11 maj 2010 12:01

Lars-Åke Vikberg, vd KPA: ”Färre försäkringsbolag i framtiden”

Lars-Åke Vikberg har endera en obeskrivlig tur eller också en utomjordisk känsla för timing. När han fick erbjudandet om att bli vd för KPA Pension efter Bertil Repfennig var bolaget fortfarande strykpojke i klassen, utskällt och kritiserat av många. Men precis när han skulle ta plats i vd-stolen hade den fula ankungen förvandlats till en svan och gått från sämst i klassen till nästan bäst och bolaget tillhör idag de mest solventa i branschen. – När jag fick frågan om det här jobbet tänkte jag att det här skulle bli kul, det var ett riktigt turn aroundjobb, som kunde bli till något fruktansvärt bra. Men den processen hade ju nästan avslutats redan när jag tillträdde. Så, visst, jag kom in på en räkmacka. Men även om vi nu tagit oss igenom skärselden måste vi fortsätta och bli ännu bättre. Och man får inte glömma bort att ju högre man kommer desto hårdare blir fallet, säger Lars-Åke Vikberg som nu suttit på vd-stolen sedan i september förra året efter en praoperiod som vice vd sedan förra våren. Lars-Åke Vikberg har en bakgrund som aktuarie och var verksam i Folksamsfären redan under 1990-talet då han jobbade på Sparliv, ett bolag som Folksam hade tillsammans med Föreningssparbanken, på den tiden. Han har även jobbat på Wassum men de senaste tio åren har han varit aktuariekonsult och haft uppdrag åt många bolag i branschen, inklusive KPA. Nu när han satt sig på vd-stolen har han en lite annan bild än den gängse av KPA Pensions historia och han erkänner att han ändrat uppfattning när han tittat närmare på bolaget. – Jag tycker att KPA Pension har blivit orättvist behandlat tidigare. Bolaget har dömts för sådant som man själv inte kunnat påverka. Ett nystartat bolag som inte har något riskkapital får solvensproblem när det får in stora flöden, vilket KPA fick som ickevalsalternativ. Då går det inte att placera kapitalet på samma sätt som bolag som har byggt upp riskkapital och har hög solvens, vilket gjorde att vi halkade efter i avkastning i förhållande till de andra bolagen. Det har han förstås rätt i. Fast då kan man istället fråga sig varför avtalsparterna utsåg ett nystartat bolag som skulle få solvensproblem till ickevalsbolag. Fast det är historia och definitivt inget som Lars-Åke Vikberg rår för. År 2001 låg solvensen i KPA omkring 120 men idag är den över 170. Det beror till stor del på att man har två extremt lyckosamma år bakom sig, 2008 och 2009 då tur och skicklighet i kombination ledde till att en räntehedge betalade sig, samtidigt som man hade en lägre aktieandel än konkurrenterna när krisen kom. – Under sista kvartalet 2008 skulle jag vilja hävda att det var kapitalförvaltarnas skicklighet, snarare än tur, som skapade resultatet. Och det var bara vi och LF, som också var mycket duktiga, som låg rätt positionerade då. KPA kan nu ta mer aktierisk och alltså skapa förutsättningar för högre avkastning. Och man vill jämföra sig mot de svåraste konkurrenterna, ickevalsbolagen AMF och Alecta. – Det är dem vi mäter oss emot. De har samma status som vi. Vi ska vara lika bra – eller bättre. Det är vår målsättning. Och vi kommer att kunna ha samma aktieexponering som dem och behöver inte vara passiva av ekonomiska skäl. KPA ägs till 60 procent av Folksam och till 40 procent av arbetsgivarna i Sveriges kommuner och landsting. Men trots ägarna känner Lars-Åke Vikberg att man kan agera självständigt utan att ständigt behöva fråga mamma om lov, även om han sett som sin uppgift att se till att ta vara på synergier som finns. Detta genom att jobba tillsammans med Folksam Liv och KP Pension och Försäkring, som ju är en del av Folksam men vars affär är väldigt lik KPA:s med sin inriktning mot kollektivavtalad affär. Men han är noga med att påpeka att KPA inte är Folksam, även om de administrativt är inflätade i varandra. – Vi gör väldigt mycket helt självständigt och är inte några sorts marionetter. Bolagen i koncernen agerar alla på olika marknader. KPA Pension och KPA Liv har i dagsläget omkring 70 miljarder kr under förvaltning och får in drygt 6,5 miljarder kr i premier från den kommunala marknaden varje år. Då svarar KPA Liv, som hanterar TGLförsäkringarna, för omkring 500 miljoner