3 apr 2024 16:28

Arkwright: Sjunde AP-fondens generationsmodell i SÅFA ger sämre pensioner

Bolaget Arkwright, som numera har regeringens uppdrag att granska AP-fondernas prestationer, har skrivit ett särskilt kapitel i sin utvärdering som handlar om ickeväljarnas SÅFA, alltså statens årkullsförvaltning.

Modellen för SÅFA innebär att spararna från 55 års ålder får en successiv avtrappning av risknivån. Det sker genom att kapital löpande överförs från AP 7 Aktiefond till AP7 Räntefond. Detta för att minska risken för att aktietillgångar ska kunna förlora i värde och äventyra värdet av pensionen vid pensioneringen och hela pensionstiden.

Enligt Arkwright leder den här ordningen till att många går miste om avkastning eftersom räntefonden ger låg årlig avkastning medan tillgångar med högre risk, läs aktier, ger mer.

"Eftersom den automatiska avtrappningen, som allokerar större andel av kapitalet till AP7 Räntefond, börjar inträffa vid 55 års ålder, har de äldre typpersonerna en högre andel av sin AP7 SÅFA i AP7 Räntefond än vad de yngre typpersonerna har. Mellan 2009–2023 avkastade AP7 Räntefond genomsnittligen 0,8 procent per år, medan AP7 Aktiefond avkastade 13,9 procent per år. På grund av detta har de äldre typpersonerna en betydligt lägre avkastning, sedan 2009 då AP7 SÅFA infördes, vilket därmed leder till en betydande kostnad i termer av lägre pension."

Arkwright visar att en fiktiv person född 1950 har fått 3,4 procent avkastning om året fram till 65 års ålder i SÅFA, på grund av att deras aktieandel successivt minskat under spartiden i och med avtrappningen.

Deras avtrappning påbörjades 2005, när de fyllde 55 år, och de här därför inte kunnat tillgodogöra sig avkastningen som tagit fart sedan dess.

Här är det på marginalen värt att ha i minnet att gruppen födda 1950 inte varit helt infasade i systemet. Årgången födda 1954 var den första generationen som fullt ut omfattades av det nya systemet.

Personer födda 1960, som varit helt infasade i systemet, har fått en avkastning på 7,2 procent årligen och 433 procent under perioden 1999-2023.

"En statisk och regelmässig avtrappning innebär en betydande alternativkostnad i termer av utebliven pension för den enskilde individen, då det minskar den potentiella avkastningen på pensionskapitalet och därmed en lägre förväntad pension, genom den automatiska överföringen av kapitalet från aktier till räntebärande instrument när individen närmar sig pensionsåldern.

Utifrån Arkwrights beräkningar och analys, som baseras på historiska avkastningsdata, framgår att de individer som redan befinner sig i avtrappningen enligt generationsmodellen (personer födda 1940 och 1950) kommer att ha det svårt att nå det satta målet för AP 7 om en överavkastning på 2 procentenheter årligen”, skriver Arkwright.

De tillägger att pensionssparare i allmänhet även har kollektivavtalade tjänstepensioner som i defaultläget också har en avtrappning av risktillgångar med stigande ålder, till exempel i entréfonderna som erbjuds på många avtalsområden. Det kan, enligt Arkwright, leda till att effekten av ”för låg” risk drabbar dubbelt med ännu lägre pension som följd.

Nu är det ju lätt att föreställa sig en börskrasch som slår till i samma tid som den blivande pensionären väljer att ta ut sin pension, vilket förstås är en otrevlig situation. Men enligt Arkwright ska den ändå inte överdrivas.

"En problematik med generationsmodellen som Sjunde AP-fonden tillämpar är risken att en marknadsnedgång sammanfaller med att en individ går i pension, vilket innebär att individens pension sänks vid nästgående omräkning. Faktumet att aktieexponering lönar sig över tid är tämligen ointressant för en nybliven pensionär, eftersom framtida potentiella pensionsökningar inte väger upp för en omedelbart lägre pension. Det riskerar bli fallet i den avtrappande modellen där andel aktier inkrementellt minskar i takt med att individen i fråga åldras. På grund av hur generationsmodellen är uppbyggd, att andelen aktier regelbaserat och kontinuerligt minskar med spararens ålder, innebär detta att individens aktieexponering kan ha minskat när det sedan sker en marknadsuppgång, och spararen därmed inte får ta tillräcklig del av uppgången. Spararen exponeras för en aktierisk, men får inte ta del av den långsiktiga placeringshorisonten”, konstaterar Arkwright.

Arkwright har tagit med avsnittet i rapporten till regeringen men har endast gjort illustrativa exempel för att visa på hur den åldersstyrda allokeringen fungerar och vilka konsekvenser den regelstyrda avtrappningen kan få.

Nu blir det upp till pensionspolitikerna att fundera över om modellen för AP7 SÅFA ska ersättas med någon annan modell eller om den ska vara kvar i sin nuvarande form, som infördes 2009.