I en rapport från Expertgruppen för offentlig ekonomi, ESO, föreslår forskarna Agneta Kruse och Andreas Bergh, båda vid Lunds universitet, att socialförsäkringarna ska inkomstindexeras. Detta snarare än att följa utvecklingen av prisbasbeloppet, vilket är det som gäller i de flesta av försäkringarna.
Ett exempel är garantipensionerna som höjs med priserna medan inkomstpensionerna räknas upp med inkomstindex. Det har på senare år inneburit att klyftan mellan garantipensionärerna och de som bara haft inkomstpensioner vidgats.
(Det kan påpekas att detta var medvetet av pensionssystemets konstruktörer, tanken var att göra det mer lönsamt att jobba och mindre lönsamt att leva på garantipension, vilket alltså är precis vad som hände).
Under de senaste åren har prisindexeringen lett till stora besparingar för staten i och med att inflationen varit låg medan inkomsttillväxten varit hög. Det innebär att stigande realinkomster urholkar värdet av försäkringarna vilket, i sin tur, gör att privata försäkringar får spela en allt större roll för människors trygghet, säger Andreas Bergh till Pensionsnyheterna.
Han menar att det skett en privatisering av socialförsäkringar när människor får fylla i med privata försäkringar för att fylla i de hål som skapas när ersättningarna från de statliga försäkringarna urholkas eftersom de bara erbjuder inflationsskydd.
Ett annat förslag i ESO-rapporten är att tydligt visa vilka premier som den enskilde betalar för de olika försäkringarna genom att visa premierna och omvandla dem till egenavgifter. Då blir det tydligt vad de olika försäkringarna kostar.
- På så sätt kan man undvika att politikerna norpar av avgifterna för andra ändamål än de är avsedda för, säger Andreas Bergh och påpekar att detta skulle bidra till att minska skattekilarna.
Forskarna påpekar att socialförsäkringarna står inför stora utmaningar till följd av en åldrande befolkning, migration och framväxten av så kallade gig-arbeten som förändrar arbetsmarknaden. Vissa grupper gynnas medan andra drabbas både sysselsättningsmässigt och ekonomiskt.
I rapporten skriver man att den svenska grundsynen är att den offentliga sektorn ska stå för det yttersta ekonomiska skyddsnätet. Med en åldrande befolkning, högre andel utrikes födda och en arbetsmarknad som förändras i riktning mot mer tillfälliga arbetstillfällen, utmanas den grundtanken allt mer.
Många risker i livet skulle kunna hanteras genom att familjen, eller marknaden, står för individens ekonomiska trygghet. Men ur ett effektivitetsperspektiv är det mindre lyckat, menar forskarna som menar att det finns flera fördelar i att det offentliga tillhandahåller socialförsäkringar.
- Människors riskaversion gör att ett privat sparande riskerar att bli onödigt stort. Genom att ingå i ett tillräckligt stort försäkringskollektiv behöver individen bara betala premier baserade på den genomsnittliga risken i hela försäkringskollektivet, säger Agneta Kruse.
För att undvika att utrymmet för kompenserande avtalsförsäkringar ökar, vilket Bergh och Kruse menar ger ökad ojämlikhet genom att villkoren kommer att skilja sig åt mellan olika avtalsområden, menar de att prisindexering bör ersättas med inkomstindexering som princip för försäkringarna.
- Den omfördelning mellan individer som blir resultatet av enhetliga och obligatoriska försäkringar är att föredra ur ett fördelningspolitiskt perspektiv, konstaterar Agneta Kruse vidare.
Pensionsnyheterna gissar att det finns intressen som inte skulle uppskatta förslagen. Här finns till exempel arbetsmarknadens parter som gärna vill bestämma själva och ha kollektivavtalens försäkringar som en sales pitch. Från socialdemokraterna har man också varit emot en alltför tydlig försäkringsmässighet och transparens i avgiftssättningen.
Under regeringen Bildt infördes regler som innebar att alla statligt anställda på sina lönebesked skulle kunna se vad staten, i rollen som arbetsgivare, betalade för sina anställda i form av olika arbetsgivaravgifter och skatter. Den ordningen uppskattades inte alls av (S) som såg till att slopa det transparenskravet när de tog över makten.
Nu är frågan hur ESO-förslagen ta emot av politikerna som ska regera, vilka det nu blir.
Om ESO:
Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) breddar och fördjupar underlaget för samhällsekonomiska och finanspolitiska avgöranden. Genom oberoende studier bidrar ESO till samhällsdebatten och blir en brygga mellan forskning och politik. ESO är en kommitté under Finansdepartementet.
P.S. Rapporten presenteras på ett seminarium idag kl 14.00 och kan ses i efterhand via ESO:s hemsida. https://eso.expertgrupp.se/