20 aug 2026 17:17

Och mer räntor med Bul Ekici: ´Världen håller andan när amerikanska räntor stiger`

Amerikanska långräntor närmar sig nivåer som kan få betydande globala följder. Samtidigt är centralbankernas möjligheter att möta en ny marknadsstress med räntesänkningar mer begränsade än under tidigare kriser. Det skriverPensionsnyheternas Bul Ekici i en aktuell spaning kring de amerikanska långräntorna som kan få stora och negativa konsekvenser för världen.
.
Amerikanska långa statsobligationsräntor, som nyligen handlades kring nivåerna från åren före finanskrisen, fick under onsdagen ett oväntat stöd. Det amerikanska finansdepartementet meddelade nämligen att de minst dubblar storleken på de likviditetsstödjande återköpen av längre nominella obligationer.

I detalj innebär det att återköpen ökar från maximalt 2 miljarder till minst 4 miljarder dollar per operation under perioden 9 september till 4 november. Långa statsobligationsräntor föll omedelbart 5–10 punkter. Åtgärden, liksom det koordinerade valutastödet till Japan i juli, tyder på att myndigheterna ser en risk för okontrollerad uppgång i långräntorna och vill dämpa smittoeffekter till övriga marknader.

Den amerikanska tioåriga räntan fungerar som global referenspunkt för såväl andra länders statsobligationsräntor som för bolån, företagsupplåning, aktievärderingar och kreditspreadar. När den stiger snabbt stramas de finansiella villkoren åt för hushåll och företag, samtidigt som statens finansieringskostnad successivt stiger när skulden refinansieras. En okontrollerad uppgång kan snabbt få även reala konsekvenser utanför obligationsmarknaden varför intresset från myndigheter är stort.

Det nuvarande stödet är dock kortsiktigt. De underliggande drivkrafterna är oförändrade, och den amerikanska centralbanken befinner sig inte i en sänkningsfas. Därmed kvarstår risken att den tioåriga räntan testar 5 procent. En kombination av tre faktorer skulle kunna utlösa en sådan rörelse: fortsatt svag efterfrågan vid kommande auktioner av långa obligationer, ett nytt oljeprislyft vid en eskalering i Mellanöstern och en snabb omsvängning mot mer åtstramande Fed-förväntningar.

I en artikel i början på året argumenterade jag för att flera krafter som verkar i samma riktning talar för att långräntor förblir höga ett tag till. Den neutrala realräntan har reviderats upp, delvis till följd av produktivitets- och demografiska förändringar. Samtidigt driver ökade offentliga investeringsbehov inom försvar och klimat upp statsskulden.

Finanspolitiska stimulanser, en underliggande inflation som förblivit över centralbankernas mål, särskilt i USA, och fortsatt osäkerhet kring inflationsutvecklingen har förstärkt trycket. Därtill sammanfaller ett omfattande refinansieringsbehov i USA med en miljö där centralbankerna inte längre är dominerande köpare.
Konflikterna i Mellanöstern har medfört högre energi- eller råvarupriser, samtidigt som den underliggande inflationen förblivit tydligt över målet. Fed har under senare tid blivit mer explicit kring inflationsriskerna, och nu prissätts en höjning i år till skillnad från förväntningar om ett antal sänkningar i början av året.

Det innebär att även räntor med kortare löptid förblir kvar på högre nivåer. Det sker dessutom i ett läge där USA behöver ovanligt mycket långfristigt kapital, samtidigt som den utländska efterfrågan försvagas. Utländska centralbankers innehav hos New York Fed är på 14-årslägsta, Japan och Kina har minskat sina innehav och flera auktioner av långa obligationer har mött svagare efterfrågan. Samtidigt ska stora delar av den amerikanska statsskulden refinansieras just när AI-investeringar och annan privat upplåning ökar konkurrensen om kapital.

Det internationella läget kan förstärka trycket på räntorna. En långvarig konflikt i Mellanöstern kan pressa upp energi- och råvarupriserna ytterligare, samtidigt som länder med svaga valutor kan behöva intervenera för att stödja sina valutor. Japan, som fortfarande är den största utländska ägaren av amerikanska statsobligationer, brottas både med en svag valuta och stigande inhemska långräntor. Risken för nya interventioner kvarstår.
Sammantaget talar flera faktorer för att vi kan närma oss en inflexionspunkt.

Kreditmarknaderna har hittills varit motståndskraftiga, men en oordnad ränteuppgång kan snabbt ändra den bilden, särskilt i högt belånade och mer riskfyllda segment. Hushållens motståndskraft är samtidigt mindre än under 2022 då räntehöjningar inleddes. Arbetsmarknaden är inte lika stark, samtidigt som en växande andel lån gradvis möter dagens högre räntenivåer. En potentiell korrektion på andra tillgångsmarknader, särskilt på aktiemarknaden med hög koncentration och höga värderingar, kan spridas snabbt globalt och behöva åtgärder i flera länder.

I dagens miljö med påtagliga inflationsrisker är räntevapnet begränsat. Detta gäller även om korrektionen eller den finansiella stressen drivs av andra faktorer än en oordnad uppgång i långräntorna. Lägre styrräntor riskerar snarare att förstärka uppgången i långräntor. En snabb och betydande nedgång i långa räntor, av det slag som setts i tidigare episoder sedan 1990-talet, framstår därför som mindre sannolik. Temporära faciliteter för att motverka dysfunktionalitet kan bli aktuella, men de kraftfullaste åtgärderna kommer i slutändan att vara finanspolitiska.

Hur väl olika stater, företag och hushåll klarar en global stress avgörs av styrkan i deras balansräkningar. En mer markant nedgång i långräntorna skulle kräva en tydlig stabilisering i Mellanöstern, fallande underliggande inflation och en återhämtning i den utländska efterfrågan, en kombination som i dagsläget framstår som mindre sannolik. Till dess är riskbilden för långräntorna fortsatt asymmetrisk.


Bul Ekici, oberoende ekonom
Tidigare verksam vid Riksbanken i 19 år. Har även haft roller vid bland annat Tredje AP-fonden, Länsförsäkringar, HSBC och Skandiabanken.