Ledamöterna i Pensionsgruppen har kvar sina förordnanden och är därmed fortfarande medlemmar i klubben. Men om de ska prata om pensioner i det forumet är fortsatt minst sagt oklart. Det är upp till socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) att bjuda in till möte och skicka ut mötesdatum och dagordningar.
Det kan bli knepigt eftersom då skulle ju Sverigedemokraterna inte få vara med och styra över pensionerna, med mindre än att man säger ja och amen till allt som följer av Pensionsöverenskommelsen.
Alternativet är annars att Pensionsgruppen kör på som vanligt men att SD inte får vara med.
Här finns en parallell i miljöpartiets roll i gruppen där man fick vara med, mot att man accepterade vad grundarpartierna kommit överens om.
En skillnad mot idag var dock att MP då satt i regeringen och Per Bolund (MP) var finansmarknadsminister och hade en hel del pensionsfrågor i sin portfölj. Pensionsgruppen släppte in miljöpartisterna så länge de var med i regeringen, efter en hel del diskussioner, framför allt förstås bland allianspartierna.
Sverigedemokraterna är inte en del av regeringen utan fungerar mer som back-seat drivers men är noga med att få vara med och bestämma vart man ska åka och om man tänker vara med och stå för att tanka bilen för att komma framåt.
Och det är inte ens klart att de skulle vilja vara med i Pensionsgruppen, även om de skulle bli inbjudna. Det blir lite som Groucho Marx uttryckte saken: Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bli medlem i en klubb som tillåter såna som mig som medlemmar.
Men nu får vi hålla tummarna till den 15 november när interpellationen från centerns Martina Johansson ska besvaras av socialförsäkringsministern i riksdagen. Blir det hjärt- och lungräddning eller terminalvård?
Det är värt att ha i minnet att statsminister Ulf Kristersson var en av pensionssystemets främsta förespråkare under sin tid som socialförsäkringsminister... Är han villig att hälla ut systemet med badvattnet om SD vill bada?