25 sep 2007 14:50

Bra affärer för irländska skyltmakare

I början av maj i år skickade Finansinspektionen, FI, ett förslag på remiss med nya föreskrifter om tryggandegrunder enligt 3 § lagen (1967:531) om tryggande av pensions-utfästelse mm (tryggandelagen).
Förslaget innebär i korthet
att räntan baseras på tolvmånadersräntor,
att avdraget för avkastningsskatt höjs,
att såväl ränteantagandet som skatteavdraget omräknas årligen samt
att dödlighetsantagandet för ålderspension reduceras.

Förslagets konsekvenser blir förhöjda kapitalvärden - i vissa fall mycket förhöjda - och att en tekniskt besvärlig hantering införs. Det sistnämnda är inte minst allvarligt, eftersom själva syftet med tryggandelagen är att pensionering i egen regi ska vara ett alternativ till försäkring - ett alternativ som är så enkelt, att det kan tillämpas även av mycket små företag.
Modellen för förslaget är hämtat från det försäkringstekniska beräkningsunderlaget för livförsäkringar som inte är tjänstepensionsförsäkringar. Modellen har applicerats på tryggandelagen utan hänsyn till att de som tillämpar den lagen lever i en helt annan verklighet än i försäkringsvärlden.
Förslagets genomförande kommer radikalt att förändra förutsättningarna för egen regi-lös-ningar; särskilt tekniken med tolvmånadersräntor och årliga revisioner bör därför omprövas av Finansinspektionen.

Bakgrund
Enligt tryggandelagen kan alla arbetsgivare, oavsett företagsform, trygga sina pensionsutfäs-telser i egen regi genom

1. särskild redovisning av pensionsskulden i balansräkningen i förening med kreditförsäkring eller viss borgen, och/eller
2. överföring av medel till egen pensionsstiftelse.

Den särskilda redovisningen av pensionsskulden är i sig inget tryggande. Först när pensionsskulden är kreditförsäkrad eller förenad med borgen är den tryggad i lagens mening. Om arbetsgivaren har upprättat en pensionsstiftelse, anses skulden tryggad till den del den täcks av pensionsstiftelsens medel.
Om utfästelsen helt eller delvis försäkras, minskar skulden i motsvarande mån; försäkrings-bolaget anses då ha övertagit arbetsgivarens förpliktelser enligt utfästelsen.
Om en pensionsutfästelse är antastbar (dvs. villkorad), är tryggandelagen inte tillämplig. I sådant fall redovisas pensionsskulden som ansvarsförbindelse "inom linjen".
Pensionsskulder enligt trygg-andelagen, dvs. vid beräkningstillfället intjänad pensionsrätt, eller (med tryggandelagens terminologi) upplupen del av intjänad pension, uttrycks som ett kapitalvärde (nuvärde), som beräknas med ledning av försäkringstekniska grunder som fastställs av FI.

Tryggandegrunderna
Redan år 1967 uppdrogs åt dåvarande Försäkringsinspektionen att fastställa tryggandegrunderna; nu gällande grunder är från 1977 - låt vara att dessa har reviderats några gånger över tiden, senast 2001. Från den 1 juli 1991 är FI ansvarig myndighet och grunderna publiceras i dess Föreskrifter. Gällande grunder återges i Föreskrifter (2001:13) om ändring av försäkringsinspektionens kungörelse (BFFS 1977:5) om försäkringstekniska grunder att tillämpas vid beräkning av kapitalvärde enligt 3 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Kapitalvärdet
Enligt 3 § tryggandelagen beräknas kapitalvärdet med ledning av försäkringstekniska grunder, som fastställs av Finansinspektionen. Dessa grunder, som motsvarar det försäkringstekniska beräkningsunderlaget för bestämning av till exempel pensionsförsäkringspremier, innehåller antaganden om räntefot, dödlighet (återstående medellivslängd), sjuklighet samt säkerhets- och omkostnadsbelastning. Utifrån dessa parametrar beräknas ett kapitalvärde som är det diskonterade värdet av framtida pensionsbelopp. Kapitalvärden beräknas i första hand för ålderspension men beräknas även för sjuk- och efterlevandepensioner.
Schematiskt innehåller grunderna följande storheter:

Diskonteringsränta - nominella utfästelser
- före och efter belastning med avkastningsskatt

Diskonteringsränta - indexerade utfästelser
- före och efter belastning med avkastningsskatt

Biometriska risker
- dödlighet
- sjuklighet

Säkerhets- och omkostnadsbelastning


Undantag från tryggandegrunderna
Alla oförsäkrade löften om pension som getts av arbetsgivare till anställda omfattas i princip av 3 § tryggandelagen. Men det finns viktiga undantag.

