I mitten av december 2023 kunde Pensionsnyheterna berätta om det skattedilemma som uppstår om en sparare har likvida räntebärande tillgångar på sitt ISK-konto.
Detta eftersom dessa tillgångar innebär att sparandet beskattas två gånger, dels med den vanliga schablonskatten men även som inkomst av kapital. Den sökande undrade om det verkligen skulle vara på det viset, vilket såväl Skatteverket som Skatterättsnämnden tyckte.
När lagstiftaren beslutade om ISK så var det ingen som hade tänkt på att schablonskatten kunde bli "för låg". Men det var det som hände när inlåningsräntorna gick ned, och statslåneräntan, som schablonskatten bygger på, närmade sig noll.
Det var då politikerna valde att göra om beräkningsmodellen och plussade på 0,75 procentenheter i beräkningen 2016 och 2020 höjdes den till en procentenhet.
Den sökande hade sålt aktier inom sitt ISK och ville placera pengarna likvida på ett bankkonto inom ISK. Räntan på sparkontot skulle då vara lika hög som statslåneräntan. När lagen om ISK kom till ansåg lagstiftaren att det var rimligt att de här räntorna kunde kvitta ut varandra.
När regelverket gällande ISK infördes utformades lagstiftningen på så sätt att räntan på kontanta medel bara skulle beskattas enligt huvudregeln i inkomstslaget kapital, om räntan översteg den räntefaktor som gäller vid schablonbeskattning, vilket den gjorde när man beslutade om påplussningen.
"Nivån på räntefaktorn och räntesatsen var således densamma. Därefter har räntefaktorn höjts vid ett par tillfällen, men någon motsvarande förändring gällande räntesatsen i 42 kap. 42 § andra stycket 3 har inte gjorts. En sådan ändring kan tyckas vara rimlig utifrån hur lagstiftningen ursprungligen var utformad", står det i förhandsbeskedet.
Den sökande överklagade skatterättsnämndens beslut till Högsta Förvaltningsdomstolen. Den konstaterar nu att Skatterättsnämnden inte borde ha tagit upp fallet utan avvisat det.
Detta eftersom domstolen funnit att det framgår direkt av lagstiftningen vad som gäller, alltså dubbel skatt.
Då är det som vanligt upp till politiken att ändra i lagarna för att se till att spararna inte drabbas av dubbel skatt. En oenig HFD konstaterar att målet ska avvisas, varför vi är tillbaka på ruta ett.