28 okt 2022 13:04

Henrik Persson i replik till Anders Palm: Orimligt ändra företagens redovisning

"Jag skrev en artikel Hur får pensionsåtaganden värderas i årsredovisningen? (publicerad i tidningen Balans den 10 oktober Fördjupning nr 2 2022) där jag uppmanade Bokföringsnämnden (BFN) att i K3-regelverket förtydliga vad som utgör god redovisningssed kring tillåtna värderingsgrunder för förmånsbestämda pensionsåtaganden. Anders Palm replikerade i Pensionsnyheterna den 24 oktober att han förvisso helt ställer sig bakom den uppmaningen, men han håller bara delvis med om vad som bör utgöra god sed.

Med detta genmäle vill jag bemöta Palms synpunkter: PRI:s värderingsgrunder leder till en samlad värdering hos de 1 097 PRI-anslutna företagen av åtagandena som kraftigt understiger vad PRI beräknar skulle åtgå för att lösa in dessa åtaganden i Alecta.

Palm har berört denna problematik utförligt vid flera tillfällen i Balans, senast i artikeln Att granska och värdera pensionsåtaganden samt kritik mot räntan i PRI-systemet (Balans 3/2015).

I min artikel berörde jag att PRI-antagandena ger en lägre värderad skuld, än vad som skulle åtgå för att lösa in åtagandet i Alecta. Det högre försäkringsansvaret beror inte bara på olika diskonteringsräntekurvor utan också på att en helt annan värderingsmetod tillämpas av Alecta när de beräknar inlösenpremien. (I metoden beaktas framtida förväntade löneökningar, intjäning, personalomsättning och framtida inbetalda premier.) Detta högre värde är inte jämförbart med det nuvärde för hittills intjänade pensionsrätter som PRI beräknar åt företagen enligt sina grunder.

Fråga är då kanske egentligen inte om en tillämpning av PRI:s grunder innebär att företagen visar lägre skuld än det "fulla värdet" av sina förmånsbestämda pensionsåtaganden; i slutändan ska ju samma belopp utbetalas till de som går i pension, oavsett hur de tryggas.

Därför är frågan väl egentligen om en tillämpning av PRI:s antaganden ger en oskälig fördröjning i redovisningen av pensionskostnaderna.

Jag är fullt medveten om den värderingsskillnad som Palm beskriver, men syftet med min artikel är att argumentera för att praxis uttrycks i K3.

Jag menar att det finns en sådan "etablerad företagspraxis som är förenlig med lag och normgivning och som håller en god kvalitet", BFN:s definition av den goda seden. Den nuvarande praxisen har tillämpats under lång tid och fungerar väl, vilket kan ha att göra med att endast i rena undantagsfall har arbetstagare, eller före detta arbetstagare, gått miste om sin tjänstepension på grund av för lågt redovisade pensionsavsättningar i arbetsgivarnas årsredovisningar.

Därför bör man med fog kunna hävda att PRI:s värderingsgrunder är ett lämpligt uttryck för de pensionsåtaganden som företagen har på grund av de anställdas intjäning av pensionsrätter fram till bokslutsdagen och att grunderna inte leder till en oskälig fördröjning av redovisningen av pensionskostnaderna.

Det är knappast rimligt att ändra företagens redovisning till beloppet för försäkringsansvaret, eftersom det för nästan alla PRI-företag endast är ett tänkbart alternativ att lösa in sitt åtagande hos Alecta.

De flesta rimligt insatta användarna av finansiella rapporter är nog hyggligt införstådda med den betydande värderingsskillnad som Palm beskriver i sin replik (om än inte exakt hur stor skillnaden är).

Däremot kanske inte alla är medvetna om orsakerna till skillnaden. Den ska inte nödvändigtvis tolkas som ett uttryck för otillräckliga pensionsavsättningar (och i förlängningen sådan "aktiebolagsrättslig insufficiens" som Palm beskriver), särskilt i alla företag som inte har för avsikt att lösa in sina pensionsåtaganden.

Henrik Persson
Auktoriserad revisor
Deloitte AB

-------