20 aug 2025 17:58

Generationsfonderna har mognat – tvingas sälja aktier och köpa räntor för miljarder

I de svenska premiebestämda pensionssystemen finns mellan 3 000 och 3 500 miljarder kr i något som kan kallas generationsförvaltning. Hittills har de här systemen till övervägande del varit under uppbyggnad, vilket innebär att kapitalet till mycket stor del varit placerat i aktier.

Men när spararna i de olika generationsalternativen nu börjar närma sig pensionen, så startar en automatisk överflyttning av stora kapital från aktier till räntebärande.

I många av de förvaltningsformer som bygger på att anpassa placeringarna till kundernas ålder är det uttalat att ränteplaceringarna i första hand ska ske i svenska obligationer och ofta till stor del i obligationer utgivna av svenska staten.

Man kan fråga sig om den svenska obligationsmarknaden är stor nog för att klara den efterfrågan som nu ökar snabbt från "generationsförvaltarna".

I särklass störst är Sjunde AP-fonden som i huvudsak förvaltar icke-väljarnas kapital i premiepensionssystemet. Sjunde AP-fonden fördelar ickeväljarnas kapital efter ålder.

Upp till 55 års ålder hamnar allt i Sjunde AP-fondens aktiefond, därefter minskas aktieandelen med 3-4 procent per år fram tills att aktuell årskull fyller 75 år. Då är andelen aktiefond en tredjedel och två tredjedelar räntefond.

I Sjunde AP-fondens aktiefond finns i dag 1 277 miljarder kr och i deras räntefond 155 miljarder kr.

När det första valet skulle genomföras i premiepensionssystemet år 2000 fanns ett knappt 30-tal generationsfonder med i systemet förvaltade av en dryg handfull banker och försäkringsbolag. I dag finns en bit över 700 miljarder kr i dessa fonder, som också använts i respektive banks/försäkringsbolags erbjudande för tjänstepension och privat pensionssparande.

Sedan alla stora tjänstepensionsavtal gjordes om under åren strax före 2010 har det funnits ett behov för en del livförsäkringsbolag att ta fram alternativ som anpassar tillgångsfördelningen till spararnas ålder. Flera av dessa alternativ har också använts som försäkringsbolagens "entrélösningar". Det gäller till exempel Alectas, Folksam-LO:s och KPA. Totalt finns i dag drygt 1 200 miljarder kr i de här förvaltningsalternativen.

När de premiebestämda pensionslösningarna nu börjar "mogna" kommer ett växande antal miljarder kr varje år att behöva flyttas från aktier till räntebärande placeringar. Och det handlar om stora belopp, även i förhållande till storleken på den svenska obligationsmarknaden.

Vi har försökt uppskatta hur stora belopp det kan handla om de närmaste tio åren och här är resultatet. (Vi har förenklat en del, men är ändå övertygade om att de belopp vi kommit fram till ligger ganska nära sanningen.)

Om vi börjar med bankernas och försäkringsbolagens generationsfonder handlar det om dryga tio miljarder kr nästa år och en bit över 15 miljarder kr om tio år. Fram till 2035 handlar det därmed om totalt 140 miljarder kr som kommer att tillföras obligationsmarknaden.

Vi har antagit att åldersfördelningen hos Sjunde AP-fondens Såfa är ganska lik den i generationsfonderna. Givet detta kommer närmare 15 miljarder kr att flyttas från aktier till räntebärande 2026 och 2035 handlar det om runt 30 miljarder kr. Totalt under tioårsperioden kommer Sjunde AP-fonden att flytta 210 - 250 miljarder kr från aktier till räntebärande.

Sen har vi entrélösningar och liknande framtagna för i första hand tjänstepensioner. Här räknar vi med att det handlar om en mindre andel av totalt kapital som behöver flyttas, eftersom de flesta alternativ här redan i utgångsläget har en relativt stor del i räntor.

Vi räknar försiktigt med att det handlar om 6 – 8 miljarder kr nästa år och kanske det dubbla 2035. I så fall handlar det om ytterligare 100 miljarder kr som ska in på obligationsmarknaden de närmaste tio åren. Men här måste vi medge att våra antaganden är ganska osäkra.

Sammantaget betyder det här ändå att generationsförvaltningen, som är ett resultat eller svar på premiebestämda pensionssystem, kommer att efterfråga 450 - 500 miljarder kr i obligationer de närmaste tio åren.

Hur kommer den svenska obligationsmarknaden att reagera på det? Ja, helt klart är att den här "automatiska" efterfrågeökningen på obligationer kommer att leda till press på räntan, allt annat lika.

Man kan också fråga sig om det kommer att finnas statsobligationer så att det räcker, men det kanske inte blir något större problem med tanke på att vi nu ska öka försvarsutgifterna snabbt i huvudsak med lånade pengar.

Mats Wester