1. Det viktigaste undantaget gäller FPG/PRI-företagen som, med stöd av 5 § tryggandelagen, beräknar pensionsskulden enligt grunderna för gällande allmänna pensionsplan (dvs. ITP). FPG/PRI-systemet omfattar ålderspension och utgångspunkten för beräkningen av pensionsskulden är i första hand en rimlig periodisering av kostnaderna. FPG/PRI-företagen tillämpar idag antaganden om dödlighet och säkerhetstillägg enligt 3 § tryggandelagen men har ett högre ränteantagande.
Den 13 juni i år fattade PRI:s styrelse beslut om nya antaganden för beräkning av pensionsskuld. Sammantaget innebär beslutet att pensionsskulderna inom FPG/PRI-systemet i stort sett blir oförändrade. För merparten av företagen förändras pensionsskulden mindre än 1 procent.
De nya antagandena ska införas under år 2008.

2. Ett annat undantag är företag som tillämpar IAS 19 - ett internationellt regelverk för redovisning av pensioner. IAS är en förkortning av International Accounting Standards.
I svenska koncerner - noterade bolag och bolag som genom sin storlek är av stort allmänt intresse - ska pensionsskulden beräknas och redovisas enligt Redovisningsrådets rekommendation nr 29 (RR 29), som baseras på IAS 19.

3. Ett tredje undantag är sådana pensionsskulder som redovisas som ansvarsförbindelser "inom linjen". I sådana fall är tryggandelagen inte tillämplig varför grunderna kan utformas fritt. Inom det privata näringslivet torde förekomsten av pensionsskulder som redovisas som ansvarsförbindelser vara mycket begränsat. Däremot finns det ett stort antal utfästelser om pension som intjänats i kommuner och landsting före år 1998, som redovisas som ansvarsförbindelser.

FI:s förslag
Här redovisas FI:s resonemang beträffande de i sammanhanget viktigaste antagandena, dvs. ränta, dödlighet och säkerhets- och omkostnadsbelastning.

1. Räntan för nominella utfästelser
är idag 3,5 procent före respektive 3,0 procent efter skatt.
Med ränta menas i sammanhanget tillämplig diskonteringsränta. Denna ränta varierar beroende på om beräkningen avser nominell eller indexerad utfästelse respektive om den görs före eller efter avkastningsskatt. Det handlar alltså om fyra olika räntetal. Räntan är ett tak som inte får överskridas; däremot får den i vissa fall underskridas, t.ex. för att kunna beräkna skulden till ett inlösenvärde hos ett försäkringsbolag. I sammanhanget kan nämnas att medan nominella utfästelser överväger inom det privata näringslivet gäller det motsatta inom den offentliga sektorn.
Finansinspektionen föreslår att räntan för nominella utfästelser - före avdrag för avkastningsskatt och säkerhetsbelastning- ska följa en s.k. jämförelseränta, som årligen bestäms efter september månads utgång med tillämpning från kommande årsskifte. Den föreslagna jämförelseräntan baseras på långa marknadsräntor och beräknas som en utjämnad nollkupongränta under en tolvmånadersperiod, eller, med FI:s ord "en aktuell utjämnad nollkupongränta för den svenska långa nominella marknadsräntan (utjämnad tolvmånadersränta). Med nollkupongränta avses lång marknadsränta för statsobligationer med tillägg för värdet av framtida kupongräntor." Med den definitionen skulle räntan idag ligga på omkring 3,8 procent, vilket i sig skulle medföra en viss sänkning av kapitalvärdet.

2. Räntan för indexerade utfästelser
är idag 3,0 procent före respektive 2,55 procent efter skatt.
Finansinspektionen konstaterar inledningsvis att indexerade utfästelser kan vara konstruerade på olika sätt. Indexeringen kan grundas på prisutveckling, inkomstutveckling eller på andra serier. Indexeringen kan avse hela intjänandet av pension eller enbart utgiven pension. I vissa fall omräknas pensionen med tillämpligt index - om pengarna räcker. Variationerna är förvisso många. FI anser dock att i beräkningsgrunder för långsiktiga åtaganden med indexering bör tillämplig diskonteringsränta reduceras med antaganden om inflation oavsett hur indexeringen är utformad. I sammanhanget erinrar FI om att Riksbankens långsiktiga inflationsmål är 2 procent.
Finansinspektionen föreslår att räntan bestäms en gång per år och då motsvarar den jämförelseränta som baseras på svenska realränteobligationer, utjämnade under närmast föregående 12-månadersperiod. I marknadsräntan för realränteobligationer har marknaden diskonterat en bedömning av den framtida inflationen och jämförelseräntan är en aktuell utjämnad nollkupongränta för de svenska långa realränteobligationerna (utjämnad 12-månadersränta). Med den definitionen skulle räntan idag ligga på omkring 1,8 procent, vilket i sig skulle medföra en kraftig ökning av kapitalvärdet.
Som tidigare nämnts är det i huvudsak inom offentlig verksamhet som det förekommer oförsäkrade indexerade pensionsskulder. En sänkning av räntan till 1,8 procent skulle medföra att skulden inom den offentliga sektorn i ett slag ökar med ett antal miljarder kr.

