Av Ulf Kristerssons regeringsförklaring idag är det lätt att bra slutsatsen att Pensionsgruppen nu är död.
Det är kanske ingen överraskning med hänsyn till att Sverigedemokraterna finns med i hans regeringsunderlag men aldrig varit med i Pensionsgruppen. De har i stället tyckt att den gruppen borde avvecklas.
Och nu ser det ut som att det blir just så. I regeringsförklaringen sa Kristersson så här:
"Regeringen kommer att bjuda in samtliga partier till blocköverskridande samtal om pensionerna."
I den formuleringen ligger att det inte längre ska vara bara de fem partierna som står bakom den gamla Pensionsöverenskommelsen ska vara med och diskutera pensionerna utan att alla partier ska få ett ord med i laget.
Det här öppnar för att pensionsfrågorna kan komma att hanteras i regeringskansliet, snarare än i Pensionsgruppen. Strukturen kan då bli som i försvarsberedningen där politikerna träffas några gånger om året för att brett diskutera pensionsfrågorna och eventuella förändringar, men då snarare ett mer praktiskt samarbete.
Och med badvattnet åker nog även kulturen att alla ska vara överens om förändringar innan det kan fattas beslut. Även om det blir blocköverskridande samtal så kopplar den nya regeringen ett starkare grepp om pensionsfrågorna och det kan bli mer traditionell politik där majoriteten styr.
I sitt tal sa Kristersson vidare att regeringen ska satsa på att se till att "den som jobbat ett helt arbetsliv har rätt till tillräckliga pensioner som ger en värdig ålderdom med god livskvalitet. Regeringens inriktning är reformer så att alla pensionärers ekonomi kan stärkas bland annat genom sänkt skatt på pensioner."
Formuleringen "jobbat ett helt arbetsliv" känns som den kunde kopierats direkt från tidigare socialförsäkringsministern Ardalan Shekarabi (S).
Det var ju så han sålde in inkomstpensionstillägget och även den nya ventilen i sjukförsäkringen som ska göra det lättare att få sjukersättning (förtidspension).
(Hur man tänker sig att långsiktigt definiera ett "helt arbetsliv" i tider med livslängsdsökningar har inte tydligt definierats.)
Kristersson sa vidare att hans regering ska arbeta för att öka drivkrafterna för att äldre, som vill, ska kunna stanna kvar längre i arbetslivet.
"Äldres erfarenheter och kompetens är ofta förbisedd i Sverige. Åldersdiskriminering kan vara oavsiktlig men den är ändå kännbar. Den underskattar många människor förmåga att bidra. Regeringen kommer att ha en tydligt ansvarig minister för de samlade äldrefrågorna."
Och på ministerlistan återfinner vi Anna Tenje, ordförande i kommunstyrelsen i Växjö som nu blir Äldreminister.
Hon har, såvitt Pensionsnyheterna kunnat avgöra, inga stora erfarenheter när det gäller socialförsäkringsfrågorna, men det får hon väl lära sig efter vägen.
Möjligen kan misstänkas att hennes utnämning kan ha påverkats av att hon är ett starkt namn bland gräsrötterna bland moderata kommunpolitiker som alltså kan ha påverkat att hon nu blev en bit i regeringspusslet.
På hennes hemsida hos moderaterna i Kronoberg kan vi läsa att hon är 41 år och och har förmånen att arbeta med hon älskar politik.
"För mig handlar det i mångt och mycket om att lösa problem för människor, påverka och bidra till ett bättre samhälle med mer frihet och större mångfald."
För kommande debatter kan noteras att hon har ett hett temperament men tillägger att hon sällan eller aldrig är långsint.
"Jag tänder ibland till lite för fort men har inga problem med att be om ursäkt eller erkänna att jag hade fel. Likgiltighet irriterar mig mer än socialism. Men argast blir jag när personer ljuger eller inte står för sin åsikt."