11 maj 2010 12:00

Vad var det jag sa...

När Greklands kris blivit vår och PPM-pengarna krymper av rädsla för att grekerna inte ska hantera sina framtida Eurobetalningar, är det många som slår sig för bröstet och säger ”vad var det jag sa…” Jag, till exempel. Om vi skulle dela valuta med länder i Europa med oreformerade pensionssystem skulle den förr eller senare braka ihop. Så utan att tycka illa om vare sig greker eller italienare ville jag inte finansiera deras pensionssystem genom att gå med i EMU. Inte förrän de gjort som vi. Det hade jag inte kommit på helt själv, förstås. En hel del inspiration fick jag av Margit Gennser, den moderata riksdagsmannen som var med och skapade vårt pensionssystem. Det är frikopplat ifrån statens budget och är självreglerande och tvingar folk att jobba mer eller leva på lägre pensioner om pengarna inte räcker, tvärt emot det grekiska. Margit hävdade under euroomröstningen, tvärt emot partilinjen, att det var dårskap att gå in i EMU, inte minst beroende på att det var många länder i Europa som hade dyra och ofonderade pensionssystem som någon skulle tvingas betala för i framtiden. Många år senare sa dåvarande statsministern Göran Persson att ”det vi gjort (med pensionssystemet) kommer inte att vara populärt om 20 år, när de som går i pension ser vad vi gjort.” Nähä. Som om vi skulle varit gladare med ett grekiskt pensionssystem utan pengar… Margit kontrade så här: ”Vill statsministern trots allt oroa sig för framtida pensioner finns kontinentens pensionsmara. När statsministern har satt sig in i de tyska och italienska problemen är jag är övertygad om att han i all tysthet tackar mig och alla andra EMU-motståndare för nejet till euron.” Och då nämnde hon inte Grekland. Nu har blixtinkallade EU-finansministrar kommit på att man måste ha pengar till pensioner och att det inte bara går att låna till alla statsutgifter. Nu blir det nya lånemöjligheter och garantier så att Grekland kan låna igen för att betala av sina gamla lån. Och så blir det grekisk tagelskjorta och svångrem. Och 65 års pensionsålder – på sikt. Problemet är bara att det då blir svårare för greker att köpa lastbilar, kylskåp och telefoner av oss. Då blir det jobbigare för de företag som vi placerat våra pensionspengar i, även om just Grekland inte är någon riktig storköpare av svensk export. Fast vårt pensionssystem borde de köpa in. Mikael Nyman Chefredaktör.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 5, 2010