Försäkringsföreningen Kåpan har en verklig smörsits på det statliga området och kan sägas vara det mest gynnade ickevalsalternativet på hela kryssmarknaden. Av avgiften, 4,5 procent av lönen, är det nämligen bara 2,5 procent som andra kryssmarknadsaktörer kan konkurrera om. Två procent av lönen hamnar enligt avtal och tradition alltid i Kåpan.
Nytt i PA 16 är att man lägger till 1,5 procent till flexpensionen, något som gör att arbetsgivarnas totala avgift för löner under taket uppgår till totalt sex procent. De 1,5 procent av lön som ska gå till flexpensionen får dock inte de valbara bolagen konkurrera om. Även de ska gå direkt till Kåpan, har parterna bestämt.
Det här gör att 57 procent av den totala framtida premievolymen går till Kåpan. Om man lägger till att soffliggarna alltid är den största gruppen ser det ut som att Kåpan redan på förhand verkar ta storslam.
En annan sak som gynnar Kåpan är att den kommande flytträtten på gammalt kapital, som man avtalat om, inte kommer att omfatta Kåpans gamla pengar. Föreningens stadgar tillåter nämligen inte flytträtt. Det gör att alla bolag som konkurrerar med Kåpan måste förbinda sig att släppa ifrån sig historiskt kapital för att vara med i avtalet. Kåpan förblir dock oåtkomliga och behöver inte riskera att sparare tar sina pengar och går.
Sammantaget betyder avgiftssänkningar på stockarna och den begränsade möjligheten att hämta kapital från Kåpan att de bolag som funderar över att fortsätta att erbjuda sina tjänster till landets statsanställda nog funderar över om det verkligen är värt pengarna. Kostnadskrävande IT-investeringar och ett direkt hot mot gammal affär i kombination med magra möjliga premier gör att man nog funderar både en och två gånger innan man hoppar på PA 16-tåget som avgår 2017.