ska det bli mer kommersiella fastigheter, även om man inte tänker sig att köpa upp nåt på ”fina gatan”. – Vi har tagit ett inriktningsbeslut att diversifiera fastighetsrisken så att vi får in en lite större andel kommersiella fastigheter. Inte i något volatilt, som kontorslokaler på Norrmalmstorg, men något stadigare. n Nu har två år gått av de fem som ni fick av era avtalsparter för att ordna ert eget alternativ – utanför romarriket. Tror du att ni kommer att bli kvar och vad krävs för att ni ska få det? – Om vi lyckas leverera kvalitet till de priser som marknaden sätter då har den svenska pensionsmarknaden en leverantör som kan göra saker annorlunda. Vi har inga ambitioner om att ge oss ut på den stora marknaden. Vi har jobbat i medievärlden i alla år och det ska vi fortsätta göra. De som jobbar där ska veta att det i oss finns en liten, vass och nischad leverantör. Det hoppas jag att våra avtalsparter också tycker. Om Viveka och hennes 23 tappra galler, som utgör hela personalstyrkan, klarar prövotiden kan man, precis som i Monty Pythons ”Life of Brian”, ge sig ut och skriva slagord på den egna husfasaden på Norrtullsgatan: ”Romani ite domum!” (Romans go home!)
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 2, 2011