16 sep 2025 17:19

Pensionshärvan i Region Västerbotten – fem åtalade misstänks ha undanhållit miljonrabatter

Idag inleds en av de största ekobrottsrättegångarna i Umeå på senare år. Det handlar om den så kallade pensionshärvan, där fem personer står åtalade för bland annat grov trolöshet mot huvudman, mutbrott och bokföringsbrott.

Rättegången väntas pågå i 18 dagar och omfattar 25 vittnen. Kärnan i åtalet rör hanteringen av pensionsfonder till ett värde av drygt fem miljarder kronor inom Region Västerbotten. En 45-årig tidigare finansstrateg, som anställdes av regionen 2023, pekas ut som huvudman i härvan. (Som vi berättat tidigare har hen tidigare varit anställd på Pensionsmyndigheten.)

Enligt åklagare Arne Fors har stora rabatter från fondbolag, som borde tillfallit regionen, istället gått till de misstänkta själva – genom en rad osanna fakturor och upplägg med bolag i Sverige och Storbritannien.
Åklagaren menar att finansstrategen ensam ska ha fått ut minst 9,6 miljoner kronor otillbörligt, bland annat via falska fakturor. Totalt rör det sig om 19,6 miljoner kronor i rabatter som undanhållits regionen.

Samtliga åtalade nekar till brott – även visselblåsaren, som först slog larm, men nu själv är åtalad. Huvudmannen hävdar att han agerat i regionens bästa intresse och menar att investeringarna han föreslog gett god utdelning:

"Min rådgivning genererade 122 miljoner kronor plus till Region Västerbotten. Och det här är tacken", har han tidigare sagt i intervju med Västerbottenkuriren.

(Låter lite som Allras Alexander Ernstberger som nu åker landet runt och predikar att ingen PPM-sparare förlorat pengar i Allraskandalen, vilket osökt för tankarna till en roman av August Strindberg från 1887.)

Åklagaren har begärt kvarstad på motsvarande belopp och vill att samtliga fem döms till fem års näringsförbud. Den ekonomiska skadan för regionen och skattebetalarna beskrivs som betydande.

Enligt åklagarsidan har offentliga medel missbrukats systematiskt, och rabatter som borde tillfallit pensionssystemet har försvunnit till privata fickor. Målet visar också hur svårt det kan vara att upptäcka oegentligheter när det gäller komplexa investeringar inom offentlig sektor.