24 okt 2007 14:10

Mer avkastning - men hur?

Efter Ericsson hade lämnat sin vinstvarning föll aktiekursen med drygt 30 procent och Stockholmsbörsens index backade med drygt tre procent på en dag. Av årets uppgång är det nu bara 1,5 procent kvar. Det här leder till problem för de traditionella livbolagen.

Livbolagen har alla åtaganden, alltså garantier till spararna, från tiderna med högre inflation vilket gör att de behöver mer avkastning än vad de kan få ifrån sina "riskfria" räntebärande placeringar, bara för att hålla näsan ovanför vattnet. Nu ber de i sina aftonböner för att inte räntorna ska falla, då kan det bli riktigt jobbigt.

Med trafikljussystemet på plats finns risken att hamna i rött ljus, något man möjligen kan förklara för Finansinspektionen, men knappast för spararna.

Så dilemmat för livbolagen är att de måste ta risker i sina portföljer för att pressa ut högre avkastning, samtidigt som de måste köpa sig garantier för att de risker man tar inte leder till katastrofer genom att luften går ur en marknad där man valt att placera delar av sitt kapital.

- Vi har sagt att vi långsiktigt behöver en avkastning på omkring sju procent om året för att vi ska må bra, säger Gustav Karner, Finanschef på Länsförsäkringar.

Om man lite förenklat skulle titta på året som hittills gått har vi en långräntemarknad som kan ge omkring 4 procent avkastning, om vi räknar högt. Stockholmsbörsen har stigit med omkring 1,5 procent i år. Räknat på ett livbolagssnitt med 40 procent aktier, vilket är högt räknat, betyder det att bidraget ifrån en svensk aktieportfölj i dagsläget kan ge 0,6 procent om det inte blir ett nytt kursrally till årsskiftet. Ränteportföljen, som brukar stå för hälften av den totala, kan därmed ge omkring 2-2,5 procents bidrag till totalportföljen. Det gör att totalavkastningen för helåret kan summeras till omkring 3 procent, alltså en bra bit under vad Länsförsäkringar har som målavkastning.

Ränteutvecklingen avgörande för bolagen

Nu har livbolagen inte bara svenska aktier i sina portföljer, även om flera av dem har en betydligt högre andel här hemma än vad Sveriges vikt skulle svara för i världsindex. Det har varit en bra strategi under flera år, men i år är det bolag med övervikt i Sverige som drabbas värst. Och de ber nu för att vi inte ska drabbas av fallande räntor, något som skulle vara förödande för dem.

En procentenhets fall i långräntorna skulle göra livet riktigt surt för de livbolag som inte har en tillräcklig buffert och se dem problem med trafikljussystemet. Kortsiktigt ger ett räntefall ett ökat värde på ränteportföljen, men det går inte att omsätta den till ett nytt lägre ränteläge utan att man då riskerar att inte nå upp till den avkastning man behöver för att nå de garantier man utfäst.

Det här är ett förenklat resonemang. Alla bolag har diversifierat sina placeringar vilket innebär att de inte bara placerar på den svenska marknaden, varken på räntesidan eller på aktiesidan. Bolagen har på senare år också skaffat sig alltmer komplicerade placeringsportföljer som kombinerar ett antal olika instrument som tillsammans ska utgöra receptet till den placeringscocktail, som gör sparare och ägare nöjda utan vare sig risk för berusning eller bakfylla med hjälp av olika katastrofskydd.

Finansiellt trolleri

Kombinationen av krav på hög avkastning i kombination med de nya riskmätningssystemen leder till ett finansiellt finlir där man försöker hitta placeringar som ger handlingsfrihet i förhållande till trafikljuset och hög avkastning men till bibehållen risknivå.

Det låter som trolleri och det är det, men det finns många trollkarlar på bankernas finansavdelningar som har lösningarna i form av olika instrument som ska ge den perfekta portföljen och leverera den avkastning som krävs.

Det var något som Sarah McPhee, chef för kapitalförvaltningen på AMF Pension, reagerat på. Hon menade i en artikel i DN att riskmätningssystemen leder till att livbolagen väljer att jaga avkastning i tillgångar som är mer riskabla än aktier och som är svåra att genomlysa.

Det sa hon dock innan Ericsson vinstvarnat och innan Stockholmsbörsens uppgång i år i det närmaste raderats ut.

Det som nu hänt är att den amerikanska bolånekrisen lett till att spreadarna ökat på räntesidan samtidigt som börsen fallit, vilket är bad news för alla livbolag, som alla har övervikt i sina svenska placeringar.

Länsförsäkringar skiljer ut sig tydligast genom att ha en stor andel av sitt kapital placerat i Kina och i Emerging markets, som stigit kraftigt i år. För många andra bolag kommer det att bli svårt att nå en avkastning som gör att man kan hålla löftena till spararna om inte aktiekurserna repar sig snabbt.

Pensionsnyheterna Analys nr 3/07