24 mar 2016 12:31

Citigroup: Så kan en pensionskris undvikas

Citigroup har i en nyutkommen rapport undersökt hur mycket OECD-länderna är skyldiga sina framtida pensionärer och kommer fram till att det handlar om 78 biljoner dollar. Skulderna är ofonderade och ska betalas av framtida skattebetalare. Det är betydligt mer än de totala statsskulderna som ”bara” är drygt hälften så höga, 44 biljoner dollar.

En biljon ska i sammanhanget förstås som en etta med 12 nollor efter sig. Översatt till kronor blir dollarbeloppen än mer svindlande, drygt 8 gånger större.

I den privata sektorn i USA, räknat på de största bolagen i S&P 500, har företagen underskott i sina tjänstepensionsfonder som uppgår till 403 miljarder dollar. På aggregerad nivå i USA är underfonderingen omkring 18 procent, enligt rapporten. Man har alltså bara tillgångar som täcker löftena till 82 procent.

För brittiska pensionsfonder, räknat på Londonbörsens 350 största företag, FTSE 350, så landar beräkningen på ett underskott på 119 miljarder dollar.

Citigroup påpekar att läget inte förbättras av att medellivslängden i världen ökar hela tiden, något som ökar skuldbördan. Till det kommer att pensionärerna blir fler, något som sätter press på de aktiva generationerna.

Citigroup ger ett antal förslag på hur OECD-länderna kan börja hantera det kommande underskottsproblemet och föreslår, som första punkt, att staterna bör bli mer transparenta mot medborgarna genom att beräkna och öppet publicera siffrorna så att alla kan se hur läget är.

Andra förslag är de klassiska, sträva efter att höja pensionsåldrarna, öka pensionsavsättningarna eller att skapa kollektiva förmånsbestämda pensionsplaner som omfamnar flera företag, ungefär som den förmånsbestämda ITP-planen hanteras här hemma.

Rapporten hoppas också att man ska klara av att öka det privata sparandet, som ett sätt att hantera underskotten i pelare ett och två, alltså allmän- och tjänstepension.

Här spår man att den privata sektorns sparande ska kunna växa med 5-11 biljoner dollar under de närmaste 10-30 åren, något som man ser som en intressant möjlighet för försäkringsbolag och kapitalförvaltare i framtiden.

Och slutsatsen blir att det finns hopp om att OECD-länderna kan undvika en pensionskris, om man vidtar rätt åtgärder – i tid.

Värt att notera att Sverige, med ett allmänt pensionssystem som inte lovar mer än vad räcker till och med tjänstepensionsplaner som, åtminstone i dagsläget, ser solventa ut kan vi pricka att vi har hållbara pensioner. Dessutom har vi i stor utsträckning migrerat bort från förmånsbestämda pensioner och flyttat bördan till individerna. Om de pensionsnivåer det innebär är tillräckliga för framtida pensionärer är en helt annan fråga.