3 mar 2023 16:55

Inte säkert att pensionssystemets överskott tillhör pensionssystemet

I förrgår presenterade Pensionsmyndigheten en rapport om hur man kan höja pensionerna inom ramen för det befintliga systemet.

Tre åtgärder analyserades. Höjda avgifter, från dagens 17,21 procent till 18,5 procent. Halverat förskott där man räknade på att sänka dagens förskott på 1,6 procent till 0,8 procent, något som skulle sänka nya pensionärers pensioner men göra den framtida uppräkningen större på sikt.

Dessutom ville man undersöka möjligheten att dela ut de identifierade överskotten i systemet, som preliminärt består av omkring 300 miljarder kr.

Detta under förutsättning att man delar ut alla överskott som överstiger 10 procent av tillgångarna i systemets balanstal.

Men tillhör överskotten verkligen nuvarande sparare och pensionärerna? Är det verkligen systemets pengar?

Den frågan kan komma upp och svaret är att det inte finns något lagstöd för att hävda att så är fallet. Överskotten är nämligen inte alls öronmärkta för pensionärerna utan det skulle stå riksdagen fritt att hitta andra ändamål med pengarna.

För att förstå hur det hänger ihop måste man ta sig tillbaka till systemets barndom då det nya pensionssystemet introducerades. Det sas visserligen att systemet skulle vara autonomt och alltså fungera utanför statsbudgeten. Men helt klart är att navelsträngen aldrig klipptes av helt.

Inkomstpensionssystemet skulle i teorin få klara sig på de avgifter som betalades in och betala ut de förmåner som genererades.

Om underskott hotade på grund av arbetslöshet med lägre inbetalningar, låg avkastning i AP-fonderna eller allmänt minskad tillväxt skulle uppräkningen av pensionerna balanseras, eller bromsas, under år med ekonomisk missväxt.

Då kan det ju synas självklart att bromsen skulle, för symmetrins skull, också förses med en gas som skulle kunna höja pensionsrätter och pensioner om det skulle uppstå överskott, som de som Pensionsmyndigheten nu identifierat. Men något stöd i lag för att de "tillhör" systemet finns inte.

År 1999 så gjordes något förenklat en uppgörelse mellan staten och pensionssystemet där staten övertog en stor del av kostnaderna för de förmåner som låg utanför inkomst- och premiepensionen. Det handlade så till exempel avgifter för barnårsrätt, garantipensioner, efterlevandepensioner och äldreförsörjningsstödet.

Dessa skulle då finansieras över statsbudgeten och inte ligga i det "autonoma" pensionssystemet. Istället för att hämta in pengar från systemet bestämdes att staten skulle kompenseras för dessa kostnader och det gjordes en resultaträkning som nuvärdesberäknades så att staten, genom att hämta pengar från AP-fonderna, skulle kompenseras för dessa kostnader.

Staten fick då hämta 258 miljarder ur fonderna för att man i framtiden skulle ta över ansvaret för de här bidragsdelarna.

Egentligen var det 350 miljarder så staten fick inte fullt ut betalt för det som det beräknades kosta. Man gjorde också upp om att stämma av utvecklingen efter fem år för att se att man räknat rätt i kalkylerna 1999.

I budgetproppen för år 2005 konstaterades att det fanns en kvarstående fordran från staten på 100 miljarder på systemet i 1999 års penningvärde, men det har inte reglerats sedan dess.

I dagens penningvärde skulle det kunna handla om att de 100 miljarderna idag motsvarar 200 miljarder kr, vilket i praktiken motsvarar det överskott som nu identifierats som utdelningsbart och som ska kunna komma pensionärerna till del.

I alla fall är det många från politiskt håll och inte minst i pensionärsorganisationerna hoppas kunna se till att de landar bland deras medlemmar.

Men frågan är öppen och det står inte i någon lag att den här typen av överskott tillhör pensionssystemet. Och när det begav sig ville staten, läs finansdepartementet, gå med på att skriva under på att alla skulder var reglerade för all framtid.

Så staten eller den politiska majoriteten kan fatta beslut om att hämta in pengarna med en enkel majoritet i riksdagen. Det kan de för övrigt även göra med AP-fondernas pengar.

Det finns alltså inte stöd i lag för att hävda att det handlar om pensionssystemets eller pensionärernas pengar. Det kan bli huggsexa om dem när man ska bestämma hur överskotten kan användas, även om det nog kan ses som politiskt självmord att försöka ta pengar från pensionärerna. Särskilt som de sedan länge tycker att de är deras.