31 jan 2025 17:03

Beskedet om AP-fondsslakten har förberetts i 12 år - minst

Dagens besked från regeringen och Pensionsgruppen innebär ett slut på en mycket lång resa i byråkratin. AP-fonderna har utretts och diskuterats på längden och tvären genom åren men i allt väsentligt har de olika hertigarna som styrt över fonderna noga övervakat sina hertigdömen.

Fusioner har inte varit att tänka på. Bättre om fonderna AP1-4, som alla hade samma startkapital, fått konkurrera med varandra för att på så sätt nå bättre resultat, har varit argumentet.

Politiskt har det också varit viktigt för riksdagsledamöterna att värna sina valkretsar och de som valt att rösta på dem. Det har lett till att Göteborg fått husera två fonder, AP2 och AP 6. Detta utan att det funnits några bevis för att Göteborg skulle vara den bästa lokaliseringen för människor som jobbar med internationell kapitalförvaltning.

Det har helt enkelt funnits för många särintressen att runda innan man kunnat hitta en struktur som kunnat godkännas av de närmast sörjande.

Idag har det gått drygt 12 år sedan en annan utredning, ledd av Mats Langensjö, numera på Arkwright, la fram sitt betänkande. Där föreslogs att fondernas antal skulle krympas till totalt tre, för att effektivisera förvaltningen och minska kostnaderna.

En majoritet av utredningens experter ville dock gå längre och tyckte att det borde räcka med en enda fond och gjorde därför ett eget förslag med den inriktningen som publicerades som ett särskilt yttrande.

Det kunde dock inte ordförande Langensjö ställa sig bakom, åtminstone inte officiellt. Han fick ställa sig bakom huvudförslaget med tre fonder. I hans direktiv hade politikerna nämligen skrivit in att fonderna inte fick vara färre än tre. Basta.

Revoltörerna bland experterna, bland dem Sarah McPhee, Thomas Norling, Lars Rohde, Gabriel Urwitz och Ulf Wissén, skrev så här om varför det räckte med en fond:

"Det alternativa förslaget tar sin utgångspunkt i vad vi bedömer vara bäst för pensionssystemet och framtida pensionärer, en bättre och effektivare förvaltning, högre förväntad avkastning och lägre kostnader. Dessutom ligger förslaget i linje med etablerad forskning och internationell erfarenhet rörande institutionell kapitalförvaltning.

Förvaltas pensionsreserven i en fond blir kopplingen mycket tydligare mellan pensionsåtagande och kapitalförvaltningens långsiktiga agerande. Vi är väl medvetna om att ett historisk viktigt motiv för det nuvarande systemet med flera fonder var den s.k. maktfrågan – ägarinflytandet över främst svenska börsbolag.

Enligt vår uppfattning har i dag de gamla argumenten för vikten av att sprida pensionsreservsystemets kapital på flera fonder kraftigt försvagats. Den viktigaste förändringen som skett är den allmänna globaliseringen av de finansiella marknaderna och då inte minst den svenska börsen. Detta har lett att AP-fonderna tillsammans kan bli en stor ägare i svenska börsbolag men inte alls har samma relativa dominans som när systemet sjösattes."

Det är värt att ha i minnet att det har gått tolv år sedan de orden sattes på pränt. Och vad det blev av det hela? I praktiken ingenting. Dåvarande Finansmarknadsministern Peter Norman (M), som tog emot utredningen, fick lägga den på hyllan där den legat sedan dess.

De reformer som nu föreslås innebär att AP-fondernas antal krymper från fem till tre, eftersom just tre förefaller vara ett heligt tal. Och att det fortfarande kommer att finnas en fond i Göteborg.

Revoltörerna hänvisade vidare till Danmark och Norge som valt att "bara" ha en fond i respektive land. Norska oljefonden, Pensjonsfond utland är i dagsläget så stor att bara avkastningen på dess tillgångar i fjol översteg värdet av de svenska buffertfondernas totalt förvaltade kapital.

Men att bara ha en fond kommer vi inte att nå med dagens besked, talet tre är fortfarande heligt.

Nuvarande Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) och äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) ska ändå ha cred för att de vågat ge sig på de tidigare fredade hertigdömena som AP-fonderna utgör.

Och större ändå, man har fått hela Pensionsgruppen med sig på tåget, som nu kan avgå, tolv år försenat.