7 dec 2022 15:10

Pensionsnyheterna: Lönar det sig att jobba för att få ihop till pensionen?

Pensionsmyndigheten har en tagline när man beskriver sig själva. Det heter "Vi gör pensioner enklare". Det är säkert ambitionen men det borde följas av "politiker gör dem svårare”.

Det skulle ge en tydligare bild av hur situationen ser ut. För Pensionsmyndighetens alla "tips" till politikerna om förenklade grundskydd handlar om förenklingar av de olika förmånerna. Detta för att göra dem begripliga för mottagarna och vara enkla att administrera.

Myndigheten får pisk av regeringen varje år för att man är för långsam med att administrera bostadstilläggen för pensionärer. Det beror i sin tur, åtminstone delvis, på alla regler som politikerna infört som gör att det är hart när omöjligt att ansöka korrekt och att få sitt bidrag, utan efterkontroller och handpåläggning.

Myndigheten vill definitivt ha enklare administration och de idag presenterade förslagen är i många fall en tulipanaros som skulle göra det enklare för mottagare och administratörer.

Ta bara exemplet med att strunta i de sökandes civilstånd för nivån på bostadstillägget. Alla är gifta! Eller - alla är inte gifta. One size fits all.

Då blir det enkelt, myndigheten behöver inte efterforska civilståndet hos de sökande vilket sparar tid och pengar administrativt. Men blir det rättvist? Och vem drabbas och får löpsedlar?

Den här typen av regler styr minst fem av de olika systemen på olika sätt. Målet med bidragen är att kompensera pensionärer som har för låga inkomster som gör att de kan betraktas som fattiga eller anses ha otillräckliga pensioner.

Något som det för övrigt finns minst fem olika mått för att mäta och definiera och där olika intressegrupper har sina käpphästar för var skamgränserna ska gå.

Om man, som Folksams Håkan Svärdman påpekade i diskussionen efter dagens seminarium, skulle hålla pensionsinkomster på ena sidan och de skattefinansierade bidragen på en annan är det lättare att överblicka landet.

Den som inte tjänat in tillräckligt i inkomst- och premiepensionsystemen ska då ersättas utanför dessa.

Hans tes är att man därför borde stärka inkomstpensionerna för att på så sätt kunna hävda livsinkomstprincipen. Den som jobbat och betalat in avgifter, ska inte behöva bidrag.

Sett på det viset ser det illa ut, om nu hälften av landets pensionärer under nästa år kommer att bli bidragstagare för att pensionen inte räcker till.

Då kan det vara rimligt att öka på inkomstpensionerna så att man, som Svärdman påpekar, då kan minska bidragsberoendet. Och de här tankarna har ju funnits sedan systemet sjösattes. Meningen var ju att garantipensionerna skulle "fasas ut" genom att man prisindexerade dem och inkomstindexerade inkomstpensionerna.

Då skulle blivande pensionärer inse att man måste jobba mycket och länge för att få en rimlig pension som det gick att leva på.

Någonstans där brast det dock. För garantipensionärerna blir ständigt fler, eftersom nivåerna skickas uppåt av politikerna, senast en extra tusenlapp i månaden. Till det kommer indexeringen av garantpensionerna med prisbasbeloppet som kickar in 2013.

Det gör i sin tur att respektavståndet krymper mellan dem som jobbat länge och de som inte jobbat alls.

Och jobbat länge har inte alla gjort och det gör att det kanske är på sin plats att göra förenklingar i den riktning som Pensionsmyndigheten skisserar.

Att ta tillbaka folkpensionen, vilket mycket låter som i förslagen, skulle då ge en medborgarpension, lika för alla och sen en sorts ATP på toppen för att göra det lönsamt att ha tjänat mycket och jobbat länge. Har vi varit med om det förr?

Men hur blir det då med incitamenten att jobba? Och är det då möjligt att tro på idén om ett pensionssystem som ska vara livsinkomstbaserat – om bara hälften av befolkningen ska omfattas av den principen och de andra får pensionen direkt över statsbudgeten?

Morötterna för att jobba ihop till den egna pensioner kanske är för små och svält kanske inte funkar som incitament för att jobba mer.

Eller också har många redan anpassat sig till tanken att det inte spelar någon roll hur mycket eller länge man jobbat. Pensionen blir nästan densamma i alla fall. Då är det de ständigt växande tjänstepensionssystemen som får avgöra vem som lever i lyx och vem som får fråga politikerna om nya allmosor. Spännande valrörelser väntar…

PRO:s ordförande, Åsa Lindestam, som medverkade vid dagens seminarium var dock tydlig med att hon inte ville se bara justeringar av de olika grundpensionsnivåerna och de tillhörande systemen. Hon vill ha en bred utredning där alla skulle få säga sitt och att inte en mindre grupp skulle göra upp om pensionerna i "mörka rum".

Även den idén har prövats tidigare. Den parlamentariska så kallade Pensionsberedningen satt i sex år utan att kunna enas om hur pensionssystemet skulle kunna reformeras, trots åratal av stolsnötande.

Jo förresten, det enda resultatet av utredningen fick långa köer sv sambopar att gifta sig för att rädda de gamla änkepensionerna med övergångsregler, vilket skedde 1990. Civilstånd spelar roll för förmåner och beteenden. Check.