3. Avkastningsskatten
ska normalt belasta räntan vilket innebär en reduktion av bruttoräntan. Belastningen är idag 0,5 procentenheter för nominella åtaganden och 0,45 procentenheter för indexutfästelser. FI anser att det på grund av skattens nominella karaktär inte finns anledning att ha olika belastningstal för nominella och indexerade utfästelser. FI föreslår därför att belastningen generellt höjs till 0,6 procentenheter. Att FI hamnar på just detta tal, beror på att man antar att statslåneräntan (som styr avkastningsskatten) och jämförelseräntan för nominella åtaganden överensstämmer.

4. Antagandena om
dödlighet
är hämtade från Alectas grunder. Under åren 2001-2005 har dessa antaganden inte matchat det verkliga utfallet av den så kallade livsfallsdödligheten. Försäkringstekniska forskningsnämnden har genomfört en dödlighetsundersökning (DUS06), som visar att det fortgår en dödlighetsreduktion som är anmärkningsvärt stabil över tiden. Den återstående medellivslängden ökar alltså för nästan samtliga åldersgrupper, oavsett kön. DUS06 ligger till grund för Fi:s förslag.
Nedan visas skillnaden mellan dödlighetsantaganden i nuvarande och föreslagna grunder. Tabellen visar återstående levnad för kvinnor och män från viss ålder (50, 65 och 80 år) samt förändring i procent.

Återstående livslängd
umNuvNyaÖkning
Kv (50)35,9136,942,9 %
Kv (65)22,4123,123,2 %
Kv (80)11,3411,13-1,8 %

M (50)30,9533,688,8 %
M (65)18,1120,2411,8 %
M (80) 8,32 9,09 9,2 %

5. Antaganden om säkerhets- och driftskostnadsbelastning
Begreppet omkostnad byts genomgående ut mot det vedertagna försäkringsbegreppet driftskostnad. Driftskostnadsbelastningen avser att täcka företagens beräknade framtida driftskostnader för hanteringen av pensioner. Säkerhetstillägget kan användas för att täcka eventuella underskott i de andra beräkningsantagandena.
Tryggandegrunderna anger den totala belastningen för driftskostnader och säkerhetstillägg. Någon särredovisning sker alltså inte. Belastningen görs dels genom sänkning av ränteintensiteten, dels genom explicit procentuell ökning av beräknat kapitalvärde.
Eftersom det uppdaterade dödlighetsantagandet för ålderspensioner har utgått från dagens avlästa trender utan hänsyn till att trenderna kan utvecklas än mer oförmånligt ur pensionssynpunkt, föreslår FI att säkerhetstillägget justeras för ålderspension från 2,5 till 6 procent.

6. Antaganden för efterlevandepension och sjukpension
lämnas oförändrade tills vidare. På grundval av den rapportering av dödlighetsutfallet som livbolagen lämnat till FI i form av den så kallade aktuarieredogörelsen, kan det antas att antagandena är betryggande.
Beräknade effekter på kapitalvärdena
De förändringar som nu föreslås kommer att medföra ökade kapitalvärden för ålderspensioner. Ökningarna berör såväl nominella som indexerade utfästelser. I tabellen nedan visas de ökningar i procent av kapitalvärdena efter skatt som en tillämpning av
FI:s förslag skulle ha medfört i år. Pensionsåldern är 65 år.

Utfästelse Aktuell Ökning i %
umÅlderKvM
Nominell502,811,9
um654,411,3
um801,211,1

Indexerad5054,866,0
um6525,231,5
um8011,921,4

För de nominella utfästelserna får de reducerade antagandena om dödlighet ett större genomslag än lättnaden genom den något förhöjda räntan, vilket leder till viss ökning av kapitalvärdena.
För indexutfästelser medför räntesänkningen (från 3,0 till 1,8 procent) kraftiga ökningar av kapitalvärdena. Dessa späds på genom den förhöjda livslängden och ökningen av säkerhetstillägget.

