Den 21 maj 1913 infördes folkpensionen i Sverige för i princip samtliga kvinnor och män och med en pensionsålder på 67 år.
Strax därefter skapades en frivillig statlig pensionsförsäkring som skulle göra det möjligt för människor att förbättra sin pension via eget sparande. Här var det möjligt för vänner och bekanta att ge presenter i form av en insättning i systemet, till exempel genom att sätta in en enkrona vid barndop eller att ge ett bidrag i bröllopsgåva till nygifta.
110 år har gått sedan dess och än idag lever systemet kvar eftersom det fortfarande finns omkring 2 000 sparare kvar som fortfarande får sitt pensionskapital förvaltat i produkten.
För många handlar det om några hundralappar men det finns enstaka fall där man sparat rejält och idag kan ha kapital på ett par hundra tusen kr i tillgodohavande. Detta trots att systemet stängdes för nya insättningar redan 1981.
Pensionsmyndigheten, som ärvt systemet av föregångaren Riksförsäkringsverket, måste därför fortsätta att administrera försäkringarna i fråga, något man gärna vill slippa. Systemet innehåller både k-klassade och p-klassade försäkringar. Dessutom kan de vara temporära eller livsvariga vilket bidrar till komplexiteten.
Försäkringskapitalet förvaltas av Kammarkollegiet men reglerna för hur kapitalet ska tas om hand har varit minst sagt begränsande vilket innebär att det handlat om räntebärande placeringar. Utan system för återbäring har man ofta, om förvaltningen gått bättre än väntat, höjt de garanterade beloppen vilket bundit kapital.
Pensionsmyndigheten har från tid till annan försökt göra sig av med ansvaret för den gamla försäkringen och har riktat kampanjer mot sparare för att få dem att acceptera en utbetalning av engångsbelopp för att man ska kunna avsluta försäkringen. Men nu har man även börjat diskutera saken med Skatteverket för att hitta en lösning för hur systemet på sikt ska kunna avvecklas.
- Det handlar ju till del om att de pengar som sparats inte längre ger någon särskilt bra avkastning och kunderna skulle kunna byta till produkter med möjlighet till högre avkastning till exempel i fond- eller tradförsäkringar, säger Erland Ekheden, chefaktuarie på Pensionsmyndigheten till Pensionsnyheterna.
Men här finns problem i form av inkomstskattelagen som stipulerar gränser för återköp, då kan det bli problem att ta ut alla pengarna på en gång.
Om det rör mindre belopp, upp till ett prisbasbelopp, så kan det vara möjligt med undantag. Det kan även beviljas av särskilda skäl, något som Pensionsmyndigheten och Skatteverket nu diskuterar. Då kanske man skulle komma ur den låsta situationen och få möjlighet att på sikt begrava 110-åringen.
Man har även sneglat på den förstärkta flytträtten för att på så sätt möjliggöra återköp och flytt. Ett problem är dock att det kan vara svårt att förmå kunderna att flytta ut självmant, om det blir praktiskt möjligt, vilket det inte är idag.
Majoriteten av de kunder som fortfarande har försäkringen kvar har kommit en bra bit över 70-strecket och kan därför ha svårt att fatta beslut om att flytta den försäkring de kan ha levt med hela livet.