Att pensionssparare själva får bära risken för förluster i premiepensionssystemet är i enlighet med principerna. Risken för pensionsutfallet har ju flyttat till individerna själva i och med att staten inte längre står för några garantier (om man inte får rätt till garantipension).
Blir pensionen för låg beror det på att spararen jobbat för lite, tjänat för lite eller varit för dålig på att välja bland fonderna på fondtorget.
I Edencronas fall handlar det om att han utsattes för ett bedrägeri med falska fondbytesblanketter som Pensionsmyndigheten tillhandahöll.
Han hade hela tiden möjlighet att se om sitt hus och återställa den felaktiga fondbytesorden, menar tingsrätten i dagens dom.
Det bygger på att människor ska vara aktiva och själva se över sin intjänade pension under arbetslivet och försäkra sig om att de inte blir lurade av bedragare.
Problemet är att människor har andra och betydligt viktigare saker att ta hand om på vägen mot ålderdomen. För yngre människor är det fullt naturligt att prioritera familj och barn. För dem som närmar sig pensionsåldern är det oftast för sent att påverka utfallet, om man inte väljer att förlänga arbetslivet.
Sen bör man ha klart för sig att det egentligen inte är Daniel Edencrona som blivit bedragen. Det är ju staten, som via Pensionsmyndigheten som köpt in hans och alla andras fondandelar av de kriminella.
Edencronas och alla andras andelar ägs ju av staten/Pensionsmyndigheten, som är den enda kunden och som placerar i fonder som människor valt, eller som Edencrona, inte valt, att placera sitt pensionssparande i. Edencrona och vi andra har sedan en fordran på staten som ska omvandlas till pension när det blir dags för det.
Om man medvetet tar hög risk i sitt sparande och förlorar sitt kapital genom gambling är det lättare att förstå att premiepensionen kan bli lägre (eller högre) om man väljer att ta hög risk. Samtidigt är det underligt att staten ska gå fri när det är staten som inte skyddat sig och blivit bedragen, men skickar förlusten vidare till spararna.
I och med att risken för en låg pension flyttats till spararna kan staten hävda att det är individens fel att det blivit som det blev, när staten lämnade hönshuset öppet och gjorde så att räven kunde komma in och kalasa på hönsen.
Alltså; sparare har ansvar för allt som händer. Politiker och stat har dumpat det ansvaret på individerna. Man får hoppas att Daniel Edencrona kommer att få tillgång till de allt högre garantipensionerna, som nu mer än hälften av pensionärerna omfattas av efter de senaste höjningarna. Det kanske kan kompensera honom och då hamnar notan hos staten.
Om domstolen givit Edencrona rätt så skulle tusentals sparare kunnat kräva kompensation för Allra, Falcon och alla de andra skandalerna som bedragare gjort sig skyldiga till. Då skulle staten fått punga ut med miljarder i skadestånd.
Det vill man förstås undvika och då är det spararnas fel att de inte varit tillräckligt vaksamma och intresserat sig tillräckligt för sina framtida pensioner. De har ju varit fullt upptagna av andra saker som var viktigare att tänka på än det som kan hända 30 år fram i tiden.
Så de som misslyckas får skylla sig själva. Undrar om det synsättet funkat om en bankrånare skulle tömma värdefacken i banken i en rififi-kupp? Skulle de också fått skylla sig själva?