Arbetsdagen och tiden som vi känner till den är ett viktorianskt påfund. De allra första arbetslagstiftningarna kommer från när det behövde diskuteras i brittiska parlamentet att lite för många barn och vuxna dog av arbetsförhållandena och, precis som idag tyckte många arbetsgivare att nya arbetslagstiftningar var pjåskigt. De flesta regler togs löst eller med märkliga implementeringar som gjorde det omöjligt att faktiskt få rast när man skulle.
Sedan dess har starkare fackföreningar och i Sverige, speciellt efter 30-talets eviga strejker, en bättre dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare. Genom detta har kortare och kortare arbetsdagar införts, men 48-timmarsveckan med tvådagars helg har varit normen i femtio år. Nu börjar fackföreningar återigen diskutera om det inte är dags för en förändring.
Olika former har testats och studerats, från fyradagarsvecka till femtimmarsdagar, och överlag ser man positiva resultat. Människor med mer fritid rapporterar mindre ångest och lägre stress. Samtidigt, eftersom vi betalar per arbetad timme, om det sänks blir onekligen pensionen sämre. Kommer det att ställas om i systemet med en högre timlön med kortare arbetstid?
Eller ska ett redan ansträngt pensionssystem, när folk lever i trettio år efter pensioneringen istället för tio, tackla att betala ut en levnadsstandardspension på tusentals mindre arbetade timmar under ett liv? Det återstår att se, men lägre sjukskrivningar, uppsägningar och bättre psykisk hälsa är svårare att definiera i kostnadskalkylen direkt.
Studera det kommer man från och med nu kunna göra i Köpenhamn, där kommunen på fjorton arbetsplatser på sex olika förvaltningar inför fyradagarsvecka. Där har de löst problemet med timmar genom att förlänga arbetsdagen under fyra dagar för att inte gå miste om lön eller pension. Tre dagars helg anses av personalen som värt fler timmar under vanliga arbetsdagar. Speciellt i välfärdsjobb, där man i vanliga fall har svårt att locka arbetskraft, verkar erbjudandet om fyradagarsvecka ta skruv. Med fyradagarsvecka nämnd i annonsen fick arbetsgivaren dubbelt så många ansökningar som annars, vilket visar att det finns en efterfrågan på den här sortens mer flexibla jobb.
Janne Gleerup, arbetslivsforskare vid Roskildes universitet, menar att mer flexibla jobb är här för att stanna, och att pandemin visade att det är möjligt att lägga om i programmet. Danmark har börjat, kommer Sverige att följa efter?
/ Sanna Sjögren