1 okt 2025 15:37

Göteborgsfondernas interna krig blottas i ny utredning

Utredningen om den planerade sammanslagningen mellan Andra och Sjätte AP-fonden presenterades igår, och bakom det tekniska språket och de finansiella modellbilagorna tornar en tydlig konflikt fram.

Redan i förordet konstateras att processen har varit kantad av oenighet, i synnerhet mellan Andra AP-fonden i Göteborg och utredningen själv. Enligt uppgift har Sjätte AP-fondens ledning varit "obenägen att samarbeta" i flera centrala frågor, och utredningen får anses ha ställts inför en av de mer finkalibrerade förvaltningspolitiska dragkamperna i modern tid.

Bakgrunden är regeringsuppdraget att konsolidera buffertfondernas struktur och att integrera AP6:s tillgångar i AP2:s portfölj, samtidigt som man försöker värna AP6:s kompetens kring illikvida investeringar.

Det låter som en teknisk justering, men förvaltning av miljarder i onoterade innehav – ofta i komplexa riskkapitalfonder – är lika mycket relationer och specialistkunskap som siffror på ett papper. Här har AP6 med kraft motsatt sig delar av det som föreslagits.

Det är tydligt att Sjätte AP-fonden betraktar sin verksamhet som en helhet där förvaltningsstrategi, personal och tillgångsportfölj är sammanflätade.

Utredningen, ledd av lagmannen Eva-Lena Norgren med Johan Edling som sekreterare, har dock kommit fram till att det är rimligt att Andra AP-fonden får frihet att integrera AP6:s innehav på egna villkor. AP6 har i sin tur varnat för "betydande risker för värdeförluster" och uttryckt skepsis mot att en annan aktör utan deras kompetensbas ska ta över komplexa placeringar.

I utredningen läser Pensionsnyheterna följande intressanta fotnot:

"Utredningen noterar att det i förarbetena anges att det är Sjätte AP-fondens verksamhet och tillgångar som ska överföras. På samma sätt framgår det i utredningens direktiv att den särskilde utredaren ska bistå fonderna i genomförandet av en omorganisation som innebär att Sjätte AP-fondens verksamhet och tillgångar överförs till Andra AP-fonden. I lagen (2025:378) om upphävande av lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden anges dock att det är Sjätte AP-fondens tillgångar och förpliktelser som ska överföras till Andra AP-fonden. I betänkandet har utredningen löpande valt att hänvisa till formuleringen i lagtexten."
Ett pennstreck från utredarna som gjorde att Sexans ”verksamhet” nu ska försvinna. Kvar blev bara ”tillgångar och förpliktelser”. Pennstrecket förvandlas till ett Alexanderhugg, som öppnar för en garage sale av tillgångarna i AP 6.

Konflikten har i veckan nått den politiska nivån. Socialdemokraten Joakim Sandell ställde på måndagen en skriftlig fråga till finansmarknadsminister Niklas Wykman om hur regeringen tänker säkerställa att AP6:s specialistkompetens verkligen tas till vara. (Se gårdagens utgåva av Pensionsnyheterna).

Dagens Industri har rapporterat om ett "infekterat maktbråk" och beskriver situationen som en "takeover" snarare än en sammanslagning. Kritiker menar att det i praktiken handlar om att AP2, som haft svagast avkastning av buffertfonderna, får överta portföljen från AP6 – som under senare år varit systemets mest lysande stjärna.

Utredningen föreslår att vissa tillgångar förs över till en transitionsportfölj som så småningom ska avvecklas, medan andra delar integreras i AP2:s ordinarie förvaltning. Men AP6 har varit kritiskt till att en stor andel av deras innehav förvisas till denna mellanform – något de ser som en marginalisering.

Till detta kommer de praktiska svårigheterna: varje förflyttning av riskkapitalfonder kräver juridisk översyn, godkännande från förvaltare och kan utlösa skatte- eller avgiftskonsekvenser. Utredningen erkänner detta men anser att nyttan för helheten väger tyngre.

Det återstår nu att se hur regeringen hanterar balansen mellan effektivisering och förtroende. Sjätte AP-fonden har inte bara investerat kapital, utan också byggt upp relationer och kompetens i en sektor där vården av kunskap kan vara minst lika viktig som räntabilitet.

Att en statlig utredning måste ägna så mycket energi åt att blidka en enskild myndighet visar att pensionssystemets infrastruktur inte bara handlar om resultat- och balansräkningar – utan om politik, prestige och personlig övertygelse. Och förstås, Göteborg, där man enligt politiken måste ha AP-fonder, inte minst av regionalpolitiska skäl.