Anders Johansson, chef för kundjuridik på SEB Trygg-Liv, säger att den här domen är en i en lång rad som kommit på senare tid där Regeringsrätten tillämpar det som kallas för genomsyn och där man försöker se igenom ett antal i sig lagliga transaktioner, men där syftet varit att undgå beskattning.
I just det här fallet menar han att Regeringsrätten tänker fel, när de vill underkänna de affärsmässiga motiven för försäkringen genom att räkna på avgiften i förhållande till risken på 0,1 procent.
- De verkar inte förstå att avgiften på 1,2 procent är en ersättning som är administrativ eller som gått till försäljningsersättning till distributören. Risken på 0,1 procent av kapitalet går ju till försäkringstagaren plus värdet av det sparade kapitalet, säger han och fortsätter:
- Det hade varit bättre om de förklarat att en försäkringsrisk på 0,1 procent är för lite för att man ska kalla det ett försäkringsavtal. Alternativt kunde de ha underkänt placeringarna i de egna skuldebreven.
Nu blir det inte klarlagt vilken risk som krävs för att ett avtal ska vara att betrakta som en försäkring.
Han menar att lärdomen för framtiden ändå blir att man ska vara försiktig med avtal som innehåller en försäkringsrisk som understiger 1 procent av kapitalet, även om Regeringsrätten inte klargjort hur litet försäkringsinnehållet får vara.
Det kan alltså sägas ligga i intervallet 0,1 procent som underkänts och 1 procent som hittills godtagits.