Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) har nu alltså inlett en utbildningsinsats av de partier som står utanför Pensionsgruppen. Den inleddes med en föreläsning igår där man informerade om de olika "principer" som utgör systemets grundbultar.
Det handlar då bland annat om att systemet ska vara autonomt i förhållande till statsbudgeten och att livsinkomsten ska styra pensionsnivåerna.
Problemet är bara att de fem partier som varit med i gruppen inte själva har följt de redovisade "principerna", som de själva haft i uppdrag att värna.
Om de gjort det skulle de aldrig ha sagt ja och amen till Inkomstpensionstillägget, IPT, som ju tydligt strider mot livsinkomstprincipen. IPT är designat för att ge människor i vissa inkomstskikt högre pensioner under förutsättning att de "jobbat och slitit under ett helt arbetsliv".
Det var så tillägget marknadsfördes mot väljarna, inte minst av (S) med socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) i spetsen. Han lyckades få med sig hela pensionsgruppen på det principvidriga beslutet. Att även de andra partierna kunde gå med på att bryta mot de heliga principerna, motiverades av allt att döma av rädsla för att man annars skulle framstå som snål eller gniden i de potentiella väljarnas ögon.
De borgerliga partierna gömde sig då bakom ett fikonlöv som innebar att inkomstpensionstillägget skulle vara tidsbegränsat eller provisoriskt. Det fanns dock aldrig med någon bortre parentes för riksdagsbeslutet, så i praktiken handlar det om ett permanent avsteg från de principer som alla partier nu ska ställa sig bakom, för att få vara med i Pensionsgruppen.
Det blir lite som när komikern Groucho Marx deklarerade: "Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others."