Både MiFid 2 och IDD innehåller liknande skrivningar om intressekonflikter och provisioner, men de ligger inte i fas med varandra. MiFid 2 ska ju in i svensk lag till juli 2017 medan IDD ska vara på plats i januari 2018. Och regeringen har uttalat, bland annat genom Finansmarknadsminister Per Bolund (MP), att man tar frågan om intressekonflikter på stort allvar.
Till det kommer det tillkännagivande som kom ifrån riksdagens civilutskott i våras, där man i total enighet uttalade att man tyckte att regeringen skulle skynda på arbetet med att hantera intressekonfliktsfrågan. Detta för att det var en viktig konsumentskyddsfråga, enligt utskottet.
Frågan är ju dessutom belyst i den promemoria som skickades ut på remiss i fjol (Ds 2014:22) och där man redan sett remissutfallet. I praktiken var det bara Finansinspektionen och Konsumentverket som gjorde vågen för förslagen i den Ds:en, men det viktiga är att man kan säga att frågan är behandlad.
Det här gör att regeringen kan välja att skapa ett snabbspår när det gäller problem som man sett på marknaden. Det handlar då till exempel om intressekonflikter vid rådgivning men även det faktum att det för förmedlare i gråzonen går att avregistrera sig från FI, om man är på väg att drabbas av sanktioner.
Dessa frågor skulle då kunna hållas utanför implementeringen av direktiven och då behandlas i en egen proposition. Då skulle man vinna flera saker. Man skulle kunna vara snabb, vilket innebär förslag på plats till dess att MiFid 2 ska vara införd i svensk lag. Man skulle dessutom kunna ha ett regelverk på plats redan när IDD ska vara infört i svensk lag.
Exakt hur detta kommer att gå till är i skrivande stund oklart, men helt klart är att man har en blåslampa på sig i regeringskansliet och måste agera.