19 dec 2014 12:06

Inga lagkrav i utredningen om telefonförsäljning av finansiella tjänster

Om man undantar försäljningen av premiepensionsförvaltning via telefon, som redan är förbjuden, är problemen med försäljning av finansiella tjänster via telefon inte så stora att det behövs omedelbara lagstiftningsåtgärder. Den slutsatsen drar Thomas Norlins utredning ”Telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter” (SOU 2014:85) som presenterades i går.

Utredaren har bland annat haft i uppdrag att kartlägga vilka problem konsumenter och småföretag möter vid telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter samt att bedöma för- och nackdelar med sådan telefonförsäljning, överväga om konsumentskyddet vid telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter behöver stärkas.

Utredningen visar att det finns problem vid telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter. Och problemen är så allvarliga att man menar att det kan vara rimligt med lagstiftning för att komma till rätta med dem.

I utredningen påpekar man att det i grunden finns två sorters telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter, dels den som sker gentemot befintliga kunder och dels den som riktar sig till potentiella kunder. Man konstaterar att de problem som upplevs med telefonförsäljning nästan uteslutande är koncentrerad till den försäljning som är riktad mot potentiella kunder.

Ofta nämns försäljning av premiepensionsförvaltning som det största problemet relaterat till telefonförsäljning. Och det stämmer. Enligt utredningen visar deras undersökning ”med stor tydlighet att det finns eller åtminstone har funnits stora problem relaterade till telefonförsäljning av rådgivnings- och förvaltningstjänster avseende premiepensionen”.

Men utredningen visar att det finns problem också inom andra områden. Bland annat rådgivning kring strukturerade produkter och försäkringar. Finansinspektionen har också nyligen uppmärksammat att blancolån börjar marknadsföras och säljas per telefon.

Enligt den intervjuundersökning som utredningen gjort är det få som säger sig gå med på försäljarnas erbjudanden. Ungefär 5 procent av de som rings upp går med på ett köp. Av dem som köper en tjänst eller produkt så uppger ungefär hälften att de är missnöjda med köpet.

Men att det är så få som tackar ja till de erbjudanden de får via telefon, i kombination med att många av kunderna faktiskt är nöjda, gör att utredningen drar slutsatsen att problemen är begränsade.

Det är redan i dag förbjudet att sälja premiepensionstjänster via telefon. Och enligt utredningen är problemen med andra finansiella produkter inte så stora att det krävs omedelbara lagstiftningsåtgärder. Men man betonar samtidigt att det är viktigt att komma till rätta med de problem som finns. Framförallt för att de inte ska öka framöver.

Det pågår just nu en allmän utredning om telefonförsäljning som också den belyser konsumentskyddet vid telefonförsäljning. Därför ska den nu presenterade utredningen bara lämna förslag om lagändringar om det finns behov av omedelbara åtgärder. Något man menar att det inte gör.

Till den utredningen skickar dock Thomas Norling slutsatsen att det som lagstiftningsmässigt ligger närmast till hands är att ställa krav på ett uttryckligt samtycke för att någon ska kunna bli kontaktad av en telefonförsäljare. Det skulle troligen lösa många av de problem som finns med telefonförsäljning, och inte bara för finansiella tjänster. Till det skulle det kunna läggas samma krav på skriftlig bekräftelse av ett avtal som i dag råder för premiepensionstjänster. Men detta är alltså bara ett medskick till den andra utredningen om telefonförsäljning, som ska presentera sina förslag den 30 april nästa år.