NYHETSARKIVET
28 maj 2008 14:10
Stig Aggevall: Överskottsfördelning sker inte efter försäkringarnas bidrag till avkastningen
Livförsäkringsbolagen missgynnar vissa försäkrade genom att bryta mot svensk försäkringslagstiftning FRL 1982:713, avseende kontributionsprincipen i 12 kap 6 § som ska råda mellan olika typer av försäkringar och under olika försäkringars tidsperioder. Skälighetsprinciperna som är tre och fortfarande gäller för försäkringsavtal tecknade före år2000, utmönstrades vid millennieskiftet och ersattes av kontributionsprincipen för nya avtal (Se SOU 2006:55 sid 71). Äldre försäkringar med stora ackumulerade överskott missgynnas fortlöpande och i allt högre grad med åren med subvention av nytecknade försäkringar. Detta sker genom att avkastningen på det tilldelade men inte garanterade kapitalet, som hör till dessa försäkringar, inte tilldelas äldre försäkringar fullt ut.
Detta strider både mot villkorsskälighet enligt principerna före år 2000 och kontribution enligt 12 Kap6§. Trots att det kapital som finns i dessa försäkringar innehåller en ökande del tilldelat men inte garanterat kapital, liksom en större procentuell andel och inte redovisad del av kollektivt konsolideringskapital, ökas dessa försäkringar årligen endast med en genomsnittlig avkastning av livförsäkringsbolagets hela placeringskapital. I realiteten kan, med det svenska sättet att skuldtäcka, endast överskottsmedel placeras fritt till i regel mycket högre avkastning. Den metodik som används framgår tydligt av bifogade bilder där jämförelse görs mellan svensk och europeisk metod. Där framgår också motsvarande tilldelning av överskott som den avses ske i ett bolag där 92/96/EEG är korrekt genomförd.
Förfarandet med tilldelat men inte skuldtäckt överskott strider mot reglerna i 92/96/EEG artikel20 där allt kapital som är eller ska tilldelas en försäkring ska skuldtäckas. Den svenska metodiken medför att överskottsmedel kan, liksom aktiekapitalet, placeras helt utan skuldtäckning och då i regel i aktier. Detta förklarar att svenska livbolag har i en internationell jämförelse mycket hög procent av sina tillgångar i aktier trots att de svenska skuldtäckningsreglerna begränsar aktieinnehållet i skuldtäckningsmedel till 25procent (se FRL 7kap 10§ respektive 10b§).
Skadan som uppstått är dels att äldre försäkringar har för lågt tilldelat men inte garanterat belopp i sina försäkringar, eftersom de endast tilldelats en genomsnittsavkastning och inte den avkastning som genererats av de överskottsmedel som hör till försäkringen.
Med motsvarande argumentation har en nytecknad försäkring tilldelats för hög avkastning, eftersom dess hela kapital är skuldtäckt och därmed under ett normalt år får en lägre förräntning på grund av placeringsreglerna. Överskott utöver garanterad avkastning skall under ett normalår likväl tilldelas en nytecknad försäkring, men till betydligt mindre grad eftersom inga gamla överskottsmedel förräntats. Denna metod skulle helt överensstämma med 12kap6§ som över huvud taget inte tillämpas vid dagens överskottstilldelning.
De minskningar av pensioner som skedde i flertalet livförsäkringsbolag 2003 och 2004 gjordes följaktligen på felaktigt avkastningsunderlag och skulle avseende pensioner under utbetalning inte kunnat göras alls eftersom äldre försäkringar generellt haft för låg tilldelning av överskott och därmed pensioner. Följaktligen har nyare fått för hög tilldelning av överskott. De minskningar av saldon som gjordes från äldre försäkringar med tilldelat men inte garanterat överskott, men inte från nytecknade försäkringar som saknade sådant överskott, skulle inte ha kunnat göras på det sätt detta genomfördes på felaktigt underlag.
Avkastningsskatten antas tas från det garanterade kapitalet på de försäkringar som gällde före 1 jan 1991
Avkastningsskatten, som infördes den 1 januari 1991, har debiterats liv- och pensionsförsäkringarna varje år sedan dess på ett för då redan gällande försäkringar avtalsstridigt och felaktigt sätt. Redan på 1980-talet hade den så kallade engångsskatten införts. Den drogs helt från ej tilldelade kollektiva konsolideringsmedel och påverkade därigenom inte försäkringarnas årliga saldobesked. Felaktigheten 1991 och framåt består i att avkastningsskatten belastat de gamla försäkringarna som ett nytt, tidigare i avtal ej definierat kostnadselement, som dragits från den garanterade räntan tillsammans med kostnaden för försäkringarna utan att detta har avtalats i varje enskild försäkring genom villkorsändring.
