14 apr 2010 11:29

Peter Hansson, SPK: “Solvens II blir döden för oss”

Djävulen bor i detaljerna. När regeringen presenterade sin promemoria om en förändrad associationsrätt för livbolag och pensionskassor i november 2009 undvek man noggrant de mest kontroversiella frågorna, bland annat tvångsombildning av hybridbolag. Istället förklarade man att den nya lagstiftning som föreslogs i “En ny försäkringsrörelselag” (Ds 2009/55) i allt väsentligt var en modernisering med språkliga och redaktionella förändringar av lagstiftningen som nu skulle samlas i en lag snarare än att finnas på flera ställen. Vidare gjorde man klart att driftsformen inte skulle ha någon betydelse, eftersom försäkringstagarnas skyddsintresse inte skiljer sig åt om man valt att ha sin pension i en understödsförening eller i ett livbolag. Men så var det detaljerna, som kan innebära slutet för pensionskassorna. Med hänsyn till att medlemmarna i Tjänstepensionsförbundet tillsammans förvaltar 100 miljarder kr för uppemot en miljon nuvarande och blivande pensionärers räkning är det inga ”små” förändringar, något som han tror beror på att de som arbetar med frågorna inte begripit helheten. – Det här är tuff materia att ta sig in i och det gör att jag inte tycker att vi får gehör för våra synpunkter. Jag tror inte att folk inser konsekvenserna av vad de håller på att skapa, säger Peter Hansson. Vi gör, trots komplexiteten, ett försök. I den lagstiftning som föreslås kommer pensionskassor och understödsföreningar att kunna öppna sig för andra kunder än de som ingår i den slutna krets som man definierat i sina stadgar. Det är en nyhet som gör att pensionskassorna kommer att kunna agera som vilket livbolag som helst och erbjuda sina tjänster till andra än dem som hör till en viss bransch eller sektor. Det är inget som någon har något emot. Tvärtom. Men sen blir det värre. Om kassorna ska betraktas som livbolag i lagstiftningen kan de komma att omfattas av det Peter Hanssson är vd för Sparinstitutens Pensionskassa, bankvärldens motsvarighet till Alecta. Här tryggar man förmånsbestämda pensioner för 38 000 bankanställda och både fack och arbetsgivare är nöjda med den tjänst man levererar. Han är dessutom ordförande i Tjänstepensionsförbundet, en organisation som organiserar landets största pensionskassor. kommande gemensamma regelverket för försäkringsbolag inom EU, Solvens II, och då visar det sig att kassorna inte alls har samma möjligheter som ”vanliga” livbolag att klara de nya kraven som man sätter upp. Det som man nu diskuterar är att skärpa buffertkraven på alla institut som erbjuder garantier i utfästelser. Det innebär att det inte ska vara tillräckligt att använda sig av de marginaler man har idag utan det kommer att krävas mer kapital för den som lovar något till framtida pensionärer. Och det, på tal om detaljer, äventyrar kassornas möjlighet att leverera avkastning. Peter Hansson har tagit fram några räkneexempel på hur de nya buffertkapitalkraven i Solvens II skulle kunna komma att slå för SPK och det är dramatiska skillnader mot läget som gäller idag. – Det skulle innebära att vårt buffertöverskott på 2,8 miljarder kr skulle bli negativt och hamna omkring noll under förutsättning att vi säljer av alla aktier. Det är för övrigt något som kan sänka marknaderna om alla aktörer samtidigt måste sälja av. Det här leder till att vi visserligen skulle vara solventa, men stå utan möjlighet att ta aktierisk. – Under de senaste 20 åren har vi fått bra avkastning på våra räntetillgångar eftersom räntorna gått ned under nästan hela perioden. Det kan inte fortsätta hur länge som helst, räntorna är idag historiskt låga och det gör att vi inte kan räkna med att få någon avkastning på räntebärande tillgångar. I förlängningen spår han att det inte kommer att vara lockande att erbjuda några förmånsbestämda pensioner alls, vilket är SPK:s huvudsyssla sedan länge. – Solvens II, i den form vi idag ser direktivet, kommer att innebära döden för förmånsbestämd pension, konstaterar han krasst.
