7 sep 2012 12:17

Thomas Flodén: Norberg förstår inte hur pensionsbolag fungerar

AMF:s stabschef Thomas Flodén håller inte riktigt med Johan Norberg i hans analys. Han menar att Norberg inte har förstått hur riskkapital i pensionsbolag fungerar och att de jämförelser han gör därför inte håller.

Vi publicerar här ett öppet brev från Tomas Flodén till Johan Norberg i sin helhet.

Hej Johan,

Läste med intresse din krönika i Metro om Pengar som talar ett språk som du förstår. Trots det verkar en viss språkförbistring ha uppstått. En välfungerande marknadsekonomi bygger på att det finns riskkapital och att de som står för riskkapitalet har möjlighet att få en skälig avkastning på det. Det krävs även tydlighet i ansvar och möjlighet till ansvarsutkrävande.

I pensionsbolag, som till exempel AMF, Alecta, Folksam, men också i vinstutdelande bolag som SEB, SPP och Handelsbanken, så står pensionsspararna för merparten av riskkapitalet. I de icke-vinstutdelande pensionsbolagen så går vinsterna på riskkapitalet tillbaka till de som bidragit med det. I de vinstutdelande bolagen så är inte detta fallet fullt ut, utan aktieägarna skär emellan. Du må nu utbrista – det är ju aktieägarna som har riskkapitalet! Men icke, konstruktionen av vinstutdelande pensionsbolag (vilket är en nymodighet, de kom egentligen först år 2000) är sådan att de största rörelseriskerna, det vill säga de finansiella riskerna och livslängdsriskerna - i praktiken bärs så gott som uteslutande av pensionsspararna som kollektiv eller som individer.
I en välfungerande marknad är det naturligt att de som bidrar med riskkapitalet har möjlighet att ställa krav på att få avkastning på det. En ordning där vissa står riskerna, och andra tar vinsterna passar inte in i min världsbild.

Frågan om det då går att uppnå en effektiv företagsstyrning i denna form av bolag är intressant och omdiskuterad. AMF tillhör den exotiska undergruppen ”hybridbolag” vilket innebär att det finns aktieägare utan rätt till vinst. I AMFs fall är detta Svenskt Näringsliv och LO, vilka dessutom är intresseorganisationer för de största grupperna av AMFs kunder. För AMF är detta en välfungerande ordning – vi har starka och långsiktiga ägare som det är möjligt att avkräva ansvar för styrningen av bolaget. Att detta sker i praktiken är också tydligt. AMF granskas löpande och ägarna avkrävs förklaringar såväl offentligt som av sina medlemmar för hur de styr AMF. Det är inte möjligt för dem att ducka från sitt ansvar. Detta kan jämföras med problemen i ansvarsutkrävande i aktiebolag med ett mer spritt ägande. AMF har också lyckats med att ha den högsta långsiktiga avkastningen och bland de lägsta kostnaderna i branschen, vilket är ett tecken på effektivitet i företagsstyrningen.

De händelser som inträffade 2009 i AMF som du tar som exempel på problem, visar snarare ägarformens styrka. När missförhållandena upptäcktes, utkrävdes ansvar av ansvariga chefer som fick lämna sina uppdrag. Ägarna utkrävde i sin tur ansvar från styrelsen och ägarna fick ett stort förklaringsansvar gentemot medlemmar och kunder. Till skillnad från vad du skriver, så ligger och låg styrelsens arvoden på förhållandevis måttfulla nivåer i jämförelse med vinstutdelande bolag av samma storlek – något annat skulle vara svårt att motivera för kunderna.

Därmed inte sagt att alla bolag bör vara hybridbolag, utan företagskonstruktionen bör anpassas efter de förutsättningar som råder i varje enskilt fall.

Bästa hälsningar,

Tomas Flodén 
Stabschef AMF