kr. När det gäller den praktiska hanteringen av kapitalförvaltningen så köper man allokeringstjänster av Folksam. Det finns en koncerngemensam finanskommitté som beslutar om kapitalförvaltningen för de olika bolagen i gruppen. Den består av Lars-Åke Vikberg, koncernchef Anders Sundström, finanschefen Michael Kjeller och Catrina Ingelstam, Folksams ekonomidirektör. Swedbank sköter den praktiska kapitalförvaltningen, med köp och sälj av värdepapper. När Folksam bestämde sig för att rädda Swedbank var det en ren Folksamaffär. KPA tecknade sig inte för några aktier i nyemissionen, utan det var en ren Folksamfråga. – Vi har köpt lite mer aktier i Swedbank sen dess men vi var inte med på emissionen, säger LarsÅke Vikberg. På senare tid har det blivit lite av mode i försäkringsbranschen att ägna sig åt taktisk allokering, alltså att inte bara lägga fast en portfölj med en viss fördelning mellan aktier och räntebärande utan att ha en marknadstro och öka eller minska tillgångarnas olika vikt i portföljen beroende på vad man tror om framtiden. Länsförsäkringar är ett exempel på det, SPP har via Storebrand skapat ett system för det och även KPA avser att jobba på det viset. – Jag tror att vi måste agera så när det gäller traditionella livprodukter. Att bara ligga kvar med samma allokering efter en långsiktig jämviktsnivå tror jag inte fungerar. Vi måste ha någon typ av dynamisk tillgångsfördelning för att produkten ska fortsätta vara attraktiv. n Men, går det verkligen att ha en syn på vart marknaden är på väg – och alltså förutsäga framtiden? Här blir Lars-Åke tyst en stund och svarar sen så här: – Det ska du inte fråga mig om… Fråga Michael Kjeller som hanterar vår allokering. Jag tror att du kan får väldigt olika svar på din fråga, beroende på vem du ställer den till. Men även om jag inte var med mitt under krisen tror jag att vår största styrka var att beslutsvägarna var korta och att det gick snabbt att fatta de nödvändiga portföljbesluten. Den absoluta merparten av KPA:s kunder kommer till bolaget med automatik. De är ickeväljare, anställda i kommuner och landsting. I den gruppen finns även de som kan kallas halvaktiva, såna som säger att de vill hamna i KPA och vet att de gör det genom att strunta i att välja. Enligt KPA:s egna mätningar utgör de omkring en tredjedel av ickeväljarna. Men de allra flesta kommer utan att KPA kan slå sig för bröstet och säga att kunderna valt dem. Men det är ingenting som Lars-Åke Vikberg har några problem med. – Vi får in 85 procent av alla nya väljare hos oss och samma fenomen finns på de andra kryssvalsmarknaderna och på PPM. Jag ser det snarare som att vi är privilegierade i och med att vi inte behöver lägga ned så stora försäljningsresurser för att få in kunderna och inte behöver betala provisioner till några säljare. Det betyder att vi kan hålla nere våra kostnader och det kommer kunderna till godo. Lars-Åke Vikberg tycker inte att det är ”negativt” att en så stor andel av kunderna inte valt KPA utan att parterna valt att ickeväljare ska försäkras i KPA enligt avtalet. Den ”egotrippen” är enligt honom inte så viktig. – Vi mäter inte resultat i marknadsandelar, som man gör i många andra bolag. Vi mäter i avgifter för att se att vi hela tiden går runt och vi har lägst avgifter på vårt område. Tyvärr verkar det vara så att de andra bolagen inte vill följa efter. De kanske ser den kommunala marknaden som det sista avtalsområdet där man fortfarande kan tjäna pengar, när priserna pressats på de andra. n Betyder det att du tycker att parterna ska ordna fram en upphandling på ert område? – Nej, jag tror inte att upphandling är rätt väg att gå. Upphandlingarna på Fora och Collectum var inte bra, om man lyfter lite på locket. Avtalsparterna är jättenöjda över att de lyckats pressa ned avgifterna men var finns konkurrensen på produkterna? Alla ser likadana ut numera. – De har fått tradlivprodukter som är dåliga fondförsäkringar och fondförsäkringar som alla är likadana. Entréfonderna försöker efterlikna traditionella livprodukter men utan garantier. Jag tycker inte att man lyckats alls. Dessutom borde kostnaderna för valcentralerna tas med, vilket oftast inte görs när man pratar om priser, säger han och påpekar att KPA:s valcentral