Att det gjordes på detta sätt berodde antagligen på att någon annan metod inte praktiskt stod till buds utan att dra stora kostnader för att bygga om existerande dataprogram. Detta förfaringssätt har varje år minskat det i försäkringsavtal och i stadsfästa försäkringstekniska grunder, exempelvis G64, garanterade försäkringsbeloppet för försäkringar tecknade före avkastningsskattelagens införande 1991 och därtill hörande utbetalningar i pension eller livränta på de försäkringar som var tecknade innan skattelagen infördes.
Även inbetald premie belastades med avkastningsskatt antagligen på grund av datasystemens uppbyggnad men också för att dra in skatt till det kollektiva konsolideringskapitalet. Efter avkastningsskattens införande 1991 ändrades försäkringsvillkoren för nya och därefter nytecknade försäkringar, så att avkastningsskatt och kostnad för försäkring nu drogs från den garanterade räntan som ett avtalsvillkor.
Något sådant avtal fanns inte i gamla försäkringar tecknade före den 1 januari 1991. Minskningar av saldon och pensioner som skedde i flera av de ömsesidiga traditionella livbolagen 2003 och 2004 kan därmed ha tagits från kapital som rätteligen skulle ha varit garanterat i äldre försäkringar tecknade före 1 januari 1991. Den felaktigt uttagna avkastningsskatten drabbade ett försäkringsbelopp på cirka 300 miljarder kr som till 2008 växt med ca åtta procent per år i avkastning och ca fyra procent per år i premieinbetalning och uppskattas till cirka 100 miljarder kr. Detta belopp borde kontrolleras och omfördelas till de berörda försäkringarna.
Rättelse bör också göras för de minskningar av pensioner respektive minskningar av saldon som skett 2003-2004 från tilldelat men ej garanterat kapital i respektive försäkring eftersom det garanterade kapitalet borde ha varit högre med ovanstående resonemang. Vissa försäkringar skulle med andra ord inte ha varit berörda av minskningsåtgärderna. Hela resonemanget med framtida ränteantagande som låg till grund för pensions- och saldominskning bör därför revideras. När sådan korrigering görs bör givetvis också effekten av förlorad ränta beräknas.
Stig Aggevall
Managing Director
Uneversal Life AB, fmFörsäkringsmatematik AB
Pensionsnyheterna Analys nr 6/08
Detta strider både mot villkorsskälighet enligt principerna före år 2000 och kontribution enligt 12 Kap6§. Trots att det kapital som finns i dessa försäkringar innehåller en ökande del tilldelat men inte garanterat kapital, liksom en större procentuell andel och inte redovisad del av kollektivt konsolideringskapital, ökas dessa försäkringar årligen endast med en genomsnittlig avkastning av livförsäkringsbolagets hela placeringskapital. I realiteten kan, med det svenska sättet att skuldtäcka, endast överskottsmedel placeras fritt till i regel mycket högre avkastning. Den metodik som används framgår tydligt av bifogade bilder där jämförelse görs mellan svensk och europeisk metod. Där framgår också motsvarande tilldelning av överskott som den avses ske i ett bolag där 92/96/EEG är korrekt genomförd.
Förfarandet med tilldelat men inte skuldtäckt överskott strider mot reglerna i 92/96/EEG artikel20 där allt kapital som är eller ska tilldelas en försäkring ska skuldtäckas. Den svenska metodiken medför att överskottsmedel kan, liksom aktiekapitalet, placeras helt utan skuldtäckning och då i regel i aktier. Detta förklarar att svenska livbolag har i en internationell jämförelse mycket hög procent av sina tillgångar i aktier trots att de svenska skuldtäckningsreglerna begränsar aktieinnehållet i skuldtäckningsmedel till 25procent (se FRL 7kap 10§ respektive 10b§).
Skadan som uppstått är dels att äldre försäkringar har för lågt tilldelat men inte garanterat belopp i sina försäkringar, eftersom de endast tilldelats en genomsnittsavkastning och inte den avkastning som genererats av de överskottsmedel som hör till försäkringen.