Kommentar:
Tryggandegrunderna ska och har också reviderats i takt med olika konjunkturer och förändrade livslängder. Men samtidigt måste man se till grundernas syfte. För vem är grunderna tillämpliga? Som visas ovan är stora delar av arbetsmarknaden undantagna från tryggandegrundernas tillämpning.
PRI Pensionstjänst hanterar exempelvis nära 600 000 utfästelser. Det ser nästan ut som en tanke att PRI fastställer nya grunder mitt under Finansinspektionens remissrunda - med kapitalvärden som i vissa fall ligger under kapitalvärdena enligt nuvarande tryggandegrunder. Diskrepansen mellan "PRI-grunderna" och de föreslagna "FI-grunderna" får säkert en och annan att höja på ögonbrynen.
Inom den offentliga sektorn var pensionslöftena tidigare ofinansierade. Beroende på hur den offentliga pensionsskulden redovisas - i balansräkning eller som ansvarsförbindelse - blir de nya bestämmelserna tillämpliga. Och beroende på redovisningsmetod handlar de nya grunderna om ökning av pensionsskulden i miljardklassen.
Vissa som inte försäkrat sina pensionsåtaganden får alltså problem, medan andra slipper. De nya bestämmelserna träffar långt ifrån alla oförsäkrade pensionsskulder - sannolikt inte ens en majoritet av alla utfästelser.

Olika världar
Förslaget att förankra räntan i en konstruerad jämförelseränta är hämtad från livförsäkringsrörelse som inte är tjänstepensionsverksamhet. Att det finns särskild anledning för livbolag att vara försiktiga - eller om man så vill aktsamma - med kundernas pengar är begripligt. Men att samma krav ska ställas på en arbetsgivare med kanske ett fåtal pensionsborgenärer ter sig totalt främmande. Den risk en sådan arbetsgivare tar är ju lång levnad. De anställda blir kanske väldigt gamla. Eller dör tidigt. I motsats till livbolagen kan arbetsgivaren ju inte luta sig mot några statistiska referenser. I arbetsgivarens värld är det ju slumpen som regerar - ingenting annat. Att i det perspektivet årligen behöva laborera med kapitalvärdena utifrån några punktförändringar, torde te sig minst sagt opraktiskt.

Ingen tillsyn
FI nämner i förslaget att myndigheten inte utövar tillsyn över tryggandelagens tillämpning och sålunda inte heller över tryggandegrundernas efterlevnad. Tillsynen utövas som bekant i stället av länsstyrelserna - och vem har hört talas om någon länsstyrelse som intresserat sig för grundernas efterlevnad?
Nej, i praktiken är det enbart Skatteverket som någon gång utövar myndighetskontroll - och då enbart för att kontrollera de skattemässiga avdragens berättigande. Sådant avdrag förutsätter bland annat att utfästelsen endera är kreditförsäkrad eller tryggad i stiftelse. Är utfästelsen kreditförsäkrad torde FPG vara enda alternativet och därmed omfattas också utfästelsen i praktiken av FPG/PRI-systemet. Kvar är då cirka 3 000 pensionsstiftelser av vilka kanske 2 500 har färre än tio pensionsborgenärer.
Det skattemässiga avdraget får inte överstiga summa kapitalvärden enligt tryggandegrunderna. Ibland är fiskus nitisk och kontrollerar avdragen. För att beskattningen ska bli korrekt måste båda parter ha tillgång till och förstå samma grunder. Men om grunderna ska genomgå årliga korrigeringar kan man bara ana vilka diskussioner som kan uppstå. Sannolikheten för att den fulla avdragsrätten "för säkerhets skull" inte utnyttjas torde vara mer än försumbar. Och i sådant fall har man ju missat hela poängen med höjda kapitalvärden.

Slutsats
Att basera kapitalvärdena för livslånga åtaganden på en tolvmånadersränta måste helt enkelt vara feltänkt i sammanhanget. Mer praktiskt vore att utgå från en 10-årsränta (med sammanhängande 10-årsrevision av grunderna). Då kan också korrigeringen göras samtidigt med ändringar i livslängdsantagandena. En sådan ordning skulle tillfredsställa kraven på stabilitet och överskådlighet samt väsentligt underlätta den praktiska hanteringen av pensioner i egen regi.

Claes-Göran Lindgren