4 okt 2024 16:54

Många jublar över sänkt skatt på ISK – men hur varaktiga blir förändringarna?

Regeringen vill på nytt ändra skattereglerna för ISK och k-försäkring och införa ett skattefritt grundbelopp. Det är den fjärde förändringen av skatten sedan sparformen infördes 2012 under dåvarande finansmarknadsministern Peter Norman (M).

Den stora nyheten vid införandet för 12 år sedan var att individers direktsparande i till exempel aktier eller fonder skulle kunna beskattas med en schablon. Så långt hade beskattningen skett antingen genom att individen kvittade vinster mot eventuella förluster och betalade 30 procent skatt på nettovinsten. Utdelningar och ränteintäkter beskattades också med 30 procent skatt.

När ISK infördes blev konsekvensen att det inte spelade någon roll om en placering givit vinst eller förlust, utan kapitalet beskattas som om det givit en viss antagen avkastning. Från start var den antagna avkastningen lika med statslåneräntan i november året före beskattningsåret. På den antagna avkastningen betalade sedan individen 30 procents skatt.

Ur individens perspektiv är fördelen förstås att man slipper hålla ordning på vinster och förluster. Så länge hen får en avkastning som överstiger statslåneräntan blir ju resultatet också lägre skatt än den alternativa modellen med reavinstskatt. Nackdelen är att man betalar skatt också om man inte får någon avkastning eller gör förluster. Dessutom sker en årlig avskattning i ISK vilket är en nackdel jämfört med om ett kapital ligga kvar år efter år för att beskattas vid en försäljning.

När ISK infördes bedömde man att statslåneräntan på sikt skulle uppgå till 4,9 procent, medan den genomsnittliga avkastningen på de tillgångar som placerades på investeringssparkonto skulle vara 7,6 procent.

Med hjälp av de siffrorna räknade man att den effektiva skattesatsen skulle bli 19 procent, jämfört med 29 procent med reavinstskatt.

Det blev inte som man trodde.

Statslåneräntan har legat omkring noll under en stor del av tiden sedan 2012 och vad den genomsnittliga avkastningen har varit är det av allt att döma ingen som har en aning om.

Den låga statslåneräntan slog förstås hårt mot statens skatteintäkter från ISK. För att kompensera för det har beskattningen ändrats flera gånger. 2016 ändrades schablonavkastning så att den skulle uppgå till statslåneräntan plus 0,75 procent. Två år senare höjdes "påslaget" från 0,75 till 1,0 procent. Och sedan var statslåneräntan så förfärligt låg att det då infördes ett golv för schablonavkastningen. Det innebar att hur låg statslåneräntan än blir så ska schablonavkastningen alltid vara minst 1,25 procent.

Efter påslagen på statslåneräntan med först 0,75 procent och sen en procent steg den effektiva skattesatsen enligt de antaganden som presenterat till dryga 22 respektive 23 procent.

I årets budgetproposition konstaterar regeringen att det är svårt att räkna fram någon effektiv skattesats. Den beror ju helt på hur mycket kapital individen har under respektive över det skattefria grundbeloppet.

Riksrevisionsverket granskade 2018 de förändringar av beskattningen som då genomförts och konstaterade fyra saker. Höjningarna av schablonavkastningen innebär att investeringssparkonto inte är förmånligt för räntefondparande.

När det gäller sparande i aktier eller aktiefonder skrev Riksrevisionen att "det inte är uppenbart vid vilken schablonränta som investeringssparkonto kan betraktas som en skattemässigt förmånlig sparform, eftersom schablonbeskattning innebär att spararen bär hela den risk som är förknippas med ett aktiesparande".

Den tredje slutsatsen var att skattesystemet blir mer komplicerat. För det fjärde framhöll Riksrevisionen att investeringssparkonto haft "betydande effekter på statens skatteintäkter" och då menade att skatteintäkterna minskat betydligt mer än vad man räknat med inför införandet.

Nu ändras alltså skattereglerna igen och blir ännu mer komplexa och utfallet för individen ännu mer svårbedömt. Åtminstone för sparare som kommer över det skattefria grundbeloppet.

Statens skatteintäkter minskar förstås ännu mer om man jämför med hur man trodde och tänkte från början. Risken, eller chansen, att det kommer flera förändringar i beskattningen är därtill stor. Sparformen infördes 2012 och skattereglerna har redan ändrat fyra gånger. Så om ett par år är det förmodligen dags igen, till exempel om det skulle bli regeringsskifte och man letar skatteintäkter.

/ Mats Wester