18 nov 2015 12:40

Inte så illa med de svenska tradlivbolagen

De svenska livbolagen har tilldragit sig intresse från Europas olika tillsynsmyndigheter och den breda allmänheten efter det att EIOPA i våras publicerade en rapport om läget för de svenska livbolagen. EIOPA:s undersökning byggde då på en kassaflödesanalys av Europeiska livbolag där man alltså mätte hur mycket pengar de har i åtaganden som ska betalas ut och hur mycket man kan påräkna i form av avkastning från sina ränteportföljer.

Sverige hamnade i strykklass i jämförelsen. Efter åtta år, visade undersökningen, så skulle kassaflödet bli negativt, en situation som sedan förvärrades på grund av de låga räntenivåerna.

En brittisk journalist som tagit del av EIOPA:s rapport skrev: ”Judging by the results of the EU wide stress tests, the days of Swedish life insurers might well be numbered”.

Enligt Per Griberg, chef för Finansinspektionens enhet för finansiell analys, är det dock inte riktigt så illa som det ser ut. Vid ett seminarium på FI i förmiddags under rubriken ”Risker i livförsäkringsföretag till följd av långvarigt låga räntor” konstaterade han att de svenska livbolagen i betydligt högre utsträckning än genomsnittet i Europa rymmer en hög andel aktier.

- De svenska livbolagen har 30 procent eller mer av tillgångarna i aktier och de var inte med i EIOPA:s analys. Tar man med även övriga tillgångar visar det sig att det dröjer längre innan kassaflödet blir negativt, sa Per Griberg och kunde peka på att det då handlar om 23 år, innan det skulle uppstå någon kris.

I en undersökning som man gjort med de största svenska tradlivbolagen, som står för omkring 75 procent av marknaden, framgår dessutom att det inte krävs någon avkastning från aktierna under perioden, det räcker att de inte faller i värde.

- För att uppfylla garantierna är det tillräckligt om det inte blir någon nedgång i aktiemarknaden. Bolagen kommer i ett sådant scenario kunna möta solvenskraven. För att även klara av att betala ut den upparbetade återbäringen krävs det aktieavkastning. Vissa bolag klarar en väldigt låg avkastning i det här scenariot, andra mer, men inga orimliga nivåer, förklarade Per Griberg.

Allt är dock inte frid och fröjd med detta. Han påpekade att bolagen inte bör vara nöjda i och med att de uppfyller de regulatoriska kraven, alltså kapitalkrav och solvens. Här har man ju fått hjälp genom att Solvens 2-regelverket gör det möjligt att använda sig av en dopad diskonteringsränta som ”inte speglar verkligheten”.

- Ränteantagandet i Solvens 2 speglar inte verkligheten. I ett japanscenario blir riskerna annorlunda än det som avspeglas i en ren solvensberäkning, förklarade han. Undersökningen har dock visat att bolagen har en väl utvecklad riskhantering, gör bra analyser och rapportering. Att man justerat i garantinivåer och numera bara arbetar med engångsbetalda försäkringar i serie gör att pressen minskar.

- Som alltid finns det möjligheter till förbättringar och jag skulle vilja uppmana bolagen att inte ensidigt stirra på kapitalkraven i regelverken utan snarare de ekonomiska riskerna, sa han.

Sammanfattningsvis, isen bär för livbolagen i minst 23 år till och någon ko verkade FI inte ha hittat.