27 apr 2015 12:18

Pensions Europe bekymras av ränteläge och marknadsvärdering

För att hålla Europa ifrån depression och se till att få upp inflationen har den Europeiska Centralbanken ECB köpt statsobligationer i ett program kallat kvantitativa lättnader. Den 22 januari fattade banken beslut om att öka på obligationsköpen ytterligare, något som drivit ned långräntorna i källaren i alla EU-länder – med undantag för Grekland.

Pensionslobbyorgansiationen Pensions Europe, varnar nu för effekterna av den här politiken för pensionsfonderna, som får det allt svårare att möta solvenskraven eftersom skulderna ökar kraftigt när räntorna faller.

I en ny rapport ”Pensions Europe Paper on the effects of Quantitative Easing (QE) on pension funds” skriver organisationen att en växande volym av de utestående europeiska obligationerna ger negativ avkastning, något som gör det svårt för fonderna att möta kraven på balans mellan tillgångar och skulder, åtminstone i det korta perspektivet.

Organisationen säger sig inte ifrågasätta den förda politiken eller målen med den, men pekar ändå på att den kommer att leda till stängning av många förmånsbestämda planer. En nedgång i räntorna med en procentenhet leder i normalfallet till en 20-procentig skuldökning, påpekar Pensions Europe.

Kortsiktigt kan premiebestämda planer dra nytta av att de låga räntorna driver upp värdet på deras räntebärande tillgångar men framtida pensionärer, som ofta ska ”växla in” sitt sparande i livräntor, kommer att upptäcka att kostnaderna för dessa ökar när räntorna är låga.

De låga räntorna bidrar dessutom till att driva upp priserna på aktier, något som bidrar till att öka kapitalkraven enligt de riskbaserade solvensregelverk som man har att följa.

”Marknadsvärderingen av skulder applicerad på vissa typer av fonder skapar en mycket utmanande solvensposition”, skriver Pensions Europe.

Pensions Europe listar ett antal ”diskussionspunkter” där man, förstås, vill hitta vägar för att mildra effekterna av kombinationen av låga räntor och marknadsvärdering av skulderna. Bland dessa finns önskemål om utsträckt tid för att återskapa balans mellan tillgångar och skulder för förmånsbestämda planer, ändrade diskonteringsräntor för att ta bort den ”distorsion” som QE skapar genom att införa räntegolv, något som redan skett i Sverige.

Avslutningsvis vill man också ha en tydligare (och bättre) definition av vad ”riskfria tillgångar” egentligen är, och nämner att det kanske borde vara tillåtet att diskontera mot ”high-quality corporate bonds”, alltså företagsobligationer snarare än statsobligationer.