I fredags meddelade regeringen att man har för avsikt att höja skatten på kapitalförsäkringar och investeringssparkonton, ISK. Det vill man göra genom att den beskattningsbara schablonavkastningen höjs till statslåneräntan plus 0,75 procent, i stället för idag då den bara är baserad på statslåneräntan. Dessutom sätts ett golv som gör att det blir minst 1,25 procent av kapitalet.
Jens Magnusson, privatekonom på SEB, har förståelse för att regeringen väljer att höja skatten. Men varnar ändå för att den sänder konstiga signaler till spararna.
- Avkastningsskatten har fallit snabbt och är nu på en låg nivå. Det gör att det inte är så överraskande att regeringen vill passa på att höja den och därmed få in mer skatteintäkter i ett läge där skatten ändå inte kommer att framstå som särskilt hög. På sikt kommer det inte bara kompensera för den nedgång vi nu sett, utan ge ett rejält tillskott till skatteintäkterna, säger Jens Magnusson till Pensionsnyheterna.
Men han tycker det är problematiskt att regeringen så aktivt tar bort incitament för sparande samtidigt som det fortfarande är väldigt förmånligt att låna.
- Principiellt resonerar regeringen lite märkligt. För det första motiveras höjningen med att avkastningen i tillgångsslagen som kan sparas i ISK och kapitalförsäkring överstiger statslåneräntan. Och så är det ju just nu. Innebär resonemanget att skatten ska sänkas igen om och när det omvända inträffar, att tillgångarna avkastar lägre än statslåneräntan? Sannolikt inte. Och är det så är det ju inte längre en schablonskatt. För det andra skruvar man nu ytterligare ett varv på den politik som omfördelar från alla som sparar till alla som lånar. Skatten höjs på sparande medan ränteavdragen finns kvar. Det är onekligen lite märkligt i en tid när det i andra sammanhang ofta hävdas att svenska hushåll är för skuldsatta.