Med motsvarande argumentation har en nytecknad försäkring tilldelats för hög avkastning, eftersom dess hela kapital är skuldtäckt och därmed under ett normalt år får en lägre förräntning på grund av placeringsreglerna. Överskott utöver garanterad avkastning skall under ett normalår likväl tilldelas en nytecknad försäkring, men till betydligt mindre grad eftersom inga gamla överskottsmedel förräntats. Denna metod skulle helt överensstämma med 12kap6§ som över huvud taget inte tillämpas vid dagens överskottstilldelning.
De minskningar av pensioner som skedde i flertalet livförsäkringsbolag 2003 och 2004 gjordes följaktligen på felaktigt avkastningsunderlag och skulle avseende pensioner under utbetalning inte kunnat göras alls eftersom äldre försäkringar generellt haft för låg tilldelning av överskott och därmed pensioner. Följaktligen har nyare fått för hög tilldelning av överskott. De minskningar av saldon som gjordes från äldre försäkringar med tilldelat men inte garanterat överskott, men inte från nytecknade försäkringar som saknade sådant överskott, skulle inte ha kunnat göras på det sätt detta genomfördes på felaktigt underlag.
Avkastningsskatten antas tas från det garanterade kapitalet på de försäkringar som gällde före 1 jan 1991
Avkastningsskatten, som infördes den 1 januari 1991, har debiterats liv- och pensionsförsäkringarna varje år sedan dess på ett för då redan gällande försäkringar avtalsstridigt och felaktigt sätt. Redan på 1980-talet hade den så kallade engångsskatten införts. Den drogs helt från ej tilldelade kollektiva konsolideringsmedel och påverkade därigenom inte försäkringarnas årliga saldobesked. Felaktigheten 1991 och framåt består i att avkastningsskatten belastat de gamla försäkringarna som ett nytt, tidigare i avtal ej definierat kostnadselement, som dragits från den garanterade räntan tillsammans med kostnaden för försäkringarna utan att detta har avtalats i varje enskild försäkring genom villkorsändring.
Att det gjordes på detta sätt berodde antagligen på att någon annan metod inte praktiskt stod till buds utan att dra stora kostnader för att bygga om existerande dataprogram. Detta förfaringssätt har varje år minskat det i försäkringsavtal och i stadsfästa försäkringstekniska grunder, exempelvis G64, garanterade försäkringsbeloppet för försäkringar tecknade före avkastningsskattelagens införande 1991 och därtill hörande utbetalningar i pension eller livränta på de försäkringar som var tecknade innan skattelagen infördes.
Även inbetald premie belastades med avkastningsskatt antagligen på grund av datasystemens uppbyggnad men också för att dra in skatt till det kollektiva konsolideringskapitalet. Efter avkastningsskattens införande 1991 ändrades försäkringsvillkoren för nya och därefter nytecknade försäkringar, så att avkastningsskatt och kostnad för försäkring nu drogs från den garanterade räntan som ett avtalsvillkor.
Något sådant avtal fanns inte i gamla försäkringar tecknade före den 1 januari 1991. Minskningar av saldon och pensioner som skedde i flera av de ömsesidiga traditionella livbolagen 2003 och 2004 kan därmed ha tagits från kapital som rätteligen skulle ha varit garanterat i äldre försäkringar tecknade före 1 januari 1991. Den felaktigt uttagna avkastningsskatten drabbade ett försäkringsbelopp på cirka 300 miljarder kr som till 2008 växt med ca åtta procent per år i avkastning och ca fyra procent per år i premieinbetalning och uppskattas till cirka 100 miljarder kr. Detta belopp borde kontrolleras och omfördelas till de berörda försäkringarna.
Rättelse bör också göras för de minskningar av pensioner respektive minskningar av saldon som skett 2003-2004 från tilldelat men ej garanterat kapital i respektive försäkring eftersom det garanterade kapitalet borde ha varit högre med ovanstående resonemang. Vissa försäkringar skulle med andra ord inte ha varit berörda av minskningsåtgärderna. Hela resonemanget med framtida ränteantagande som låg till grund för pensions- och saldominskning bör därför revideras. När sådan korrigering görs bör givetvis också effekten av förlorad ränta beräknas.
Stig Aggevall
Managing Director
Uneversal Life AB, fmFörsäkringsmatematik AB
Pensionsnyheterna Analys nr 6/08
Pensionsnyheterna i Sverige AB
Rapsgatan 1
118 61 Stockholm
info@pensionsnyheterna.se
www.pensionsnyheterna.se
Orgnr: 559339-5907
118 61 Stockholm
info@pensionsnyheterna.se
www.pensionsnyheterna.se
Orgnr: 559339-5907