28 mar 2008 14:10

Pensionsnyheterna kommenterar kreditkrisen: Det finns fortfarande inga fria luncher

Den Schweiziska banken EFG har fått löpa gatlopp i många svenska medier sedan det stod klart att de som investerat i företagets produkter baserade på amerikanska kommunobligationer blivit av med 93 procent av sina investerade pengar. Detta eftersom oron på kreditmarknaderna har lett till att det inte funnits köpare till kommunobligationer, något som gjort att värdet på dem minskat. Att det går åt skogen ibland är knappast något som bör förvåna. Men att professionella, eller i vart fall institutionella, placerare som köpt produkterna är förvånade över att det kunde gå som det gjort är oroväckande.

Problemet är inte att Helsingborgs stad, Kåpan Pensioner Östersjöstiftelsen eller Sveriges Kommuner och Landstings pensionsstiftelse tillsammans förlorat en massa pengar. Det sker hela tiden och det ras på börsen vi sett sedan i höstas har kostat samtliga inblandade aktörer betydligt mer än förlusterna i EFG:s kommunobligationsupplägg.

Så länge både köpare och säljare är införstådda med att det finns en risk för att kapitalet kan försvinna, är det inga som helst problem. Och som Gunnar Balsvik vd på Kåpan Pensioner, en av de institutioner som förlorat pengar, uttryckt saken så är den avkastning man fått, så hög att man inte kan få den med mindre än att man accepterar att man tar risk att förlora hela eller delar av sitt kapital.

Vi förutsätter, eller hoppas, att de professionella investerarna vet vad de gör och att de visste vad de gjorde när de gav sig in i marknaden med fonden för de amerikanska kommunobligationerna. Här utnyttjar säljaren EFG smart det faktum att kupongen på obligationen i USA är skattefri, något som gör att man kan nöja sig med lägre ränta än vad som gäller för en statsobligation. För att få rejält drag i investeringen och multiplicera den förväntade avkastningen har man med hjälp av belåning, nio gånger insatt kapital, lyckats skruva upp den årliga avkastningen rejält.

Produkten är smart och har givit bra avkastning men, vilket nu visat sig, den är inte riskfri om värdet på de underliggande kommunobligationerna faller, vilket är precis vad som skett.

Inte konkursmässiga

Nu är amerikanska kommuner säkert inte konkursmässiga och det finns därför inte skäl att tro att de kommer att gå omkull eller sluta att betala kupongen. Problemet är att man ställt upp ett villkor som skulle begränsa förlustrisken som innebär att när hälften av det egna kapitalet är förbrukat så ska fonden likvideras. Och det var när den här "stop-loss" situationen inträffade som man drog i bromsen men under den perioden fortsatte "rean" på de underliggande obligationerna vilket ledde till att investerarna bara fick tillbaka sju procent av de gjorda investeringarna.

Både Östersjöstiftelsen och Kåpan Pensioner har bestämt sig för att ta upp plånboken och återvända till roulettbordet för att vara med om ett par spel till. De har därför gått in med flera hundra miljoner kr till, med hopp om att vinna tillbaka det man hittills förlorat, helst med råge. En ny fond har skapats med samma tillgångar som ingick i den som nu likviderats och hoppet från investerarna är att marknaden ska nyktra till och sluta att värdera kommunobligationer som skräpobligationer, vilket de inte är.

Men situationen visar att det uppstår ett problem för dem som inte har den kompetens, klarsyn eller dristighet som kanske krävs.

Enligt uppgifter är det många kommuner, församlingar och pensionsstiftelser som gjort investeringar i kommunobligationsupplägget som varit omedvetna om riskerna. De har trott att de köpt en strukturerad produkt som det inte gått att förlora pengar på eller i vart fall att förlustrisken varit begränsad. Värt att notera är att vi fortfarande inte hört något från de största förvaltarna, livbolagen eller AP-fonderna, som erkänt att de köpt de här produkterna. Antagligen för att de hållit sig borta.

I normalfallet har förlustrisken varit begränsad men den fanflykt vi sett från alla instrument som inte haft statsgarantier, alltså högvärdiga statsobligationer, är inte normal. Så det som var så osannolikt att man knappt behövde fundera över det har nu blivit sanning.

Ett stort ansvar för den uppkomna situationen - som troligen inte på långa vägar är utredd och slutredovisad - finns hos dem som sålt produkterna. De tar ju själva ingen risk, den är köparens problem.

I Helsingborgs stad hävdar man att den person som köpte in de produkter som nu tappat 93 procent av sitt värde har slutat, och att man därför inte kan svara på om man kände till att man hade de här numera förgiftade papperen i portföljen.

Den typen av aningslöshet i arbetet är oförlåtlig. Vad den här krisen visar att det inte alls går att lita på att den som säljer en produkt också säger allt om de risker som är förknippade med den.

Snårig engelska

Prospektet för produkten är på 93 sidor och är skrivet på snårig engelska. Först på sidan 89 i prospektet beskrivs riskerna och den som läst ända dit måste också förstå att "default risk" på engelska betyder konkurs. Det är inte säkert att alla kom ända dit. Vem har inte klickat "Accept", när villkoren för en ny programvara presenteras i en till synes oändlig textfil i datorn?

För styrelser och ledningar i kommuner, landsting, stiftelser och pensionskassor blir det här förhoppningsvis en väckarklocka. Det har sagts förr att det inte finns några fria luncher, men sällan har det blivit så tydligt som nu.

Att köpa en strukturerad produkt med obegripligt innehåll med en försäkran att det inte finns någon nersida eller att den är begränsad till x eller y procent har visat sig vara osant.

Det skulle vara intressant att veta hur många av alla de kunder som var med och köpte som hävdar att de också förstått vilken risk de faktiskt tog.

Och de strukturerade produkter som nu säljs innehåller också risker beroende på vem som garanterar de underliggande instrumenten, vilket gör att den som väljer att köpa strukturerade produkter i alla former måste lära sig läxan om gratisluncherna igen.

De som fortfarande tror att de bara har säkra och kapitalgaranterade produkter i sina pensionsportföljer bör läsa det finstilta ännu en gång. Allt som kan brinna upp i kreditkrisen har inte gjort det - än. Och istället för att nu skylla på att man inte var med när köpet gjordes eller att man "fått intrycket" att något varit garanterat som inte varit det gäller att göra läxan. Det gäller för övrigt även alla styrelseledamöter som måste se till att inte luras av de nya finansiella trollkarlarna som trollar fram gratisluncherna ur portföljerna. De är aldrig gratis.

Pensionsnyheterna Analys nr 4/08