1 jul 2010 16:00

Per Andelius, Sfm: “Förmedlaren har förpliktelser mot sin kund, inte mot parterna”

När är förmedling kundvänlig och seriös? Svaret på frågan kan tyckas självklar – förmedlingen är kundvänlig och seriös när den tillmötesgår kundbehovet före andra och konkurrerande behov. Förmedlaren har förpliktelser. Att uttömmande ange dem låter sig inte göras, för dem alla gäller att de viker för kundintresset. Detta är ett förstahandsintresse. En förmedlare har skyldighet att informera sina kunder om avtalsbindningar med försäkringsgivare, vilka ersättningar förmedlaren uppbär av försäkringsgivare och allt sådant som en kund med fog kan vilja veta om sin förtroendeman. Samma ”börda” åvilar inte förmedlarens konkurrenter. Det är inte oseriöst att ha kommersiella skäl för sin verksamhet, det är däremot mindre seriöst att låtsas som att man inte har det – aktörer som ger sig själva den mer ideella stämpeln bör man se upp med, de är som regel dyra och fordrar uttaxeringsrätt för sin överlevnad. Alla som yrkesmässigt arbetar med rådgivning och pension lyfter lön. De har ekonomiska intressen i pensionshanteringen och är sällan eller aldrig mer seriösa än konkurrenterna. Ovanstående apropå att Pensionsnyheterna nr 6 rapporterar att förmedlarna ”satsar hårt på att stoppa utflödet ur tiotaggslösningarna”. Av artikeln kan man få intrycket att förmedlarnas åtgärder har som enda rationalitet att skaffa eller rädda egna ersättningar. Om så är fallet är naturligtvis hanteringen tveksam. Fråga är om kundnytta skapas. Sker så är förmedlaren värd sin ersättning. Återigen – ingen aktör, minst av allt de ”ideella”, lämnar arbetsdagen lottlös. Mer än skruvade föreställningar syresätts om läsaren fås att tro att det finns en ideell sektor utan ekonomiskt intresse, vars företrädare vill oss alla väl och en kommersiell som vill motsatsen och upprepat lyckas lura stora företag att anta pensionsmodeller som är utan nytta. De uppgifter jag fått säger att den ordning som förmedlaren skapar som alternativ till den av Svenskt Näringsliv och PTK önskade ger kunderna; 1. Lägre entréavgifter. Collectumsystemet belastar försäkringspremien med 1,5 % i form av entréavgifter och en högre premiebefrielsekostnad om ca 1 %. Dessa merkostnader inbesparas i förmedlarlösningen. Under en ganska lång period bör därför kapitalbildningen vara större i förmedlarlösningen jämfört Collectummodellen. 2. Ett vidare fondutbud, det upphandlade fondutbudet uppfyller kriterier som inte självklart tillgodoser samtliga anställdas behov. Antalet alternativ är större i mäklarlösningen. 3. Bättre flytträtt. Flytt av kapitalet kan ske till alla svenska och utländska försäkringsgivare som meddelar pensionsförsäkring – Collectumsystemet tillåter enbart begränsad flytträtt, t ex medger mäklarlösningen försäkrad som flyttar utomlands att ta med sig försäkringskapitalet till ett utländskt försäkringsbolag och på så vis beskattas enligt vistelselandets lagstiftning. Detta medger inte Collectummodellen, med följd att försäkringskapitalet kommer att belastas av svensk avkastningsskatt trots att den försäkrade inte är skattskyldig i Sverige. 4. Försäkrad som så önskar kan erhålla depåförsäkring, en sådan ger vidgat utrymme för egna placeringsbeslut och tvingar inte den försäkrade att anlita fondbolag för sina placeringar. 5. Rådgivning, flertalet anställda väljer inte försäkringsform eller fonder i Collectumordningen, de är finansiella lekmän och begagnar sig inte utan råd av sina optioner – i den f ö rme d l a d e modellen ingår rådgivning för en marginell merkostnad. Om rådgivningen är kvalitativ bör merkostnaden tjänas in i form av större kundnytta. 6. Ej påtvingade omval, i förmedlarlösningen är det kunden som avgör alternativen under det att kundens val kan och har åsidosatts av parterna i Collectummodellen. 7. Familjepensionen gynnas av förmedlarlösningen, kunden kan välja ett riskskydd som passar de egna förutsättningarna bättre. Slutbetalning I artikeln hävdar företrädare för en av avtalsparterna att förmedlare som rekommenderar försäkrade att låta ITPK ingå i alternativ ITP med upplysningen att de senare kan återgå och få slutbetalning enligt samma villkor som övriga anställda enligt planen agerar oseriöst – utryck för en råsäljkultur! Förmedlaren har förpliktelser mot sin kund, inte mot parterna – det är således korrekt rådgivning att upplysa kunderna om optionen att senare återgå till ordinarie planvillkor för att få slutbetalning. Ett sådant råd är inte per se oseriöst. Att en av parterna inte gillar saken ändrar inte förhållandet. Den nya planen illustrerar ju påtagligt att kundens intresse och parternas kan divergera högst väsentligt. Och i den kollisionen skall förmedlare stå på kundens sida. En lekmans fundering; varför premierar PTK anställda som inte tar tillvara sina intressen? Varför skall den som sitter stilla i partsbåten få slutbetalning av kollektivet men inte den som begagnar sig av samma premier för en lösning som äger preferens?!! Och hur kan det komma sig att den försäkrades representant reagerar mot att medlemmar likabehandlas? Vad är det som är oseriöst? Per Andelius VD, Sfm
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 7, 2010