13 maj 2024 15:55

Ansvarsförsäkrare friades av ARN, dåligt råd var inte försäkringsdistribution

I mitten av april 2024 avslog allmänna reklamationsnämnden, ARN, en anmälan mot en försäkringsförmedlare som sålt investeringsprodukter till tre privatpersoner.

De tre hade vid ett gemensamt besök hos förmedlaren diskuterat köp av pensionsförsäkringar, något som förmedlaren avrådde ifrån och nämnde att kapitalförsäkring vore ett bättre alternativ.

Denne uppgav att han själv investerat i den typen av produkt. Anmälarna uppfattade saken som att de skulle investera inom ramen för en k-försäkring och i de informationsblad de tre fick sades att placeringen "ligger i försäkring".

De tre tog rådet för gott och förde över pengar till ett konto som de trodde var förmedlarens bolag. Eftersom de placeringar de tre gjorde senare visat sig värdelösa, har de uppmanat förmedlaren att betala tillbaka de investerade medlen och har därför begärt att förmedlarens ansvarsförsäkringsbolag QBE ska ersätta dem, något som ansvarsförsäkringsbolaget vägrat.

Detta med hänvisning till att det kapital de placerat hos förmedlaren inte satts in på förmedlingsföretagets klientmedelskonto, utan på ett konto i en enskild firma som förmedlaren drev vid sidan av förmedlingsverksamheten. Denna utan ansvarsförsäkring.

Den investering som de tre alltså gjorde var inte något som gjordes i en försäkring. Det var istället ett derivatinstrument så kallat CFD-kontrakt, Contract for difference. Det är en typ av derivatinstrument som låter investeraren spekulera i prisförändringar i underliggande tillgångar. Dessa underliggande tillgångar kan vara av olika slag men utgörs vanligtvis av aktier, aktieindex, råvaror eller valutor.

Det är i praktiken en ren ”Solvallaprodukt”. Gissar investeraren fel på framtida upp-eller nedgångar kan hela värdet försvinna, vilket alltså skett i det här fallet.

Eftersom förmedlaren inte gjort investeringen genom sitt försäkringsmäkleri utan istället använt sin enskilda firma har det inte varit försäkringsdistribution och av det skälet menar QBE, som tecknat försäkringsrådgivarens ansvarsförsäkring, inte en ersättningsgill skada för vårdslös rådgivning. Och ARN håller med försäkringsbolaget och skriver i motiveringen följande:

"Av den ingivna utredningen i ärendet framgår det att anmälarna inledningsvis visserligen diskuterade en investering i bl.a. pensionsförsäkringar med Peder Stare. Den produkt som anmälarna slutligen valt att investera i var emellertid inte någon form av försäkring utan en investering i en CFD-produkt. Det framgår av investeringsavtalen att det angetts att investeringsprodukten var en investering i ett konto för handel med CFD:er och inte någon form av försäkring. Enbart det faktum att anmälarna inledningsvis diskuterade investering i någon form av försäkringsprodukt innebär inte att efterföljande rådgivning eller försäljning av investeringsprodukter som inte utgör försäkringar omfattas av definitionen på försäkringsdistribution."

ARN avslår alltså anmälarnas krav på försäkringsbolaget QBE, och de kan med rätta känna sig blåsta. De gick alltså till en förmedlare, diskuterade pensionsförsäkringar och kan ha haft goda skäl att tro att de vänt sig till en försäkringsförmedlare. Att denne hade en sidoverksamhet som bedrevs på samma kontor, men utan ansvarsförsäkring, och att det funnits flera "klientmedelskonton" på samma kontor är det möjligt att de inte undersökte.

Frågan är bara hur långt kundernas undersökningsplikt av säljaren/förmedlaren behöver sträcka sig?