16 nov 2007 13:53

Möjligheten att välja ränta kan leda till skattearbitrage

Skarp kritik riktas också mot författningens öppning för möjligheten att använda sig av den högsta ränta som Finansinspektionen fastställer. I grunderna står nämligen att ”arbetsgivare får tillämpa det antagande om ränta som används för beräkning av premie för likartad förmån inom tjänstepensionsförsäkring, om en sådan beräkning inte leder till ett lägre värde än det som följer av antagandet ovan”.

Det här kan innebära att en arbetsgivare kan välja den ränta som för tillfället passar honom eller henne bäst. Detta var tidigare något som endast gällde i särskilda fall och som krävde motivering, men som nu förefaller vara en option.

- Om man vill göra en hög avsättning gäller det bara att man letar upp ett bolag på marknaden som har en låg ränta, till exempel noll, något som ger en hög avsättning och maximerar skatteavdraget. Skattelagstiftningen bygger på Finansinspektionens försäkringstekniska grunder och det gör att man kan välja vilken effekt man vill uppnå, säger Ulf Redemo.

Om man istället vill ha maximal gottgörelse ifrån en stiftelse ser man istället till att beräkna sin skuld efter det bolag som tillämpar den högsta räntan för dagen, något som gör det möjligt att maximera eventuell gottgörelse ifrån en stiftelse.

- Det är inte sagt om man löpande kan ändra vilken ränta man får använda sig av men om det är möjligt kan det få de här effekterna, säger Ulf Redemo.

Anders Palm anser att tanken om att kunna välja ränta väl bygger på att det skall vara möjligt att värdera och också sätta av efter vad det kostar att i försäkringsbolag lösa in åtagandena, vilket man måste göra om näringsverksamheten i ett företag upphör och den saken är ju tryggandelagens grundfundament.

- Det borde i stället vara ett tvång att värdera på ett sätt som motsvarar inlösenkostnad i några olika bolag och att värdera till högre ränta (lägre kapitalvärde) skulle kräva särskild motivering. På det sättet skulle ju företag veta var de befinner sig och då skulle den skatterättsliga diskrimineringen av tryggandeformerna utan försäkring lindras, samtidigt som de pensionsberättigades trygghet skulle stärkas.

- När det bli redovisningsmässigt omöjligt för att företag att värdera gamla löften på detta sätt skulle bristen redovisas som ansvarsförbindelse, vilket i vart fall är bättre än att alla intressenter - aktieägare, pensionsberättigade och andra borgenärer - hålls i ovetskap om effekter av inlösentvång men också effekter av frivillig inlösen, säger Anders Palm.