17 feb 2026 16:05

Rättad version: Stoppa gasen - använd överskotten för att stärka Sverige i stället för att skuldsätta kommande generationer

Finanspolitiska rådet var ovanligt skarpt i sin kritik mot regeringen igår. Under ledning av ordförande Lars Heikensten, slog rådet igår fast att regeringens plan att låna omkring 300 miljarder kronor till försvarssatsningar riskerar att underminera det finanspolitiska ramverket och skjuta kostnader på framtiden.

Det är inte försvarssatsningarna som ifrågasätts. Det är finansieringen.

Att låna hela beloppet innebär i praktiken att yngre generationer får bära kostnaden, medan dagens äldre i liten utsträckning bidrar, påpekar rådet. Det är en generationspolitisk obalans som är svår att försvara.

Men, det finns alternativ, anser Pensionsnyheterna.

Enligt Pensionsmyndigheten uppgår inkomstpensionssystemets tillgångar till cirka 13 093 miljarder kronor och skulderna till 11 196 miljarder. Balanstalet är 1,1695. Buffertfonden (AP-fonderna 1-4 och dödsboet från AP 6) uppgår till cirka 2 130 miljarder kronor.

Det är ett starkt system, minst sagt.

Samtidigt diskuteras den så kallade gasen, "Utdelningsbart överskott i inkomstpensionssystemet Ds 2025:24", som handlar om utdelning av överskott när balanstalet är högt. Detta ska enligt planerna ske med början 2027.

Men, regeringen har ännu inte lagt någon proposition. Det finns därför fortfarande tid att tänka om, men det är bråttom.

I stället för att dela ut överskottet bör vi använda det för att minska statens planerade upplåning för att stärka försvaret genom att slutreglera skulden gentemot staten. Det kan frigöra 180 miljarder kr, som är en uppskattning av vad staten fått betala för förmåner som politikerna lastat på staten.

Så här gick det till.

I samband med pensionsreformen på 90-talet överfördes 258 miljarder kronor från AP-fonderna till staten. Detta för att staten fick överta kostnader för bland annat de dåvarande förtidspensionerna, betala in pliktavgifter och stå för garantipensionerna.

Flera beräkningar, bland annat i regeringens egen promemoria om gasen som kom i oktober 2025, pekar på att en restpost i intervallet 75–92 miljarder kronor efter det att de 258 miljarderna betalats till staten, i 1999 års penningvärde.

I promemorian föreslås att man helt enkelt ska dra ett streck över den kvarvarande skulden och kalla den slutreglerad, i och med de utbetalade 258 miljarderna, vilket den inte är.

Uppräknat motsvarar det omkring 150–210 miljarder kronor i dag, något som Riksgälden nämner i sitt remissvar på promemorian om gasen och vill gräva mer i den frågan.

En tekniskt robust lösning är att genomföra en engångsöverföring på 180 miljarder kronor från inkomstpensionssystemet till staten och hämta pengarna ur AP-fonderna, vilket man gjort tidigare.

Med dagens siffror skulle balanstalet då falla från 1,1695 till cirka 1,153 – alltså fortfarande tydligt över 1,15 som nämns i promemorian och långt över brytpunkten för balanseringen på 1,0.

Det är en hanterbar justering i ett system med nästan 1 900 miljarder i överskott. Argumentet att pensionärerna skulle "förlora" måste också sättas i proportion.

Inkomstpensionssystemet är inte autonomt och står inte på egna ben, vilket var en grundbult vid införandet av systemet. Staten finansierar redan ett antal undantag som tillkommit efter systemets födelse:

• Inkomstpensionstillägget – cirka 6 miljarder kronor per år.
• Höjningen av garantipensionen 2022 – som enligt Pensionsmyndigheten innebar 3,9 miljarder 2022 och över 10 miljarder 2023.
• Skattesänkningar för pensionärer.
• Kompensationer kopplade till tidigare balansering.

Sammanlagt handlar det om tiotals miljarder kronor som redan belastar statsbudgeten. Samtidigt visar beräkningar från Alecta att pensionärernas disponibla inkomster, inklusive tjänstepensioner och kapital, utvecklats starkt över tid och i många fall bättre än löneutvecklingen. Pensionärerna är därför inte en ekonomiskt utsatt kollektiv grupp i genomsnitt.

Vad ger gasen egentligen?

I de simuleringar som redovisats kring gasen rör det sig om relativt begränsade belopp per individ. I ett scenario med tröskel 1,15 innebär gasen för medianpensionären omkring 340 kronor mer per månad – och det först år 2040. Det är inga dramatiska nivåer.

För staten däremot handlar 180 miljarder om:

• Kraftigt minskat lånebehov.
• Lägre framtida räntekostnader.
• Stärkt finanspolitiskt ramverk.
• Ökad generationsrättvisa.

Det är helt enkelt en bättre prioritering i ett nytt säkerhetsläge där Sverige står inför enorma investeringsbehov:

• Försvar
• Infrastruktur
• Energisystem
• Civil beredskap

Att i det läget både låna 300 miljarder och samtidigt planera för utdelning av pensionsöverskott är inkonsekvent.

Regeringen har ännu inte lagt någon proposition om gasen. Det betyder att det fortfarande går att stoppa processen.
Det går att göra om.
Det går att göra rätt.
Pensionsnyheterna föreslår därför följande lösning:

1. Avstå från gasutdelning.

2. Genomför en engångsöverföring på 180 miljarder kronor från pensionssystemets överskott. (Räkna noggrannare om någon kan och vill.)

3. Överväg att slopa balanseringen, bromsen, för att slippa försvara argumenten om att en broms måste kompletteras med en gas för att skapa en illusorisk symmetri. Faktum är ju att balanseringen aldrig drabbat pensionärerna, de har fått kompensation för effekterna via skatten.

4. Använd medlen till att minska upplåningen för försvar och infrastruktur.

Allt detta är ekonomiskt möjligt och det är generationspolitiskt rimligt.

Det stärker Sverige i ett avgörande läge.
Att dela ut mindre belopp till en redan relativt välmående grupp medan staten lånar hundratals miljarder är inte ansvarsfull politik.
Stoppa därför gasen, slutreglera skulden och minska statens lånebehov.
Det är vad ett land i ett nytt säkerhetsläge borde göra.