27 sep 2007 14:10

Göteborgs pensionsinlösen i KPA "ett lik i lasten"

I januari 2002 löste Göteborgs stad in delar av sin pensionsskuld för tre årgångar av anställda. Genom att köpa försäkring skulle kostnaden tidigareläggas för de anställdas pensioner genom att försäkra åtagandet i KPA och senare även Skandia Liv. Tanken var att avkastningen skulle hjälpa till att klara värdesäkringen på de utgående pensionerna. Så blev det inte. När finanschef Hans Olsson tittar i KPAs överskottsfond som skulle betala inflationsuppräkningen finns där ett hål på drygt 35 miljoner kr efter drygt fyra år. Det innebär att indexeringen av pensionerna till de före detta anställda i staden får man betala med skattepengar.

När ekonomichef Hans Olsson tittar i den överskottsfond som skulle betala inflationsuppräkningen finns där ett hål på drygt 35 miljoner kr efter drygt fyra år. Så värdesäkringen av pensionerna till de före detta anställda i staden får man betala med skattepengar.

I slutet av januari 2002 tecknade Göteborgs stad ett avtal med försäkringsbolaget KPA om att lösa in delar av kommunens gamla pensionsskuld intjänad före 1998, då det nya PFA 98-avtalet trädde i kraft. Enligt det tjänsteutlåtande som kommunens tjänstemän då gjorde upp, fanns det två syften med operationen. Det ena handlade om ekonomisk hushållning och att börja betala av på kommunens gamla pensionsskuld. Det andra var att man genom att placera ut pengarna på extern förvaltning i livbolag skulle kunna skapa meravkastning.

7 miljarder i skuld

Kommunens ekonomer hade räknat ut att de gamla skulderna, som 2002 uppgick till drygt sju miljarder kr, fram till år 2025 skulle innebära att pensionsutbetalningarna skulle komma att stiga till en nivå som då låg 400 miljoner kr över den nivå som gällde 2002.

Kombinationen av ett resultat med överskott för 2001 och en växande insikt om de framtida kostnadsökningarna gjorde att kommunstyrelsen beslutade att ta en del av överskottet för att börja amortera på pensionsskulden.

Nu blev det bråttom eftersom man redan befann sig på fel sida om årsskiftet och man var tvungen att snabbt hitta någon som kunde hjälpa till med att ordna en inlösen till försäkring. Enligt kommunens tjänsteutlåtande fanns det då bara ett bolag, KPA, som erbjöd produkten förtida inlösen. KPA fick då uppdraget att för en engångspremie på 450 miljoner kr, överta ansvaret för tre årgångar av anställda födda 1938, 1939 och 1940.


7% återbäring

Kalkylen som tjänstemännen gjorde byggde på att KPA varje år skulle ha en återbäringsränta på 7 procent. Den kalkyl som kommunstyrelsen fick ta ställning till, innebar att staden genom att försäkra bort de tre årgångarna fram till och med 2006, idag skulle ha en överskottsfond i KPA på omkring 65 miljoner kr. Istället visar den senaste redovisningen att staden har en negativ återbäringsfond på 35 miljoner kr i KPA. Investeringen har hittills alltså blivit 100 miljoner kr sämre än man räknade med.

- Staden fick ett lik i lasten i och med att man valde att göra inlösen när börsen låg på topp och de tillgångar som KPA hade investerat i blev mindre värda. Återbäringsräntan har genomgående varit lägre än man räknade med 2002, säger Hans Olsson finanschef i Göteborg till Pensionsnyheterna.-

Upp och ner

Ett år senare, under 2003, gjorde Göteborgs stad ännu en inlösen. Nu placerades 260 miljoner kr istället i Skandia Liv.

- Överskottsfonden i Skandia Liv är idag värd omkring 1 miljon kr men den är i vart fall positiv, även om den inte räcker för att betala för indexeringen, alltså uppräkningen av de utgående pensionerna, säger Hans Olsson.

Hela förklaringen till skillnaden ligger inte i när staden placerade sina pengar. KPA:s totalavkastning har med undantag av ett år varit lägre än i Skandia Liv.

Avgifterna, som uppgår till 0,4 procent av kapitalet årligen i försäkringsbolagen, har hittills kostat staden i storleksordningen 12 miljoner kr. Till det kommer premieavgiften på 3 procent som togs ut vid den första inbetalningen 2002 och som i KPA uppgick till 13,5 miljoner kr. Sammantaget har man alltså betalat försäkringsbolagen omkring 30 miljoner kr i avgifter, men resultatet är än så länge långt ifrån det man förväntade sig.

Efterklokhet

- Back trading är ett populärt begrepp dessa dagar och det handlar väl om att vara efterklok. Men våra placeringar i livbolagen bör ju leverera en ränta som långsiktigt motsvarar vår upplåningskostnad i staden. Om de inte gör det så hade vi ju lika gärna kunnat ha pengarna kvar, istället för att försäkra bort dem, säger Hans Olsson. På Finansstabens möte den 3 september i år togs det beslut om att genomföra en oberoende uppföljning av de gjorda inlösningarna hos KPA respektive Skandia.

Pensionsnyheterna Analys nr 2/07