11 maj 2010 13:26

Sarah McPhee: “Parterna ska inte bestämma var pensionen ska placeras”

SPPs vd Sarah McPhee fortsätter att tala sig varm för en öppnare tjänstepensionsmarknad. I såväl debattartiklar som i samtal med arbetsmarknadens parter har hon fört fram sin käpphäst, att de hårt reglerade upphandlingarna på tjänstepensionsområdena måste ändras och mer ansvar läggas på individen. En diskussion som inte försvinner förrän pensionsbranschen blir som vilken annan kommersiell bransch som helst. Hon menar att de senaste årens hetsjakt på avgifter nu gått för långt. Spararna får dåliga produkter och bolagen är tvingade att antingen bekosta den förlustaffär som tjänstepensionsförvaltningen i praktiken är genom korsförsäljning eller genom att täcka förlusterna med intäkter från andra produkter, alltså ta från en kundgrupp och ge till en annan. Men Sarah McPhee går längre i sina argument än bara till siffror och nytta. Lika viktig verkar tanken på vad som är rätt och riktigt vara. – Pensionspremierna är en del av lönen och vi tycker att det är väldigt konstigt att arbetsgivarens parter dikterar var de anställda ska få placera dem, säger hon till Pensionsnyheterna. SPP är själva valbara i SAF-LO och KAP-KL, men inte i ITP. Sarah McPhee menar att tjänstepensionsupphandlingarna inte kan fortsätta att se ut som de gör idag. På sikt måste utbudet breddas och också alternativ med något högre avgifter tillåtas. Hon har varit i kontakt med arbetsmarknadens parter och diskuterat upphandlingarna. – Mitt intryck är att de vill förbättra upplägget. Men de är fortfarande väldigt fokuserade på avgifterna. Men vi har en god dialog och det råder en stor öppenhet om det här. Det område där vi kanske inte möts är kring avgifterna. Det Sarah McPhee vill se är en tjänstepensionsmarknad som är öppen för alla bolag som vill vara med och kämpa. Parternas roll skulle i en sådan ordning bli att agera rådgivare för arbetsgivare och anställda, men alltså inte att själva avgöra vilka bolag som ska få väljas. En lösning inte allt för långt ifrån premiepensionssystemet där dagens valcentraler skulle kunna ägna sig åt att ranka olika fondalternativ istället för att göra upphandlingar. – Spararna skulle kunna välja en leverantör med hjälp av rådgivning från arbetsgivaren och parterna. Och ingen ska tvingas flytta sitt pensionskapital om de inte vill det, säger Sarah McPhee. Om alla bolag dessutom öppet redovisar administrationsintäkterna skulle det också bli lättare att se både under- och överprissättning. I ömsesidiga bolag tas nämligen driftsunderskottet från kapitalavkastningen och blir således en “avgift”. I vinstutdelande bolag däremot tas driftsunderskottet istället från aktieägarna. – I dag finns det en tro att alla vinstudelande bolag är onda och alla icke vinstutdelande är goda. Ingen ifrågasätter till exempel om H&M eller IKEA gör en vinst. Istället hoppas man helt enkelt få igen det i ökat kundvärde, säger Sarah McPhee. Om tjänstepensionsmarknaden skulle öppnas mer eller mindre fri så är den naturliga frågan att ställa vad som händer med ickeväljarna, som brukar vara i majoritet i tjänstepensionsplanerna. – Det finns två varianter man skulle kunna tänka sig. De som inte väljer måste landa någonstans, kanske kan deras premier delas på två eller tre bolag så att de på så sätt diversifieras. Annars kan ett partsägt bolag agera ickevalsalternativ, och bara vara det. Men att föra över ansvaret för hur tjänstepensionen ska förvaltas på individen, precis som man tidigare gjort på premiepensionsområdet, kan kännas som rätt vågad väg att gå, inte minst med tanke på hur lågt intresset är för att göra aktiva val på premiepensionsmarknaden. – Det är en mangrann uppgift för individen. Men pensionen är ofta det största kapitalet som man som individ har och då måste man lära sig att förvalta det. Det är svårt, men det är svårt att deklarera också, och ändå förväntas alla göra det varje år, säger Sarah McPhee. Även om premiepensionssystemet inte fått pensionsspararna att engagera sig så mycket som man tänkt sig från början så tycker ändå Sarah McPhee att det är något vunnet med att folk har tvingats fundera åtminstonde lite på hur deras pengar placerats. – Vi kan konstatera att det finns många fler som äger fonder och aktier i Sverige idag än före PPM.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 5, 2010