28 jan 2025 16:58

Vilka bisysslor får man inte ha om man jobbar i offentlig verksamhet?

Igår berättade vi om att Pensionsmyndighetens hantering av de bisysslor som analyschefen Ole Settergren inte fick ha, även om vi ännu inte vet vilka det är eller har varit fråga om.

På Arbetsgivarverkets hemsida kan vi läsa att det till att börja med finns tre typer av bisysslor som kan skapa problem; förtroendeskadliga bisysslor, arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor.

Pensionsmyndigheten har uttalat att det i Settergrens fall handlar om bisysslor som kan vara förtroendeskadliga, vilket närmare beskrivs i Lag (1994:260) om offentlig anställning där det står:

"Enligt 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA) får en arbetstagare inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. En arbetsgivare ska besluta att en arbetstagare som har eller avser att åta sig en sådan bisyssla ska upphöra med eller inte åta sig bisysslan".

Ord och inga visor.

Att döma av de rättsfall som refereras är det främst anställda inom polisen som haft förtroendeskadliga sysslor och som hamnat i Arbetsdomstolen, AD, även om det inte alltid innebär att arbetsgivaren fått rätt.

Ett par exempel som listas handlar bland annat om disciplinansvar för en officer som bedrivit verksamhet med uthyrning av snöskotrar till Försvarsmakten, något som gav fem dagars löneavdrag efter förhandling i AD.

En poliskommissarie har haft uppdrag som ledamot i fullmäktige i ett ömsesidigt försäkringsbolag, ansågs inte vara en förtroendeskadlig bisyssla och därmed inte otillåten.

I en annan dom, som rörde en kronofogde som hade bisyssla som god man och förvaltare, förtydligas lagen i prövningen i Arbetsdomstolen där det skrivs:

"Regleringen om förtroendeskadliga bisysslor syftar till att upprätthålla allmänhetens förtroende för myndigheternas opartiskhet och är avsedd att tillgodose det allmänna intresset av saklighet och opartiskhet i utövandet av offentlig verksamhet. Det är inte nödvändigt att allmänhetens förtroende för tjänstemannen eller myndigheten i verkligheten har rubbats eller ens att något har inträffat som är ägnat att sätta allmänhetens tilltro på spel. Det kan vara tillräckligt att förtroendet kan undergrävas på grund av bisysslans blotta existens."

Kronokommissarien slapp straff, men med den praxis som finns på området gör att det kan vara svårt att peka på vad som är förtroendeskadligt eller förtroendeskapande. Kort sagt det handlar om bedömningar i det enskilda fallet där arbetsgivaren kan sägas ha trumf på hand till dess att frågan prövas skarpt i AD.

Pensionsnyheterna har ju ingen aning om vad det handlar om i det enskilda fallet och inser att det kan vara svårt att veta var gränsen går.

Nu lär det inte heller prövas eftersom Ole Settergren och myndigheten beslutat att gå skilda vägar…