Dagens juridik berättar i dag om en 70-årig svensk man, som sedan nio år har suttit i ett indonesiskt fängelse. Han har dömts till ett 14-årigt fängelsestraff för smuggling av vad han själv trodde var diamanter men som visade sig vara narkotika.
Mannen har stridit i svenska domstolar för att få ut sin garantipension, som han inte längre får ut eftersom det (numera) är en bosättningsbaserad förmån. Mannen hävdar dock att han fortfarande är svensk medborgare och att han inte ändrat sin bosättning utan är folkbokförd i Sverige och ofrivilligt befinner sig utomlands.
Både förvaltningsrätten och kammarrätten har valt att gå på Pensionsmyndighetens beslut att inte bevilja honom garantipension, med hänvisning till att han inte bor i Sverige och tillbringar sin dygnsvila utomlands.
En av kammarrättslagmännen var skiljaktig och ansåg att såväl förvaltningsrättens dom som Pensionsmyndighetens beslut skulle upphävas och ärendet återförvisas till myndigheten för ny prövning, då med utgångspunkt att mannen ska anses bosatt i Sverige.
Mannens ombud ansåg, enligt artikeln i Dagens Juridik, att "målet är av betydelse för rättstillämpningen och det tycks saknas prejudikat i frågan detta utgör skäl för att målet ska beviljas prövningstillstånd."
Och nu har Högsta förvaltningsdomstolen beviljat prövningstillstånd och det återstår att se om smugglaren i fängelset i Indonesien har rätt till garantipension eller inte.
Så här motiverar Högsta förvaltningsdomstolen sitt beslut:
"Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd är om en person, som på grund av ett frihetsberövande vistas utomlands, kan anses ha sitt egentliga hemvist i Sverige och därmed anses vara bosatt här trots att utlandsvistelsen varat längre än ett år", skriver HFD.