Alectas pensionsekonom Staffan Ström ser tre huvudförklaringar till att Sverige inte hamnar på topp 10-listan över vilka länder som har störst andel äldre i sysselsättning. Dels handlar det om att många svenskar får det tillräckligt bra ekonomiskt när de går relativt tidigt.
Många nyblivna pensionärer har faktiskt ganska hyggliga inkomster totalt sett, säger pensionsekonomen och fortsätter:
Så låter det inte när man följer pensionsdebatten, men när man mäter någorlunda nyblivna pensionärers totala inkomster blir siffrorna förvånande höga, oavsett om man ser till låg-, medel- eller höginkomsttagare. Det tror jag i hög grad bidrar till att vissa väljer en tillvaro som heltidspensionärer medan de kanske hade jobbat på några år till i ett land där pensionärer har sämre disponibla inkomster.
Synsättet ligger här i linje med en av forskaren Stefanie Königs förklaringar till varför många länder har en större andel av de mellan 65 och 69 år som arbetar: e en del av länderna före Sverige är andelen fattiga äldre stor, vilket talar för att de mer eller mindre måste arbeta länge. Staffan Ström påpekar också att de som jobbar högt upp i åldrarna i Sverige oftast inte anger ekonomin som huvudskäl.
Ungefär åtta av tio jobbonärer säger att drivkrafterna i första hand i stället är den sociala stimulansen, att man trivs med sina arbetsuppgifter och att man upplever att det är bra för hälsan att fortsätta jobba.
Men Sveriges placering handlar också om normer, menar han. Det finns ännu en föreställning hos arbetsgivare och anställda om att en svensk går i pension vid 65 års ålder.
Det nästan förutsätts att man ska gå vid en viss ålder. 65-årsnormen har varit väldigt stark i Sverige, trots att det nu är 30 år sedan denna pensionsålder officiellt avskaffades. När vi i djupintervjuer frågar om varför man gått vid en viss ålder blir svaret ofta "det bara blev så".
Med andra ord: en stark 65-årsnorm borde påverka många att gå kring och ofta före, den dag de fyller 65.
Den tredje tänkbara förklaringen handlar om ett svenskt särdrag.
I studier av olika länders kulturella särdrag brukar Sverige sticka ut som ett land där hög ålder inte värderas särskilt högt, och man kan inte komma ifrån att det säkert påverkar hur arbetsgivare tänker kring att behålla och rekrytera äldre medarbetare, säger han.
Framtiden då? Kommer de flesta svenskar fortsätta att gå vid 65 och ligga i mitten av OECD-tabellen? Nej, det tror han inte. Inte minst för att Sverige på senare år gjort många förändringar.
Effekterna av detta syns ännu inte riktigt i statistiken. Jag tänker på till exempel på den höjda lägstaåldern för uttag av allmän pension, nya skatteregler, höjda intjänandeåldrar i vissa tjänstepensioner, införandet av riktålder, höjd LAS-ålder och en hel del annat. När vi om några år ser effekterna av det är jag övertygad om att både pensionsnivåerna och andelen 65-plussare som jobbar kommer att ha ökat, säger han.
Han påpekar dock att staten bör ta en aktiv roll för att informera svenskarna om värdet av att informera om värdet av att jobba högre upp i åldrarna. Inte minst behöver man tydliggöra hur lukrativt det är att jobba längre. Det kan ju bli mycket förmånligt, inte minst gällande skatten, när en person arbetar efter det man fyllt 66 år.
Jag tror att alltför få känner till hur lönsamt det är. Mer och bättre kommunikation om det i kombination med att riktålder-begreppet håller på att slå igenom kommer att ge effekt tror jag.
PN: Hur skulle en sådan bättre information kunna se ut?
Dels kan man använda de informationskanaler som finns, som till exempel Min Pension, men man kan också använda den digitala tekniken mer, vid exempelvis deklarationen. Det är ju stora förändringar som sker i beskattningen, och då är det rimligt att man berättar om det.
/ Rickard Jakbo