Den lilla detalj i den nya regleringen som jämställer pensionskassor med livbolag riskerar alltså att få följdeffekter som gör att bankanställda och andra som har förmånsbestämda pensioner kan få sämre pensioner, bland annat genom uteblivna indexeringar. Arbetsgivarna riskerar att få betala högre premier för att de nivåer man avtalat om ska uppnås. Dessutom har lagstiftaren stoppat in ett förbud mot uttaxeringsrätten, alltså möjligheten för parterna att öka arbetsgivarnas premier om kassan får problem med att uppfylla löftena till de försäkrade. Sen hör det till saken att andra avtalsparter på senare år fattat beslut om att överge de förmånsbestämda pensionerna på bred front, bland annat i Avtalspension SAF-LO och ITP 1. Detta eftersom de riskerar att bli ”baktunga” och alltså kan kosta mer om de antaganden man gjort om avkastning, medellivslängd eller löneutveckling inte håller. Därför har parterna på bred front avvecklat förmånsbestämda pensioner. Men på bankområdet har man, precis som Asterix och hans tappra Galler, envist hållit emot nyordningen med premiebestämda pensioner och behållit de ”gamla” förmånsbestämda, trots många och långa diskussioner mellan parterna. Men nu kan parterna förlora möjligheten att välja själva. – Även om vi skulle ”få” behålla de förmånsbestämda pensionerna i bankavtalet är det frågan om parterna skulle vilja göra det. Som jag ser det kommer de nu liggande förslagen om en ny försäkringsrörelselag bli en smygväg som för in oss i Solvens II och det skulle göra det ointressant med förmånsbestämda pensioner. – Om jag har 100 kr att placera i en pensionslösning så får jag mer om jag placerar dem i en premiebestämd lösning utan garantier och buffertkrav. Tryggheten för individen är visserligen större om man har garantier, men om det inte skapas någon avkastning så blir frågan vem som i så fall ska betala mellanskillnaden. Både fack och arbetsgivare måste fundera över om det är värt de pengarna. De kanske istället försöker ordna fram något standardiserat skyddsnät för individerna i händelse av kris, men att detta då inte skulle vara i form av en garanti som utlöser krav på buffertkapital. Så även om avtalsparterna kan vara överens om att det är bättre med garantier så kommer de inte ett erbjuda dem helt enkelt för att det blir dyrare och i slutänden leder till lägre avkastning. Förutsättningen är då att det verkligen blir så att de krav som nu diskuteras också blir verklighet. Och det tror inte Peter Hansson innerst inne, även om han är orolig. På bordet framför sig har han en Powerpointpresentation, som han först inte vill visa oss för att den innehåller ”skrytsiffror”. Men med ett minimum av övertalning får vi se staplarna som visar att SPK faktiskt bara har AMF framför sig bland de stora livbolagen när det gäller totalavkastning under de senaste tio åren. Både Skandia Liv och SEB Trygg Liv Gamla ligger en bra bit efter SPK. SPK är mindre än Alecta men klarar ändå att ha kapitalförvaltningskostnader i närheten av jätten. Under de senaste åren har man legat omkring 5 baspunkter räknat på ett förvaltat kapital på 18 miljarder kr, trots att man inte förvaltar en enda krona i egen regi. Allt är utlagt på externa förvaltare. – Vi är totalt 12 anställda idag på SPK men för att leva upp till alla krav som ställs på oss så har vi outsourcat väldigt mycket. Vi tror inte att alla är bra på allting jämt. Av det skälet har vi valt en strategi som innebär att vi kan byta leverantörer löpande, allt eftersom uppgifterna förändras. På så sätt kan vi oftare ha sådana som gör rätt. Om vi skulle sköta 100 procent av våra uppgifter internt och alltså ta hem allting, så skulle det bli en organisation med 125 anställda. Och om det är någon av våra leverantörer som inte längre gör ett tillräckligt bra jobb så kan vi lätt byta ut dem. – Ett företag som helt litar till interna resurser kan inte göra så, de skulle få personalproblem. Däremot kan jag inte bedöma om det är billigare att ha egen personal. Jag konstaterar bara att våra driftskostnader inte är högre än vad som gäller för övriga företag i vår bransch, snarare tvärtom. Så både kostnader och avkastning är på konkurrenskraftig nivå och om man klarar av hotet från Solvens II, så är inte Peter Hansson främmande för att expandera verksamheten. Och