Det diskussionsklubb som Pensionsgruppen utgör har haft principen att man inte avgör frågor i majoritetsomröstningar. Istället har man byggt arbetet på att alla ska vara överens, vilket inneburit att vissa partier har fått överge sina käpphästar i vissa frågor för att man ska nå konsensus. Dessutom har den modellen gjort att det kan ta väldigt lång tid att bli överens.
Även om man inte har majoritetsomröstningar så har det historiskt varit så att socialdemokraterna har haft fler ledamöter i gruppen, för närvarande två.
Enligt Pensionsmyndighetens Stefan Oscarson, som tidigare var sekreterare i gruppen hade det sitt ursprung i att de fem partierna som arbetade fram Pensionsöverenskommelsen i dåvarande Pensionsarbetsgruppen i vissa frågor hade fyra borgerliga partier, M, FP, C, och KD emot sig.
Detta till exempel när det gällde premiepensionssystemet som (S) inte ville ha. Av det skälet har socialdemokraterna haft fler ledamöter än de borgerliga.
- I direktiven skrevs det in att (S) skulle ha två ledamöter och att övriga partier skulle ha en vardera. Men det var något jag skrev in i direktiven och som accepterades av gruppen då. Men det kan ändras, säger Stefan Oscarson till Pensionsnyheterna.
Med ytterligare tre partier i gruppen kan det bli en fråga att ta upp, även om det som nämnts, hittills inte varit några frågor som avgjorts med voteringar. Detta är en av principerna som Anna Tenje presenterade vid det tidigare stormötet när partierna skulle avge "trohetslöften" gentemot pensionsöverenskommelsen.