28 nov 2024 19:27

Utredningen om gasen i pensionssystemet får mer tid av Pensionsgruppen

Den tredje december, alltså tisdag i nästa vecka, var det meningen att den departementsinterna promemorian om utdelning av överskott i inkomstpensionssystemet skulle presenteras. Men så blir det inte.

Vid sitt senaste möte i Pensionsgruppen beslöts att ge "utredningen" mer tid. Att utredningen hamnar i citationstecken beror på att det inte är någon statlig utredning, SOU, utan handlar om ett uppdrag som äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) gav till tjänstemännen på socialdepartementet i februari. Den hade rubriken "Inrättande av en arbetsgrupp med uppdrag att ta fram förslag till hantering av överskott i pensionssystemet.

"Arbetsgruppen" ska utreda och lämna förslag till hur överskott i pensionssystemet kan fördelas till de försäkrade inom ramen för fördelningssystemet".

Att arbetsgruppen får utökad tid beror till del på att det samtidigt sitter en "riktig" utredning som tittar på att höja pensionsavgifterna från dagens 17,21 procent av inkomsten till en högre procentsats, där 18,5 procent ofta nämns.

Det utredningen, som leds av ordförande Lisa Laun, har dock inget skarpt uppdrag att leverera ny lagstiftning, mer ge underlag för vilka effekter och bieffekter som kan uppnås om man höjer avgiftsnivån.

Politiskt är en höjd avgiftsnivå ingen quick fix som kan säljas in till väljarna. Det tar lång tid innan en avgiftshöjning till 18,5 procent ger mer i plånböckerna för nuvarande och kommande pensionärer.

Här finns möjlighet för utopiskt lagda att göra förändringen retroaktiv och alltså räkna upp avgifterna retroaktivt för tidigare år, vilket också kommit upp i debatten.

När det gäller hanteringen av överskotten, gasen, är den intimt sammankopplad med pensionsavgifterna. Och den har en fördel politiskt.

Den kan användas direkt genom att man tar överskott i pensionssystemet och räknar om pensionsrätterna och höjer dem med de uppnådda överskotten som identifierats i systemets balanstal.

Balanstalet skrivs till talet 1 när pensionsskulderna till pensionärerna är lika stora som tillgångarna som ska komma in i systemet via den arbetande delen av befolkningen. Om befolkningen ökar och fler arbetar och betalar in pensionsavgifter, samtidigt som AP-fonderna växer genom avkastning och tillförsel av kapital så uppstår överskott. I dagsläget summeras det till omkring 1,12. Det betyder att överskottet är 1200 miljarder kr.

Ingen tänker ta alltihop och skicka det till pensionärerna, en buffert behövs för kärvare tider och den gamla UTÖ-utredningen från 2004 kom fram till att man borde sätta en gräns som innebär att man sparar 10 procent av tillgångarna i "konsolidering". Det skulle betyda att det just nu, eller rättare sagt 2025, skulle det finnas 200 miljarder att dela ut.

Men en anledning till att socialdepartementets arbetsgrupp bett Pensionsgruppen om mer tid kan vara att man vill se var Pensionsavgiftsutredningen landar i för slutsatser, eller snarare rekommendationer.

Att trycka plattan i mattan och alltså föreslå full gas framstår inte som ansvarsfullt, när det gäller gasen. Tjänstemännen på socialdepartementet vill nog ha någon sorts ledstång att hålla sig i innan de kan räkna rätt på riskerna för att systemet töms för fort och balanstalet går under talet ett och det blir dags för broms- eller balanseringsmekanismen igen.

Broms vill politikerna förstås undvika. Att dela ut presenter till pensionärerna för att sedan ta tillbaka dem igen är minst sagt politiskt känsligt.

Till saken hör även en nästan bortglömd skuld som Pensionssystemet har till staten. När pensionssystemet skapades plockade man bland annat bort förtidspensionerna ur matchen och lät staten ta de kostnaderna.

Det skulle staten ersättas för, men det är oklart om de pengar som staten fick ut AP-fonderna verkligen täcker hela det ansvar som staten tog över från pensionssystemet.

I Anna Tenjes uppdragsbeskrivning till gasutredningen läser Pensionsnyheterna detta:

"I och med pensionsöverenskommelsen på 1990-talet övertog statsbudgeten ansvaret för folkpensionen, efterlevandepensionen och förtidspensionerna (numera sjukersättning). Det ansågs därför motiverat med en överföring från buffertfonderna till statsbudgeten om totalt 300–350 miljarder kronor per den 1 januari 1999. Hittills har riksdagen beslutat om överföringar motsvarande 258 miljarder kronor (…). Frågan om överföringarnas slutliga storlek hänsköts till en kontrollstation år 2004. Därefter har partierna bakom pensionsöverenskommelsen enats om att ett ställningstagande om återstående överföringar ska samordnas med beslut om fördelning av överskott i pensionssystemet (…). Givet dessa tidigare ställningstaganden aktualiserar ett scenario med utdelning av överskottfrågan om slutreglering av skulden."

Om man räknar på dessa gissningar som gjorts genom åren är det ett trassel som inte går att reda ut. När man räknade på kostnaden för förtidspensionerna hade man inte räknat med att regeringen Reinfeldt valde att satsa på "arbetslinjen" och tog som sin uppgift att dra ned på antalet förtidspensionärer med piska och morot. Det lyckades till del vilket gör att den beräkning som gjordes tidigare kan ha överskattat statens kostnader för förtidspensionerna.

Det skulle kunna innebära att staten redan kan betraktas som tillräckligt kompenserad för uppgifter man fick behålla/ta över när ålderspensionssystemet isolerades från statsbudgeten och människor istället fick chansen att förbättra sina pensioner genom aktiva val i PPM-systemet (med hjälp av reklam från Bert Karlsson), jobba flitigare och skjuta upp pensioneringen.

Så överföringar på 258 miljarder från AP-fonderna till staten 1999 kanske inte räcker. Om de gissade rätt på 90-talet fattas det i så fall omkring 100 miljarder kr som staten kan ha att fordra från Pensionssystemet. Ska det vara räntebärande? Realt? Nominellt? Ooops.

Där försvann hälften av det utdelningsbara beloppet som gasen skulle kunna ge. Till det kommer ett ganska tråkigt påpekande. De överskott som kan identifieras i pensionssystemet är i första hand beroende av framtida avgiftsintäkter som dagens om framtida arbetstagare förväntas generera.

Blir de för få blir det mindre överskott. Sjunker lönerna blir det lägre tillväxt i avgiftsinkomsterna.

Pensionsnyheterna hoppas att det tillsätts en "riktig" utredning när alla gissningar om effekterna av utdelningar och avgiftsförändringar klarlagts.

Då kan politiken ta ställning till ett besked med förankring i verkligheten. Det vore välkommet. Det är nämligen inte säkert att tillväxten fortsätter i arbetskraftsutbudet, att antalet skattebetalare ökar när invandringen begränsas eller att livslängden inte fortsätter att öka när det blir "valfritt" att lida av övervikt med behandling med läkemedel, något som tidigare räddat aktuariernas livslängdsåtaganden.