Pensionsvalet är betydligt billigare än både Fora och Collectums. Lars-Åke Vikberg tycker att diskussionen om hur valalternativen på det statliga området, PA 03, kan förändras är intressantare än en ny upphandling inom KAP-KL. På den statliga sidan funderar man över att låta alla bolag vara med, givet att vissa krav uppfylls, till exempel avgiftsnivån. Men där finns nu inga planer på att likrikta produkterna eller att välja bort någon som vill vara med och som uppfyller kraven. – Upphandlingar skapar problem. Du får ett omvalsförfarande där de gamla åker ut och de nya ska komma in. Det kostar oerhörda pengar och frågan är vem som vinner på det? På Foras område är det AMF som är den stora vinnaren på det eftersom de får alla som inte väljer om. Men alla övriga är förlorare, säger han. n Men ni skulle ju kunna hamna i samma situation och få in ännu fler ickeväljare. Har du något emot det? – Nej det är klart att det skulle kunna bli bra för oss, men om man skulle gå på känslan i sin egen mage så känns det inte bra. I dagarna sätter sig en utredning för att titta på om det är möjligt att införa tvingande flytträtt retroaktivt. Även om det inte finns flytträtt på den kommunala marknaden tycker Lars-Åke Vikberg att flytträtt är bra. Med ett viktigt tillägg. – Då ska det vara flytträtt på allt kapital. Både förmånsbestämt, tradliv och fondförsäkring. Om allt inte tas med blir det ett antal miljarder kvar som inte omfattas av flytträtt och då har du inte öppnat upp marknaden för konkurrens. n Säger du inte så bara för att göra det svårt att införa? – Nej. Men om vi ska konkurrensutsätta marknaden ska inte vissa delar av marknaden skyddas. Om marknaden fungerar är flytträtt bra för konkurrensen. KPA Pension har av avtalsparterna på området fått monopol på ickeväljarna – utan upphandling, något som försäkringsbranschen sällan undviker att peka på i debatten. Och frågan har varit uppe i EGdomstolen, även om den då inte berört just KPA utan utländska motsvarigheter där kollektivavtalen Flytträtt är bra men då ska den gälla alla typer av försäkringar, trad, fond och förmånsbestämt. Man kan inte skydda vissa delar av marknaden. Då fungerar inte konkurrensen, säger Lars-Åke Vikberg. ifrågasätts. Hittills har det dock inte kommit några utslag som utmanar kollektivavtalen. – Internt, när vi tittar på det här, är den absolut största risken för oss att bli av med rätten att försäkra ickeväljarna, även om jag inte tror att sannolikheten är speciellt stor. Om det blir krav på upphandling lär det främst handla om TGLförsäkringarna, inte ickevalsalternativet i KAP-KL. I övrigt är det området öppet för konkurrens. Lars-Åke Vikberg var med, då som konsult, när KPA gick in i Foraupphandlingen. Men där valdes man bort på ett tidigt stadium. – Vi hade för dålig avkastning. Det har vi inte idag. Men jag är inte säker på att vi kommer att försöka vara med om det blir en ny upphandling. Vår huvudmarknad är kommuner och landsting och deras anställda. Att ta sig in på andra områden kostar pengar och frågan är om det är värt det. – Vinnarna är ändå nästan alltid ickevalsbolagen. De bolag som blivit vinnare i upphandlingarna har inte fått särskilt många kunder. De priser som man får ut i förhållande till de volymer de får gör att det blir färre bolag framöver. Och det kan gå fruktansvärt fort. Kombinationen av de upphandlade låga priserna och det nya depåsparandet utan försäkring, som nu förbereds i finansdepartementet, kan bli dödsstöten för många av försäkringsbolagen, spår Lars-Åke Vikberg. Det som håller premienivåerna uppe för de bolag som inte är ickevalsbolag, är i stor utsträckning kapitalförsäkringsdepåerna. Och när försäkringsbolagen inte längre har ensamrätt på den typen av sparande så kommer agnarna att skiljas från vetet. – Avanza och Nordnet blir vinnare. De behöver bara slussa över pengarna till en annan sparform. Vissa banker blir också vinnare, men de försäkringsbolag som har satt igång depåförsäkringar kommer att torska ganska mycket pengar här. n Förutspår du dinosauriernas död? – Inte bara dinosaurier. Det kan nog handla om småskuttarnas död också. Men stora bolag som Skandia kommer att klara sig. Det gör de alltid.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 5, 2010