28 mar 2008 14:10

Kyrkans Pensionskassa vs KPA

De omkring 25000 anställda inom Svenska Kyrkan har inte fått någon återbäring alls på sitt pensionssparande under de senaste åtta åren. Kyrkans Pensionskassa som förvaltar pensionerna med totalt monopol, är en ung pensionskassa och har hittills inte haft tillräckligt med riskkapital för att placera kapital på aktiemarknaden. Det är en viktig orsak till att spararna hittills inte fått en enda krona i avkastning utöver de 2,5 procent som är garanterade.

- Det var nära att vi skulle ha kunnat allokera återbäring i höstas men så kom oron på marknaderna och det gjorde att det inte blev så. Och sett i backspegeln var det bra eftersom oron har fortsatt, säger Bengt Emriksson vd på Kyrkans Pensionskassa.

Enligt kassans placeringsriktlinjer ska kassan lämna en avkastning som genererar en återbäring som är konkurrenskraftig i förhållande till andra tjänstepensionsförsäkringar på den svenska arbetsmarknaden. Avkastningsmålet sätts mot denna bakgrund till lägst 6 procent per år i genomsnitt under rullande femårsperioder.

Än så länge har man inte varit i närheten av sitt avkastningsmål utan bara nått hälften, alltså omkring 3 procent om året. Totalavkastningen för 2007 blev 1,96 procent.

Pensionskassans situation påminner i mångt och mycket om den som KPA Pension befinner sig i och Bengt Emriksson säger sig använda KPA Pension som benchmark.

- Vi är båda unga kassor och vi administrerar och förvaltar snarlika pensionsavtal, säger han.

Inte skjuta på pianisten

Nu ska man inte skjuta på pianisten, alltså förvaltaren Kyrkans Pensionskassa utan istället undra hur avtalsparterna tänkte när de år 2000 bestämde sig för att starta en ny premiebestämd försäkringsrörelse, snarare än att använda sig av något befintligt bolag där man kunnat få del av andras riskkapital, snarare än att välja den tunga vägen med att bygga eget. En olycklig omständighet vid starten var att de finansiella marknaderna stod på toppen år 2000 och rasade de närmaste åren. Eftersom de anställdas historiska tjänstepensioner inte var kartlagda vid kassans start var kassan tvungen att från starten välja en mycket försiktig och trygg placeringspolicy. Det hade man också nytta av under åren 2001-2002, då kassan hävdade sig mycket väl med alla andra pensionsinstitut. Under dessa år hade man en gemensam placeringspolicy för både de förmåns- och premiebestämda pensionerna.

Det hör också till saken att sedan parterna beslutade att bilda Kyrkans pensionskassa så har det nya tjänstepensionsdirektivet tillkommit och dessutom har Finansinspektionen skapat trafikljusssystemet som löpande mäter pensionsinstitutens förmåga att tåla risker, något som naturligtvis verkat återhållande på riskaptiten.

Men med facit i hand kan ändå konstateras att de kyrkoanställda knappast kunde ha fått en sämre start och det kommer att vara nästintill omöjligt att hämta igen de förlorade åren. Det är för övrigt de första åren är de allra viktigaste i långsiktigt sparande eftersom ränta-på-ränta-effekten då blir störst. De åren är redan förbi. Alla anställda, som av sina avtalsparter inte getts möjlighet att välja något alternativ utanför pensionskassemonopolet, är förlorare.

Enligt Bengt Emriksson är det dock ovanligt med protester ifrån medlemmarna.
- När vi skickar ut värdebesked brukar det inte vara särskilt många som hör av sig kring avkastningsfrågor. De allra flesta verkar över huvud taget inte känna till att de har rätt till en tjänstepension utöver sin allmänna pension varför de är nöjda när de får reda på att de kommer att få tjänstepension över huvud taget, säger han.

Det är nog en följd av att de i många år som offentliganställda aldrig fick någon fortlöpande information om sin tjänstepension.

De kyrkoanställda kan säkert redan Matteusevangeliet och där kan de möjligen finna tröst i den situation de hamnat i. För några skatter på jorden verkar det vara svårt för dem att bygga upp med nuvarande konstruktion på pensionsavtalet.

Pensionsnyheterna Analys nr 4/08