Den utvärdering av 2k-projektet som Pensionsmyndigheten gjort på regeringens uppdrag hamnar likt en bumerang tillbaka hos avsändaren. Pensionsmyndigheten tycker inte att de ska bestämma om man ska förbättra eller försvåra möjligheterna för fondbytestjänsterna och lämnar med varm hand över beslutet till regeringen. De allokeringstjänster som vuxit upp där rådgivningsföretagen diskretionärt flyttar kapital mellan fonderna riskerar inom tre år att skapa så mycket trafik i systemet att myndigheten måste begränsa möjligheten till robotiserade inloggningar, eftersom systemet annars inte längre klarar den växande trafiken, menar myndigheten. För närvarande har en halv miljon svenskar överlåtit ansvaret för placeringarna till rådgivare och att de står för hälften av bytena i hela systemet. Snart är de två miljoner och då håller det inte längre, anser myndigheten. Det kan vara mycket värdefullt för kunderna att använda sig av den här typen av allokeringstjänster, men de leder till problem i fonderna, säger Hans Fahlin, som skrivit ett expertutlåtande om effekterna av allokeringstjänsterna i rapporten. Han menar att akademisk forskning visar att stora in- eller utflöden i de olika fonderna blir kostsamma för fonderna, kortsiktigt. Och att man måste vara noga med att se till att befintliga kunder inte drabbas av stora in- och utflöden i fonderna. Man kan tänka sig att de som gör transaktionerna betalar en avgift som går till fonden och därmed kompenserar befintliga sparare. Ett annat alternativ är att flytta över kapitalet under olika dagar men då kan det uppstå orättvisor eftersom köp- och säljkurserna kan vara olika och vem ska då få bra respektive dåliga kurser, undrar han. Pensionsmyndigheten tvivlar dessutom på att rådgivarna verkligen står under tillsyn på det sätt som Fi verkar tro. Myndigheten skriver att denna tillståndsplikt är en fråga som behöver klargöras juridiskt och att det är tveksamt om en sparare som har en förvaltningstjänst skyddas av reglerna i lagen om värdepappersmarknaden. Pensionsmyndigheten skickar med varm hand frågan vidare till regeringen men nämner att om man inför krav på e-legitimation för byten så kommer det inte att vara möjligt att genomföra massbyten som hittills och att man på så sätt kan göra sig av med problemet. Det hjälper dock inte de 500 000 kunder som valt att köpa allokeringstjänsterna och som alltså vill slippa hålla reda på sina Premiepensionskonton. Det ska bli intressant att se vilka instruktioner regeringen kommer att lämna till Pensionsmyndigheten, som alltså mycket elegant bollat tillbaka frågan till avsändaren.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 4, 2010