Det finns inte någon koppling mellan vad som betalas in i arbetsgivaravgifter och det som betalas ut i sociala förmåner.
Så har det varit i många år enligt såväl Svenskt Näringsliv som Företagarna.
Socialförsäkringssystemet har blivit en växande skatteko för staten, som drar in cirka 300 miljarder kronor per år i dolda skatter från systemet, hävdar arbetsgivarorganisationerna.
Syftet med arbetsgivaravgifterna på 31,42 procent av lönen är att de ska finansiera de anställdas socialförsäkringar (sjukpenning, föräldraförsäkring, a-kassa och pension). En tredjedel av arbetsgivaravgifterna utgörs av så kallad allmän löneavgift.
När den infördes 1995 låg den på 1,5 procent och idag är den på 11,62 procent.
Det är en avgift som går rakt in i statskassan och inte ens på papperet har någon koppling till socialförsäkringarna.
"Det är en ren löneskatt som drar in cirka 220 miljarder till staten per år. Det är en dold beskattning, som borde avskaffas för att sänka kostnaderna för arbetsgivare att anställa fler", säger Patrick Krassén, skattepolitisk expert hos Företagarna.
Även andra delar av arbetsgivaravgiften, som de flesta tror går till sociala förmåner, går istället rakt in i statskassan.
Det beror på att taken i socialförsäkringarna inte har räknats upp i samma takt som löner och tillväxt i samhället i övrigt. Så i princip går alla arbetsgivaravgifter för löner över 40 000 kronor per månad rakt in i statskassan. Dessa inbetalningar över taken i socialförsäkringarna drar in lika pengar som den statliga inkomstskatten per år, enligt Företagarnas beräkningar.
"Trots att kostnaderna för socialförsäkringarna minskat, så ligger arbetsgivaravgifterna kvar på 31,42 procent varav en betydande del utgörs av dolda skatter. Riksdagen borde prioritera att sänka företagens kostnader genom att minska skatteinslaget i arbetsgivaravgiften", säger Catharina Bäck, socialförsäkringsexpert på Svenskt Näringsliv.
Hittills har det dock inte varit någon regering som varit intresserad av att avskaffa denna dolda kassako. 300 miljarder per år är en trevlig buffert att ha för varje finansminister som vill finansiera nya reformer.
/ Ola Hellblom