om stiftelser tvingas in i samma situation som pensionskassor och livbolag, med krav på skuldmatchning, vilket de inte har idag, ser han stora möjligheter att ta sig in på deras del av marknaden. – Om stiftelserna tvingas arbeta med skuldmatchning så blir deras verksamhet väldigt lik vår och då tror jag att vi kan visa att vi hållit på med den saken ganska länge och att vi dessutom är bra på det. Allt i den nya försäkringsrörelselagstiftningen är för övrigt inte av ondo för SPK. Det blir ju till exempel möjligt att öppna sig för andra grupper på finansmarknaden. – Om man skulle ändra i stadgarna och säga att vi erbjuder våra tjänster för alla som arbetar i finansindustrin blir det ju ganska många, säger han. Men det finns en hel del om och men i kalkylen. SPK:s kanske främsta styrka är förmågan att hantera förmånsbestämda pensioner och där är det långt ifrån klart att parterna kommer att behålla den modellen. – Av vad jag hört ifrån partshåll så gissar jag att man kommer att förlänga det gamla avtalet, snarare än att ta fram en helt ny pensionsplan. Och de gamla avtalen kommer ju att ligga kvar. Pensionskassorna i Tjänstepensionsförbundet har under flera år försökt att hitta samarbetsprojekt, för att sänka sina kostnader. Man har talat om gemensam administration, IT-system eller andra funktioner, men försöken har stupat på att alla inte varit riktigt redo. Samtidigt är det bråttom. Nya regelverk för bolagsstyrning, utökade kontroller och andra mer detaljerade myndighetskrav kostar pengar att uppfylla. Men om det inte går att utöka samarbetet med de andra kassorna kan det finnas samarbetsmöjligheter på andra håll. – Vi kan ju söka oss till huset här intill. Där tror jag att vi kan etablera större samarbeten, säger han och pekar mot Swedbanks huvudkontor, som ligger vägg i vägg vid Brunkebergstorg. På senare år har flytträtten varit i fokus. Branschen har uttalat sig unisont för flytträtt på all försäkring vid den hearing som Finansmarknadsminister Mats Odell höll i höstas och nu har han tillsatt en utredning om frågan. Men på SPK finns det ingen flytträtt på de förmånsbestämda pensionerna. – Om man ska införa flytträtt måste man se över det noga, eftersom det finns fördelningsposter av gamla pengar som man då måste se var de hamnar och vem som får del av dem. Jag tycker inte att flytträtt är fel. Varför ska man låsa in kunderna? Men sen måste det göras rättvist både för dem som är kvar i systemet och dem som flyttar ur och då blir det svårare. Det kanske går att lösa men jag tror att man ska ha lösningarna innan man säger att det ska vara på det ena eller det andra sättet. Det blir lätt populistiskt annars. Innan vi går kan vi inte låta bli att fråga Peter Hansson hur han, med en lång historia som kapitalförvaltare, sköter om sina egna pensionspengar och om han använder dem för spekulation, nu när SPK:s portfölj är så långsiktig att man aldrig ägnar sig åt någon spekulation i marknaden och inte ens bryr sig om vad som spås gå upp eller ned. Men i och med införandet av premiepensionssystemet och de valbara tjänstepensionerna har individerna fått möjlighet att själva välja sin investeringsstrategi för pensionspengarna, något som Peter Hansson inte tycker är riktigt klokt. – Jag tycker att det är vansinne. Inte för att vi på SPK skulle förvalta dem istället men kapitalförvaltning är tillräckligt svårt i den form som vi gör det, trots att vi har analyskapacitet, bargaining power, låga kostnader och bra system för att välja förvaltare. Ett förvaltarval för oss tar ungefär tre månader. Man kan inte begära att en privatperson ska lyckas med det. n Så hur placerar du dina PPMpengar? – Just nu har jag allt i aktier. I början av 2008 tyckte jag att aktier var för högt värderade och då gick jag in i statsskuldväxlar. Men jag är ingen risktagare. – Jag har väl fått omkring sex procents årlig avkastning enligt vad jag kan se på Pensionsmyndighetens sajt. Det är nästan samma målavkastning som man tidigare haft på SPK, även om man i år och nästa år bestämt sig för att inte ha något avkastningsmål över huvud taget i den turbulenta tid som råder. – Vi har fått ett viktigt mål av styrelsen för 2009 och 2010. Det är att skydda solvensen. Och det har vi lyckats med.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 4, 2010